Sommarhälsning

Leo sänder här en sommarhälsning till alla sina trogna bloggläsare. Sköt om er!

Bad och mera bad.

Dessa dagar när temperaturen ligger på omkring 30 grader gör vi inte mycket mer än badar, badar och badar lite till. Som tur är gillar Leo och jag den varan precis lika mycket. Det spelar ingen roll om det är havet, sjön, bassängen, poolen eller karet. Vi badar!

Svensk sommar när den är som bäst!

Efter allt badande blir man så trött så trött.

Gb's glassortiment såg ut på detta vis, mitt födelseår. Små läskande glasspinnar gillas framför dagens Big King Size.

Men visst Leos favorit Blåtira (som han för övrigt själv beställer och betalar med ett artigt Tack!), är ju inte dum den heller.

Dagens andra två små glädjeämnen har varit gratisprov från Proviva, ja tack!

Och Pomp de lux reavarorna på 40%.

Tack Johanna!

...för superfina bilder fångade i flykten i exakt rätt ögonblick. Jag kan bara inte låta bli att visa några här.

Fina lugna Chrille hjälper till med cykeln.

Fotbollsbus med kusin Alva.

Vår gosse älskar att springa!

Va? Kallade ni på mig?!

Planteting, entré & fynd.

I helgen har vi fått gjort massor som legat och väntat. Daniel är snart färdig med vår nya stenläggning och trappa på framsidan. Det återstår nu endast att smalna av en rabatt och fundera ut vad och hur vi ska smycka den. Själv har jag planterat nytt lite här och var. Klematis vid staketbiten och murgröna vid soptunnorna bl.a.

Ett fyndset inför höstens förskolevistelse har vi också funnit. I like "rea"!

Jag bara älskar Leos kommentar då jag kom hem efter att varit och handlat mat igår. -Nuuuu kommer mamma! Nu glada!

Lite glass och jordgubbar slinker ner lätt som en plätt när som. I fjol bojkottade gossen alla röda bär tvärt, framsteg numera alltså.

Leos nya frissa.

Vi (föräldrarna och då mest pappan), har länge diskuterat önskan om att testa en ny frisyr på sonen. Eftersom trimmaskiner hackar och fastnar, är det sax som gäller och det gör ju inte saken lättare direkt.  Att låta Leos hår bli så pass långt att han kan ha "twists" eller tofsar upptill, har vi slagit ur hågen för tillfället och det av två anledningar 1: Han har hårbottenklåda och smörjs in varje morgon och kväll. 2: Det är lättare sagt än gjort att få till de där gulliga sakerna och till proffsen i Malmö väntar vi med att fara tills han är äldre och inte längre uppskattar mammas klippning.

Sagt och gjort, jag testade och alla tre i familjen blev mycket nöjda över resultatet.  Pjuuuh! Tur det...Vad tycker ni läsare?

Midsommar 2014.

Vårt traditionsenliga midsommarfirande med familjerna Pommers*2 och Ivarssons gick i år av stapeln hos fam M Pommer. Vi hade äran att även ha Malin S med sina två barn med oss detta år. Vädret kom att visa sig från sin bästa sida och vi kunde sitta ute i kvällssolen och smaska i oss en massa svensk sommarmat och skölja ner det med lite starkt ur det lilla glaset. Vi tävlade givetvis om vårt vandringspris (kungafamiljen uppusslat på tavla med alla de nya familjemedlemmarna infällda på olika vis). Ivarssons låter tavlan pryda väl utvald plats i sitt hem även detta år. Det tackar övriga tävlande familjer för ;)
Det dansades under den provisoriska midommarstången/trädet till tonerna av "Små grisarna". Man tager vad man haver...

Idag var Leo så trött efter festen och av att inte ha fått sova middag idag att han somnade vid matbordet. Då for vi raskt ut på sonens favoritsysselsättning, snigeljakt, så var det problemet löst. 20:15 knoppade han in bums då han lade sig, man tackar :)

Föräldrarna roar sig då på detta vis...hmmm, var det Midsommardagen idag? Ooops!

Fam Crona loggar ut för denna midsommar. Sköt om er alla!

1 år hemma ♥

Idag är det en speciell dag. Det är nämligen 1 år sedan vi landade i Europa, först i Paris och sedan slutligen i Köpenhamn. Där väntade mormor, morfar, farmor, Kjell, Lotta och Ulrika på oss. Några till, Jossan, Emmi och Sara hade planerat in att möta oss men vi var ju ett dygn försenade, så det ställde ju till det en del tyvärr. Hur som helst var det helt underbart att komma ner på dansk mark och bara ha några mil i bil kvar...Jag hade sovit 1, 5 h på 2 dygn och var som en zombie, men just där och då var det som bortblåst och jag hade orkat hur mycket som helst kändes det som.

Leo, som aldrig suttit fastspänd i en bilstol vrålade hela vägen från Kastrup och hem, men vad gjorde väl det?
Väl framme möttes vi av ett skimrande renstädat hus, banderoller, blommor, presenter, nymålad spjälsäng, kläder till sonen och mat i kylen. Tack! Vi hade ju haft babyshower innan vi åkte och fått hur mycket bra saker som helst till Leo så detta hade vi då rakt inte räknat med.
Känslan av att sätta nyckeln i dörren och i strålande solsken gå in i vårt hus som en familj var obeskrivlig. Nära och kära förstod och accepterade vår önskan om att vara ensamma i denna stora stund. Trötta och utan stora delar av vårt bagage (det var på villovägar i flera veckor) var vi som i eufori. Leo kände nog av vår sinnesstämning, för han pekade och sa -Aaaahhh! till spisen, sin säng och sitt rum.

Efter lite mat i magen och en dusch somnade vi gott på sängen ett par timmar. Jag minns att jag då jag vaknade inte kunde fatta att vi var i hamn. Vi var hemma. Vi var en familj. Mina ord "Det ligger ett barn i våran säng och vi ska inte lämna tillbaka honom i morgon" ringde i öronen. Vilken lycka!

Alla ni läsare som står i kö eller funderar på att satsa på att försöka bilda familj genom adoption...till er vill jag säga GE INTE UPP! Det är jobbigt, kämpigt, påfrestande och allt vad vi kan tänka oss men det är värt det. Att få uppleva en adoption är svårt att beskriva och så olika för olika familjer men såååå fantastiskt. Elefantgraviditeten och den mycket dryga "förlossningen" glöms snabbt bort.