Borås, "mytti" & återbesök.

Helgen tillbringades i Borås tillsammans med kära vänner. Borås djurpark besöktes dag 1 och då det var sista helgen de hade öppet och vädret var...höstigt, var vi i princip ensamma i parken. Pojkarna fick se sina favoritdjur och Leo var stormförtjust då vi kom till hans "elepanto". "Hihach"s långa halsar imponerade på dem och vi satt en lång stund och iaktog dessa jättedjur på mycket nära håll. Kvällens restaurangbesök blev minst sagt lyckat och jag tror att alla var lika nöjda.
Leo somnade kl. 22 i sin hotellresesäng och sov gott fram tills morgonen, tack för det!

Vanligtvis somnar han numera lätt på egen hand i sin säng som står i vårt sovrum, och kommer över till oss någon gång under natten. Dessa rutiner är oerhört värdefulla för oss och kvällen/middagsvilan har underlättats enormt. På morgonen är det slutsovit vid 6:30 och Bamse får sällskap av oss i TV-soffan.

Leos nya favoritmellanmål är smoothie "mytti". Eftersom gossebarnet är förkylt och rosslar blir det en del "mytti"...gott!

Vi har varit hos Doktor L på återbesök. Leo gjorde sin tropikundersökning hos denna doktor då vi kom hem och sedan dess har vi varit där en gång med hudklådan.
När vi anmälde oss i luckan sa jag till Leo -Vad heter du? och som på beställning kom det med en artig nick -Lajo, Amathe, Cana! Va??? Jodå så heter han våran Leo, alla tre namnen fullständigt rätt ;) Sedan var han så duktig och artig att jag åter häpnade. Folk log och doktor L berömde honom SÅ och var förundrad över den enorma utveckling som skett sedan vi var där första gången. Han visade sin numera ickekliande fina hud, berättade att hjärtat säger dunk.dunk. Lungorna hää, hää och sträckte ut tungan och sa Aaaahh, lät L lysa i öronen m.m.. Så helt plötsligt var han en häst och ville ha gräs. Slutligen vinkade han och sa Hej då L....Hon tyckte lite skämtsamt att de kunde behålla Leo där på barnkliniken som en liten maskot. -NOT!, tänkte mamman med ett ljuvligt leende. Försök inte! Då ska ni få se på vilken lejoninna som bor i denna kropp. Han är min pojke och jag ska skydda honom med allt jag har och lite till, så passa er ;)

Nu ska jag gå in och titta och snusa lite på min lille pojke :)

Dockskåp

Leo har fått mitt gamla dockskåp som stått hos min mamma sedan jag var liten. Det är på tok för mycket nostalgi för att göra sig av med det och Leo tycker det är toppen med badkaret, toastolen och TV´n framförallt. Det är ju "hesht" "lellebobben" på dockskåpsTV´n förstår ni.
Det hör till saken att min äldre morbror gjorde detta skåp till min mamma i slöjden ca 1954. Min morfar målade om det och tapetserade det med stuvbitar från deras hem 1978, då jag fick överta det. Jag minns exakt i vilket rum var och en av dessa tapeter befann sig hemma i mormor och morfars villa.
Nostalgi på hög nivå!

 

 

Ny fråga, nytt svar.

I frågelådan finns nu ny fråga och nytt svar för er som väntar och längtar efter att få sända era adoptionsansökan till Sydafrika och ni som väntar på att matchningen ska bli klar och telefonen ska ringa.

Nu vet jag...

...vad Gekås i Ullared är!
"Mye mye polk, grajjor, lellebobben, kanin, vagn, brrr kall och plyplan".
(mycket mycket folk, grejer, pippis häst, ludd på mammas nya jacka, åka i kundvagnen, springa till ingången och få en liten helikopter att hålla i)

De stora tog på mig när jag SOV! Alltså de var inte riktigt riktiga. Vi gick ut i bilen när det var "morkt" och jag behövde inte äta gröt på morgonen utan fick "bemming"!, dessutom i BILEN!?
Mamma var så snäll och tände taklampan där bak och jag bad henne sen att "ene pijja" på den och hon lydde mig.

Jag fick fina kläder som snart passar mig och jag blev lite ledsen när pappa sa att en jättefin röd swetshirtkofta skulle åka där bak i vagnen. Jag ville ta på mig den direkt ju :( . Vantar bad jag om men det sa de att jag hade hemma redan.
Jag såg i alla fall att de lade ner något med "lellebobben", men det skulle visst vara julklapp till min kusin. Julklapp? Vad är det? Jaja det lär jag mig nog så småningom. Mamma visade en bild ur mitt album, men där gråter jag så det där julklapp verkar inte vara så kul. Pappa säger att något som heter tomte kommer med dem och att det är kul.
När pappa och jag gick själva blev jag så orolig över mamma. Så fort jag såg henne bland folket ropade jag "haaaaj mamma" och ville krama henne. Hon köpte en kanin som satt fast på en jacka. Hon skrattade lite och sa att det var tur att det inte var någon riktig kanin, men det fattar jag väl. Jag bara lekte ju ;)

När vi kom hem tog jag ett spontanfotbad. Det är så skönt efter en shoppingtur kan du tro. Mamma hade diskmedel och vatten i den ena hon och vips hade jag satt mig i den andra så att proppen sattes fast och jublade "Oj blobblor!". Mamma och pappa skrattade och lät mig mysa och leka i vasken en lång stund. Ibland är de allt bra snälla... utom när de vill att jag ska äta mat, för det vill jag inte varje gång. Det är så kul för de kan ju inte trycka ner maten i mig och det är i stort sett enda jag kan bestämma helt själv över.

My thoughts...

 

Tjenare!

Då var det jag igen, Leo alltså. Det har hänt en del sedan mamma lade upp de där filmerna från mitt dop. Jag kan säga att jag helst vill se de där filmklippen 100 gånger om dagen, men det får jag ju såklart inte. Jag älskar musik och jag har ju fått höra dessa låtar här hemma innan Eva och Jörgen gjorde dem till sina, så jag kände igen dem på dopet. Jag gillar båda sångerna skarpt!

 

Mamma och jag brukar gå till lekplatsen ett par gånger i veckan och då brukar mina minisångsvänner också vara där med sina mammor. Jag har redan fått flera kompisar och vi stannar lite längre nu när mamma också har någon att prata med medans jag leker :)

 

Pappa har jobbat hemmavid och kört en liten bobcat. Pappa sa att jag fick prova den om jag kom dit. Sagt och gjort, jag gillar nya saker så naturligtvis ville jag testa den. Lite läskigt var det allt så mamma och jag grävde i jorden i stället och byggde ett litet hus åt en mask som jag hittade.

Jag har bytt favoritfilmstycke från "Totte" till "Bamse" och jag tycket att det är viktigt att mina leksaker också får se lite Bamse då och då. Idag var det min stora luftfyllda nyckelpiga som fick äran att sitta på hedersplats. Sedan målade mamma och jag lite med vattenfärger och jag fick göra handavtryck som jag älskar. Testa du med! Det är så kul att få måla händerna när det kittlas och sedan...ett, tå, te...smälla händerna på pappret (eller bordet ;)).

 

"Mommo" har tagit ner mammas gamla dockskåp från vinden och satt i några större figurer som vi provlekte med när jag var där och hälsade på. Mommos storebror har snickrat det i slöjden en gång i tiden och mammas morfar har tapetserat om det till mamma när hon var liten. Fint var det och jag ska nog få hem det säger Mommo för hon har inte plats. Mamma vill liksom inte riktigt göra sig av med det säger hon och det är jag glad för...Mommo också.

 

I lördags var vi på Sydafrikaträff. Det var så kul att få klappa kaniner och minsann så red jag även på "lellebobben" (lilla gubben). Mamma och pappa tror inte att jag ser att de andra barnen också hade brun fin hud precis som jag, men det är klart att jag gör! De ser ju ut som bleka spöken jämfört med mina Sydafrikavänner, så det kan jag ju liksom inte ta miste på. Det är bara det att jag ser det som barn, vilka som och bryr mig mest om "lellebobben".

 

G´natt! Bäst att försöka sova lite i natt trots hosta. Mamma har fått ränna upp ganska mycket några nätter nu så jag ska göra ett tappert försök i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 



fortsättning...dop

 NU FUNKAR DET..!

 

Detta inlägg är filmklippens inlägg. Nu fick jag det äntligen till att fungera och det kommer då rakt inte att bli ofta förekommande med film, men eftersom bloggen också är ett förevigande till Leo i framtiden, känner vi att dopet får vara ett undantag. 

 

Klicka på filmen för att lyssna till Eva och Jörgens underbara version av

"Somewhere over the Rainbow"

 

 

Detta filmklipp visar själva dopet då Leo tycker att det är blött :)

 

Mammas och pappas dikt till Leo framfördes av mig och den första meningen som tyvärr inte hann komma med lyder "Så kom du då till oss älskade Leo och tog våra hjärtan med kraft"

Leo tyckte att vi skulle pussas alla tre efteråt, godingen!

 

Avslutningssången "Himlen är oskyldigt blå"

 

Håll till godo! Hoppas ni njuter lika mycket som vi av den vackra sången.

Denna dag bär vi med oss på en varm plats i våra hjärtan.

Tack alla!

 

Boka gärna min skönsjungande svägerska om ni behöver en solist någon gång.

 

 

 

Dop

 

Då var döpt och doppad i funten vår goe lille påg. En av Leos faddrar, min syster, lyfte upp Leo och satte honom på kanten av dopfunten medans prästen Anders tog vatten på hans huvud. -Blött! utbrast Leo och tittade på Emmi efter hjälp och ett skratt kunde höras i bänkraderna.
Jag har försökt lägga upp film på detta men tills vidare har jag gett upp. Jag är ingen hejjare på just det och efter att ha suttit och väntat i evigheters evigheter på uppkoppling och ha gjort ett superfint dopinlägg i måndags lackade jag ur när det sedan visade sig att det inte alls fungerade. Jaja, om jag hittar motivationen alternativt får hjälp med detta så kanske det kommer filmer på både detta och min skönsjungande svägerska som framförde våra två önskelåtar med bravur. Det kunde helt enkelt inte blivit bättre.
För de som undrar över vilka sånger det var kan jag berätta att det ena var en sång som varit med oss under alla våra kämparår och hört oss gråta många tårar. Redan då vi startade adoptionsprocessen sa vi till varandra att OM det någonsin blir ett barn och vi blir en liten familj ska Eva sjunga den (om hon ville förstås) och sången vi talar om är "Somewhere over the rainbow". Den andra låten vi valt är Ted Gärestads "Himlen är oskyldigt blå".
Tack än en gång Eva och Jörgen för att ni antog uppdraget och gjorde sångerna så personliga åt oss.

Jag fixade dikten jag läste med endast darr på sista ordet, pjuuuh.

Dukningen gick naturligtvis i vitt och turkos med sydafrikanska och svenska flaggor.

En hel del presenter fick sonen och här visas de i bild. Tack alla!
Tillika fick Leo fonder insatta på konto för framtiden :)

 

 

Ett extra tack till:

Våra långväga gäster som kört från Stockholm för vår skull, Maria för personliga tårtor, 

Eva och Jörgen för solosång och gitarrkomp, Johanna för fotografering (spännande), Leos tre faddrar (våra syskon), Jesper för bibelläsning och de som hjälpte oss (framförallt våra mammor) med diskning.

 

Mycket känslor...

Det är med tvära kast och mycket känslor jag drar mig till minnes och berättar om den hemskaste dröm jag haft på mycket länge.
Jag vaknade i går natt av att kudden och håret var genomblött av både svett och tårar. Det hör till saken att jag inte kan minnas att tårarna runnit på mig i en dröm förut. Det tog en stund innan jag insåg att det var just en dröm och ingenting annat men magen sved och jag var bara så ledsen och sorgsen... huuu och usch.
Nu till saken. Jag drömde att vi var i Sydafrika på det barnhem där Leo bodde då vi blev en familj.
( I verkligheten möttes vi ju aldrig där utan på vårt provisoriska gesthouse men men...) Leos barnskötare såg jag lika tydligt som för fyra månader sedan och föreståndaren likaså. Hur som helst var vi i drömmen av någon anledning tvungna att lämna tillbaka Leo och åka därifrån!! Leo grät och skrek så att han klöktes där i barnskötarens famn och han sträckte sina små armar mot oss. Vi leddes gråtande därifrån och sattes i en minibuss likt den vi åkte i då vi fick vår son. Jag vände mig om i bussen och såg Leo gallskrika och gråta medans bilden av honom blev mindre och mindre för att slutligen suddas ut helt och jag kunde inte minnas bilden av honom mer. Chauffören sa åt oss att vi aldrig någonsin fick återvända eller försöka ta kontakt med Leo.
Nu gråter jag på tangenterna också... FY så fruktansvärt det kändes. Jag gick liksom sönder innan jag förstod att det inte var verklighet. Jag hoppas innerligt att den drömmen håller sig borta men jag misstänker att den kommer att titta fram någon gång igen :(

Nu lämnar vi den sorgliga biten och kastar oss över till glädjetårarna...
De kom idag, som de gör varje gång jag spelar en av de sånger som våran solist och tillika svägerska ska framföra på Leos dop på söndag. Jag håller det hemligt än så länge vilken låt det är men jag kan ju säga så mycket som att den har varit med oss under hela adoptionskampen och redan tidigt sa vi till varandra här hemma att OM det någonsin kommer ett barn till oss så ska just denna sång framföras av Eva på dopet. Mer än så berättar vi inte... gästerna är flitiga bloggläsare ;)

Denna gosse alltså! Det kunde inte bli mera rätt! Hur kunde matchningen bli så perfekt?
Tack Leo för att just du är vår älskade pojke! Du har kommit in i våra hjärtan som en tornado och vi är SÅ lyckliga.
Puss mamma och pappa

En av Leos doppresenter. Den andra har tyvärr inte kommit så den visar vi om och när den förhoppningsvis dyker upp. Hjärtat är placerat vid Sydafrika, givetvis ;)