Lånat, minisång & ansökt.

I onsdags snöade det ymnigt och vi kände oss lite sysslolösa och uttråkade till sist, både jag och lillprinsen. Jag kollade snabbt upp att biblioteket i byn höll öppet hela förmiddagen.Vi skottade oss fram och halvsprang in i lokalen. Leo gillar ju böcker så att sitta i soffan och "mäscha byck" höll oss sysselsatta i 1, 5 timme, samtidigt som vi och bibliotekarien småpratade lite om allt från adoption till deras kommande satsning "sagostund med pyssel". Något som vi ska besöka, that's for sure. Vi lånade hem ett gäng böcker också givetvis.

Minisången startade i går igen, efter sitt juluppehåll. När jag nämnde för Leo att vi skulle "till kyrkan" och sjunga med Eva, blev han eld och lågor. -Jaaaa, sjonga Eba, barnen, åka kana!!! ropade han och rusade ut i hallen för att klä sig.
Här ser ni ett underbart alster gjort av Leo på den öppna verksamheten. Att det är flickor, äpplen och mamma han avbildat syns ju hur tydligt som helst eller hur?

Nu har vi ansökt om förskoleplats till Leo. Vi är mycket väl medvetna om både kölistor annat och att det inte på något sätt är självklart att vi får plats till Leo på vårt förstahandsval, men det är klart att vi håller våra tummar. I augusti är det dags för mamma Jenny att åter börja jobba, dock inte heltid. Vi känner att Leo, som är en mycket social liten grabb, kommer att trivas galant i förskolans verksamhet.

Så kom det sig då att Leo köpte sitt första lilla "aglad" i byns affär. Han kom förbi lådorna med chokladöverdragna nötter till självplockning och öppnade en av dem. Jag hann säga nej. Leo sa bara -Leo om aglad! Jag svarade att Leo inte tyckte om det som fanns i lådorna och han köpte det med att fryna på den lilla näsan och säga till mig att det var starkt. Jag höll med honom i hopp och tro om att det skulle räcka. När vi kom till godishyllorna (Leo äter ännu inte godis), fick han fatt i ett plopp och sa -Leo ha, Leo om aglad! Jag lät honom där och då köpa sitt första fredagsgodis, ett litet mjölkchoklad och han var SÅ stolt. Han höll i det och la det på kassabandet med orden -Betala aglad. Han packade ner det i påsen och hjälpte mig ut till bilen med den stora påsen med alla varorna. Efter lunchen tog vi fram chokladet. Jag bröt av två små bitar. Leo log och sa -Tack snälla mamma! Sedan var han fast besluten om att jag skulle ha den andra lilla biten. Jag gömde undan resten och Leo konstaterade lugnt att det var slut och gick för att kasta pappret i soporna.

Öron, näsa, hals & "Mamma Mu"

Då var det gjort :) Jag talar om Leos besök på Öron, näsa, hals för att undersöka en ev. tunn skiljevägg i näsan, samt göra hörselkontroll. Anledningen är inte att vi varit oroliga för hörseln, utan som vi berättat (och många känner till), Leos nasala s och f ljud när han pratar.

Jag kan väl säga som så att jag har två killar här hemma varav den ena SER bättre än normalt (efter ett syntest i fredags) och den andre HÖR bättre än normalt, sedan listar ni ju själva ut vem som är vem. Frågan är ju då bara vad tusan JAG gör bättre än "normalt" ja det vete f...n?

Leo fick sitta på en stol framför audionomen och prata om några klotsar, som skulle bli en clown (Brio). Sedan låtsades det komma ljud från dem, om Leo höll de intill örat. När han hörde ett ljud skulle han sätta klotsen på clownpinnen. Ljudet kom givetvis inte från klotsen, utan från annat håll. Jag satt en bit ifrån och i början hörde jag ljuden, men sen undrade jag om han verkligen gjorde "rätt" eller bara skojade och byggde på. Nej då, han satte vart enda ljud.
Sedan fick han en hörselsnäcka i örat, samtidigt som ljudet av en moped hördes. Datorn visade vibrationerna i örat och allt var finfint.

Efter detta var det då dags för kollen av näsan och halsen. Leo klättrade på mig och såg skräckslagen ut då damerna i vita rockar sa år honom att ligga på papperskudden på britsen och få lampan i örat. Sedan ändrade de sig, och tyckte att han kunde få sitta i mitt knä. Det var över på 10 sek, så varför skulle han ligga då?
Daniel var ledig idag, mycket passande att det blev just idag, så han var också med. Leo fick sitta i pappas knä när näsan och halsen undersöktes. Lyckligtvis var det ingen kamera som skulle ner, som vi befarat.
Allt såg normalt ut, och att tala nasalt och att inte kunna uttala s, v och f korrekt, var inte alls samma sak enligt doktorn. Skönt! Då fortsätter vi att babbla på här hemma jag och Leo och sedan babblar Daniel och Leo vidare på kvällstid, så får vi se vad som händer fram tills 4-års ålder. Annars remiss till logoped.
Skönt att kunna koppla av det där med skiljeväggen nu i alla fall. Vi har ju trots allt funderat på den ett tag nu.

Sonen var lite dåsig då vi kom hem, så han fick se "Mamma Mu" på datorn, mycket uppskattat. Den lille grabben sitter alltid med knäppta händer då.

Nu ska jag vara lite utav en peppare när Daniel skissar på hur vi ska göra om i trädgården. Vi börjar med häcken och plattorna...det lättaste tror vi.

Biopremiär & restaurangbesök.

Snabbt och lätt bestämde vi oss för att introducera begreppet och upplevelsen Bio(graf) i Leos upplevelseregister. Nya filmen "Bamse och tjuvstaden" var passande. Den varar i 1h och 6 min och Leo är väl förtrogen med karaktärerna, via både bok och dvd.
Det var så kul att se och höra ;) Leos spontana reaktioner på handlingen som utspelade sig framme på bioduken. Då krokodilen i vattnet höll på att få tag i Bamse, var Leo utom sig av oro. -Nej, nej, nej dilen. Inte äta Bamsche. Nej schlåss! hojtade han och hötte mot duken med sitt mycket välbekanta lilla pekfinger.
Vid eftertexten vinkade vår son farväl med orden -Baaa Bamsche! Heeej då Kalma (Skalman), Hej då Lille Kutt, Hej då Bamsche, Hej då famo, Hej då! varav han därefter gjorde sin berömda släng/blås puss.
Gullepågen då!

Vid utgången beslutade vi oss för att även göra ett restaurangbesök och spara gårdagens middagsrester till måndag kväll. -Tack å mycket!, sa Leo artigt och självklart då servitören kom med menyn. När vi sedan skulle beställa frågade jag om det gick att få ett litet glas mjölk åt honom. Leo tittade på servitören, lade huvudet på sned (ni som känner honom ser det nog framför er), log lite samtidigt som han skjöt upp ögonbrynen något i pannan och sa  -Ja tack mlölk. Lite! Mmmm? (undrande som om, är det ok?) haha. Jag bara dööör så gulligt det var. Servitören tyckte nog detsamma för han log och fnissade och fortsatte att le stort hela vägen ut i köket :)

Tack mina älskade grabbar för en helt fantastisk söndag. Jag älskar er massor!

Tandläkaren, kusin & utan vila.

Folktandvården fick ett besök Leo i veckan. Det var sonens första möte med tandläkaren. Vi har fått mycket dokumentation kring hans vaccinationer och hälsa med oss, men det finns inte något om tänder och tandstatus, därav detta antagande. Vi tänkte inte på att ställa några frågor om just detta vid  överlämnandet. Det var ju så mycket annat då och vi såg ju att det satt vita fina gaddar i den lilla pojkkäken.
Vi hade övat inför besöket och efter alla våra läkarbesök samt så som vi känner Leo, var jag ganska säker på att han skulle gapa i alla fall. Jag måste säga att det var en mäkta förvånad och stolt mamma Jenny som stod och iaktog tandhygienisten och Leos möte. Leo kröp upp i stolen. lät sig hissas bakåt, få lampan riktad rakt i ansiktet, tänderna räknade, speglade och blåsta på. Slutligen tog M fram det spetsiga lilla verktyget som de sticker ner och ganska häftigt drar upp för att kontrollera ett ev. kariesangrepp på tanden. Detta med anledning av att jag frågat om ett specifikt ställe jag och Daniel undrade över. M imponerades över vår gosse och sa sig aldrig förr ha undersökt ett så medgörligt barn i Leos åldersgrupp. Nej. jag var förvånad jag också må ni tro...jag trodde absolut att han skulle bli ledsen då den där spetsiga saken kom till användning, men nej.
Efteråt tackade han vänligt men bestämt nej till en liten tröst/duktighetssak ur M´s lilla låda. Tandborsten han fick höll han däremot hårt i sa "Tack å mycke! Hej då." Då jag tog i hand, gjorde Leo likadant. Han är ju just så...vill vara till lags och vill vara duktig. Sedan kan han mycket väl trotsa och vara ytterst bestämd här hemma mot oss där han är trygg.

Idag har vi varit hos Leos kusin Alva och hennes föräldrar. Leo blir så lycklig bara han hör Alvas namn. Han var inte sen att fara ut i hallen och leta upp sina stövlar och mössa då vi sa att vi skulle köra till Alva och leka. "Jaaa, Leo leka Alla! JAAA!"

I två dagar nu har vi testat att hoppa över middagsvilan för att få Leo att komma till ro tidigare och snabbare på kvällen. Just det har funkat som önska,t men han vaknar ännu vid sex på morgonen. Om vi ska göra något speciellt på kvällen ska vi försöka få honom att vila middag så att han orkar och inte blir helt otröstlig, inte kul för någon direkt. Jaja, detta är ännu i teststadiet så vi får väl se hur det går ;)

Vi fick en påse med pärlor av farmor. Leo var mycket koncentrerad och fokuserade på att göra ett halsband av dem. Tyvärr var de i minsta laget för honom, så han gav upp. Vi fortsätter en annan dag. Vi får nog köpa modellen större och öva på ett tag först. Pärlor var helt klart spännande. Speciellt att hälla några stycken från ett decilitermått över i en skål och tillbaka igen och igen och igen och igen.

Jag fick syn på ett par ljuvliga inneskor som skulle kunna få bli sonens dagis/förskoleskor en vacker dag. Fina eller hur? Finns i många fina färger dessutom.

Bildkommentar.

Grrr... hela mitt långa fina inlägg bara wooops... förvann och nu hittar jag inte vare sig orden eller inspirationen någonstans här i huset. Därav ett något kortare inlägg med hopp om ny ork igen en annan dag.

Jag skulle just sätta mig och bläddra i en djupt kulturell skvallerblaska när Leo fäste blicken på förstasidan och utbrast: -Flickan ont, örat! Pappa plälp. Hahaha javisst, han är ju så klok. Jag håller verkligen med honom om att det ser ut som om vår svenska prinsessa och tronarvinge har ont i örat. Då kopplade såklart Leo det till sina egna erfarenheter. När han själv har ont någonstans vill han att vi ska titta, så att Daniel uppfattas som Viktorias pappa tycker jag var så gulligt tänkt. Roliga pojken min :)

Inne i tidningen såg han en bild av David Hasselhoff och var fast besluten om vem av våra nära vänner detta var, haha. Den bjuder jag på och ni få själva filosofera vidare på vem han menade, hemma i stugorna/villorna/lägenheterna/husvagnarna eller var ni nu än bor.

Vi testade att för första gången dra in middagsvilan. Ett antal oroliga nätter med uppvaknande och insomningar nattetid som tagit drygt en timme var anledningen.
Bilden vittnar om en pigg och glad kille som inte påverkats under dagen. Jag var beredd på gråt, trots och tjurande i eftermiddag. Vi får väl se hur natten och gryningen blir? ;)

Trevlig helg!

Jaaaa, Newbie våren 2014 är här!

Jag formligen älskar Kapahls barnklädesmärke Newbie. Plaggen är i milda neutrala färger och i mjuk ekologisk bomull. Som alltid finns det ju mest att välja på till flickor tyvärr, men jag visar er först och främst mina två pojkfavoriter som kommer att finnas i storlekarna 80-98 i butik nu i vår. Troligen kommer ni att se dem på Leo också ;) Det blir med sorg i hjärtat jag spatserar förbi dessa hyllor den dagen sonen växer ur storlek 98, som varit den största hittills. Den lille pågen är ju ännu litta kort i rocken, så i detta fall är det ju bra ;) 89,5 cm över havet mäter han nu.

Bilderna är lånade från www.kapahl.se

Av artighetsskäl kan jag ju såklart även visa er mina två favoriter (troligen) avsedda för det motsatta könet, inom samma storleksspann.   

 
Man kan ju nästan tro att jag är Kapahlgisslan, men nope. Lite smygreklam bjuder jag på ändå ;)




   

Smörgåsträning

Som de flesta vet kan Leo vara tjinkig med livsmedel som smörgås, clementinfrukthinnor, viss frukt, tomat, gurka m.m. :( Middag, gärna kryddstark sådan, älskar han däremot. Man skulle kunna tro att det hör till hans förflutna, men det stämmer inte. Då var huvudfödan mjölkpulver, majsgröt, snacks och mosade grönsaker.

Nu till saken...idag beslutade jag mig för en ny strategi i smörgåsträningen. Mackan breddes med två sorters pålägg och skars i mindre bitar. Vi hade var sin gaffel och turades om att efter ramsan Elle Belle Bi... få sticka gaffeln i en bit och mumsa den i oss. Ibland blev det ost, ibland leverpastej. Det funkade bra, åtminstone denna gång :)

Efter ett par morgnar då Leo varit arg och orolig vid 4:30, gnytt och klamrat sig fast som ett plåster på mig, hoppas jag att han kunna återfå dina gamla rutiner ganska snart igen.

I kväll blir det middag på stan med en av mina kollegor, något jag ser mycket fram emot.

 

Ps! Jag satte igång en barnskiva vi hade laddat ner då vi var i Sydafrika. Det hör till saken att vi inte spelat just den så mycket sedan dess. Leo blev alldeles stilla, slutade att måla och bara stirrade på cd-spelaren. Jag är övertygad om att han kände igen den och jag skulle så gärna vilja veta vad som rörde sig i hans lilla huvud just vid det tillfället. 

 

Trevlig tisdagskväll alla läsare!