Lalandiaweekend

Nyss hemkomna ifrån en långweekend i Lalandia, Danmark blickar vi tillbaka på resan med ett leende på läpparna. Långhelgen spenderades med systrarna J*2 och deras familjer. De delade stuga och vi bodde i en mindre i närheten. Resmålet är fantastiskt underhållande för alla åldrar, fördelen är dock om man har ett stort badintresse. Visst klarar man en helg där utan att bada, men det är ju ändå bad som är huvudsysslan på området. Leo åkte rutschkanor och tjöt av glädje i fontänerna som finns i en av bassängerna. Jag gick en tur för att hämta plånboken och hörde sonen lång väg, haha. Pappans kommentar var -Du det är nog en glad och lycklig pojke vi har i detta nu va? skratt. Tyvärr hade vi inte kamera inne i vattenlandet :(

Då pappa Daniel med Leo i famnen kastat sig ut i den gula rutschkanan och sköljts ut som värsta kloakvattnet, konstaterade vår pojke att -Nej tack pappa inte gula kanan mer. Leo inte om tunnel. Åka höööd (röd) kana igen.

På väg hem till stugan vann jag ett mjukisdjur i form av en Nemofisk ur en automat. Då kniparmen grep tag om fisken och höjde upp den i luften, stirrade Leo på den ända tills den ramlade ner i luckan. Han puttade upp luckan och fick syn på fisken. Glädjen spreds till ögonen och spontant kom orden -Ahhhh heeej Memo! Kom här! Älsklar dig Memo, samtidigt som han kramade den mot sin bruna lilla kind. Mamma Jenny fick gå ett par steg i förväg och torka sina tårar...Ibland svämmar det över.

Att getens ungar kallas killingar och att de vill smaka på Leos och pappas byxor, har vi hört ca. 50 gånger nu :)

Rätt som det var hade Leo trängt ett par bruna frottébyxor på huvudet då han lekte. -Vad gör du Leo? undrade Daniel. -Jaaa Leo lång hår. E Izabell!, svarade han mycket bestämt. Det hör till saken att han är mycket förtjust i denna rara flicka och visst har hon långt fint brunt hår.

Kokt skinka behöver ni inte fundera på att bjuda vårt barn på, haha. Han fick smörgåsen, skulle bita och vände tvärt. -Usch nej, luktar bajs! Piiii örk! är åsikten om detta pålägg nämligen.

Ny sida.

Obs!
Kolla in vår nya sida "Bloppis/säljes", längst upp i den blå listen under Sydafrikaflaggan.
Kanske du behöver något, eller känner någon som gör det? Vem vet?
Först till kvarn ;)

Sten & kalas.

Som ni alla vet är vår trädgård i förvandling och den börjar minsann ta form så smått. Jag är både stolt och imponerad över makens kunskaper och energi. Bilden ni ser togs vid middagstid och nu är hela den nya altanen stenlagd och även gången mot garaget. I morgon ska det visst kapas lite bitar här och var. samt läggas stenmjöl och paddas. Flera okända personer i byn har positivt kommenterat Daniels jobb då de promenerat förbi. Kul!

Leos sandlåda är klar, sånär som på den bakbara sanden. Så länge nöjer han sig med att göra "geggamojja" (Leos nyaste ord), i grus och stenhögen bredvid.

Ett par nya vår/sommar dojjor är inköpta till pågen. Expediten var så rar och gick och hämtade en rabattkupong bakom disken. Den hade egentligen bara skickats ut till hushållen i närområdet. Man tackar! Gulligt av henne :) Då klapp vi till direkt.

Leos vimplar har kommit upp i dörrhålet intill hans lilla rum, jättefina tycker vi alla tre.

Igår var det födelsedagsgille för svärmor. Mina grabbar matchade varandra utan att vi tänkte på det. Kan det bero på samma smak i klädval månntro? I och för sig är det jag som inhandlat Leos utstyrsel men håll med om att de ser söta ut där de går tillsammans hand i hand och bärandes på Leos stol, på väg till kalaset. Det var en mycket trevlig kväll. Tackar Eivor o Kjell!
Alla gäster fick dessutom var sin doggybag med sig hem med lunchmat till söndagen, inte illa, inte illa alls :)

"Schåja, schåja bebisch. Måste bosta tändona. Baaa dokti!" Okey?? Hmm, med kniven nedstucken i halsen tippade jag mer på att han övade sig på att bli fakir.

Opps, här går det undan... Nu får vi kanske dra i handbromsen när det gäller bokval?

Nu har det äntligen, enligt AC, anlänt en familj med sitt sydafrikafödda barn till Sverige, årets första :)

Lite om allt.

Gissa om vi blev överraskade när det damp ner en "välkommen/lycka till med allt" paket i form av handsydda vimplar med Leos namn på i postlådan. Vi trodde att den tiden var förbi nu, vilket gjorde det hela om möjligt ännu roligare. Paketet var från LW-design i Annetorp. Gå gärna in på hennes hemsida och spana in allt ifrån inredning till trädgård. Tack än en gång Linda!

På min födelsedag blev jag ekonomiskt sponsrad av min pappa för att kunna köpa mig ett par nya gympaskor. Härromdagen gick Leo och jag planlöst och strosade för att kolla in nya skor i allmänhet. Vi spatserade in på Intersport som råkade ha rea p.g.a. ombyggnad. Oooo där stod de ju, skorna med mitt namn praktiskt taget fastetsat i de turkos dojjorna. Ni fattar ju själva... att priset sedan var nedsatt  350 kr och min gåvopeng räckte och blev över bugar och bockar jag bara för. Den som spar, hon har. Synd bara att det regnat och blåst småspik hela långa dagen så att jag inte kommit ut för att testa dem än.

Mamman och pappan i huset kom så nära glädjetårar man kan igår då vår något födoämnesskeptiska son gladeligen knaprade i sig både jordgubbar och broccoli. Det går framåt! Nya smaker och konsistenser testas dagligen, dock med varierande framgång ;)

Ta på strumpor och byxor (om de inte är för trånga) går finfint, bara man nämner att lappen ska vara där bak.

Leo leker numera en del stunder ensam på sitt rum. Hans djur är alltid med i leken på något sätt. Gissa om han blev glad då t-shirten vi köpte i Sydafrika kom på? -Aaaakika! "läste" Leo medan han drog sitt lilla pekfinger över texten på tröjan.

Jag mätte och vägde även pågen idag och det visade sig att han växt en aning. 91cm lång och 14,6kg tung påklädd var dagens slutsats. Detta betyder att han tagit sig 11 cm och 3,6 kg sedan rapporten vi fick i maj månad.

Jodå, nu dök de upp. Åtminstone två av dem. Jag talar om de försvunna favoritdjuret häst och hans kompisar korna. De låg djupt begravna bland all plastleksaksmat och visade sig på golvet tidigare idag. -Titta mamma! Häscht, ko. Många många koarna, hördes högt då de återfanns.

Söndag 16e mars.

Brunch är ett trevligt sätt att umgås på under en söndag som t.ex. den här. Våra vänner Lindgrens gästade oss denna förmiddag. Barnen lekte och höll sams tills en av dem (läs Leo), var så trött att tårarna kom. Jag tror knappt att deras bil lämnat parkeringen, vid 13:30 förrän han sov som en björn i dvala. H är ju pedagog och en mycket klok sådan, så dagens present (man behöver inte ha med sig något när man umgås med oss men nu var det så), tillföll Leo. Han hade turen att få ett sällskapsspel kallat Ballongspelet. Genom detta spel tränas bl.a. turordning och sex olika färger, ett mycket bra förstaspel med andra ord.

Efter vilan fortsatte pojkarna med muren som ska avgränsa vår tomt intill grannens. Leo är mycket noga med att "plälpa till". Då vi åt middag lockade vi med det nya spelet för att tallriken skulle bli tom. Att det sista hamnade på golvet efter klökningar och Leos ord -De ble få mycke. Leo inte plälpa, kan vi ju tala tyst om, stackaren. Hur som helst så blev det då spel som avslutning på denna söndag. Leo älskade det och varje gång han redan hade fyllt färgballongen och åter fick samma färg, utbrast han -Åh nej, pypicht! När Daniel vann kom berömet - Jaaaa, ba pappa! Hurra, hurra, hurra följt av en applåd.

Leo bad själv om att lägga sig och "powa" i kväll. What?? Jodå...-Leo e tött. Leo powa schängen. Man tackar ;)

När vi pussade honom godnatt kunde man höra denna slutsats från vår son.

Jag: -God natt Leo. Sov gott. I morgon ska vi leka med en pojke som heter Theo.

Leo: -Japp! Åtta, nio, tioooo!

Jag: -Nej Theo. Pojken heter så.

Leo: -Jaaaa, åtta, nio, tiooo!

Jag kommenterade inte det mer eftersom mitt fniss bubblade och jag behövde lämna rummet.

Tröttisar & frågeformulär.

Mycket utevistelse, kalas och för lite sömn har gjort oss groteskt trötta alla tre. Vi vuxna i huset önskar en endaste liten sovmorgon till klockan 7:30, 8:00 utan nattliga oroligheter och uppvaknanden snart. Det hade vi behövt hela familjen känns det som. En period för ganska länge sedan hade vi ett par veckor med den lyxen, så vi vet ju att den finns där någonstans. Inget är som väntans tider...

Frågeformuläret från logopeden gjorde oss åter påminda om att vi är utanför normen om hur en familj tänks se ut i vårt samhälle. Vi börjar vänja oss och det är inte förrän händelser likt denna dyker upp som det blir kännbart. Vi hade förstått om vi inte haft kontakt med flera instanser och diskuterat samt låtit undersöka Leo. Men efter alla möten med sjukvård och samtal kring barnet, blir vi lite lätt matta. Vad fötväntas vi skriva liksom? De har väl ändå en journal där det framgår att Leo är adopterad. Vi känner mest lättnad över att Leo inte kan läsa än och inser att vi bara är början av allt sånt här. Vi har en plan för hur vi ska rusta Leo inför mycket här i livet, men långt ifrån allt kan man ju förutse.

Hembygdsparken

Solen strålar mot en klarblå himmel över vår bygd dessa dagar. Vi har haft uppemot 15 grader varmt. Då både måste och vill man vara ute och njuta så mycket man bara kan. Leo och jag körde därför till Hembygdsparken.

 Där finns gott om djur, natur, rutchkanor, gungor och glass i en härlig miljö. Leo fann snabbt en ny kompis född i Korea, som han både bjöd in till lek genom att kalla på honom-Kom L, kom! och svassade efter, då familjen begav sig upp mot getterna. Överraskande och naturligt nog accepterade han när jag sa hejdå, nu ska L äta mat med sin mamma och syster. -Hej då barnen, heeej då! ropade han efter dem då vi fortsatte mot lekplatsen och Pytteskogen igen.

Efter en något senarelagd lunchvila klädde vi oss åter i ytterkläder och myste i jordhögarna i trädgården. Leo är "maskfrälst" så att ja, ni fattar själva vad vi pysslade med tills Daniel kom hem från jobb.

Därefter blev sonen lite mer lillassistent till pappa då han riktade (heter det så?), till vår kommande mur.