Underbar "Kottegåva"

Fredagskvällen bjöd oss på vacker dukning, god mat (bland annat en morotssoppa som var hur smarrig som helst), skratt och sist men mest värdefullt, en underbar "Kottegåva" hos goda vänner till oss.
Då vi skulle sätta oss till bords, intog vi ju de platser vi oftast gör då vi är hos dessa vänner. Ingen lag, absolut inte, men det brukar bara falla sig så OCH...
När vi drar ut våra stolar ser vi att det ligger något där. Något som upptar delar av både min och Daniels stol och det är ca 50cm långt. Jag blir först stum och ser bara det mörka krullet :) Sen ser jag en text som mina ögon inte kan tyda i det läget...ögonen tåras massor. Jag ser sedan de två änglavingarna i stål som fästs i ramkanten på tavlan. Vännen vet att jag bara älskar änglar... Slutligen kan jag då förmå mig att se texten som hon också målat dit. Jag får bara fram "-Åh så fiiiiiiiin!", och tittar på Daniel som bara ler stort och säger "-Ja, jättefin!".

                                                         " Precious one
                                                            so small
                                                            so sweet,
                                                            dancing in on angels feet.
                                                            Straight from heavens
                                                            brightest star,
                                                            what a miracle
                                                            you are."

Dikten har vännen lånat från en adoptivmamma och den är ju alldeles, alldeles underbar!
Ja ni, ni förstår nog hur otroligt glada vi blev. Över omtanken, skapandet, känslan över att veta vem vi är och vad vi gillar och att det lagts ner så mycket själ och hjärta för VÅR skull.
TACK, snälla fina vänner!

Min mamma var på besök idag och blev rörd över tavlan hon också. Hon summerade det hela med orden: "- Ni har så många fina vänner som stöttar er och visar att de bryr sig om er!"
Vi är inte sena att hålla med. Vi blir lika förvånade, rörda och tagna varje gång det sker.
Att ni gör allt detta för OSS. Vi håller er alla nära hjärtat!
Nu måste jag avsluta dagens inlägg för nu blir jag sentimental och ser inte tangenterna längre.