Söndag 16e mars.

Brunch är ett trevligt sätt att umgås på under en söndag som t.ex. den här. Våra vänner Lindgrens gästade oss denna förmiddag. Barnen lekte och höll sams tills en av dem (läs Leo), var så trött att tårarna kom. Jag tror knappt att deras bil lämnat parkeringen, vid 13:30 förrän han sov som en björn i dvala. H är ju pedagog och en mycket klok sådan, så dagens present (man behöver inte ha med sig något när man umgås med oss men nu var det så), tillföll Leo. Han hade turen att få ett sällskapsspel kallat Ballongspelet. Genom detta spel tränas bl.a. turordning och sex olika färger, ett mycket bra förstaspel med andra ord.

Efter vilan fortsatte pojkarna med muren som ska avgränsa vår tomt intill grannens. Leo är mycket noga med att "plälpa till". Då vi åt middag lockade vi med det nya spelet för att tallriken skulle bli tom. Att det sista hamnade på golvet efter klökningar och Leos ord -De ble få mycke. Leo inte plälpa, kan vi ju tala tyst om, stackaren. Hur som helst så blev det då spel som avslutning på denna söndag. Leo älskade det och varje gång han redan hade fyllt färgballongen och åter fick samma färg, utbrast han -Åh nej, pypicht! När Daniel vann kom berömet - Jaaaa, ba pappa! Hurra, hurra, hurra följt av en applåd.

Leo bad själv om att lägga sig och "powa" i kväll. What?? Jodå...-Leo e tött. Leo powa schängen. Man tackar ;)

När vi pussade honom godnatt kunde man höra denna slutsats från vår son.

Jag: -God natt Leo. Sov gott. I morgon ska vi leka med en pojke som heter Theo.

Leo: -Japp! Åtta, nio, tioooo!

Jag: -Nej Theo. Pojken heter så.

Leo: -Jaaaa, åtta, nio, tiooo!

Jag kommenterade inte det mer eftersom mitt fniss bubblade och jag behövde lämna rummet.