Fådelsedag

Idag är en det ingen vanlig dag, för idag firar vi vår "fådelsedag". Vilken lycka! Många tankar och minnen far runt idag. Klockan 15:20 för ett år sedan möttes vi, pågen vår :)
Bilden är tagen då vi landat på Kastrup på väg HEM.
Då 80cm lång, 11kg, nu 92, 5cm lång och väger 14, 5 kg.

För ett år sedan...

För ett år sedan idag lämnade vi Sverige för vår livs resa mot Sydafrika och vår underbara son.

Nu ser det ut så här:

Eller så här:

Ssssssss

JAAAA, äntligen! Efter att ha övat och övat på att leka orm med ljudet Ssssss i en evighet kom det. -Ssssssss, hördes det ur sonen. Vi trodde knappast det var sant, men det har återupprepats flera gånger sedan dess. I ord och samtal kommer ljudet ännu delvis ur näsan men oj oj oj, vad vi blev stolta och överraskade här i torsdagssoffan. You go boy!! Sssssssss...

12:12 & syfte/mål uppnått

Klockan 12:12 idag var det EXAKT ett år sedan AC ringde ut barnbesked nr 13 från Sydafrika, på en underbar liten killes tvåårsdag. Barnbeskedet var till oss. Vårt barn...äntligen :) Idag har jag mest varit tårögd, nostalgisk och j....ligt tacksam över vad jag fått vara med om under året som gått.

Grattis på 3-årsdagen Leo!

Morfar kom med vilda djur och ett labyrintpussel, mycket uppskattat!

Farmor, mormor och moster ringde och grattade. Två av dem fick ett något överraskande avsked i luren, välkommen treåringen. Tramset kom exakt på dagen -Hej då bajsotolle! Och med en av dem testades ordet dum. Det är ingenting vi är direkt stolta över men man kan ju samtidigt häpnas över att det kom exakt på treårsdagen och helt självmant. Vi kan då inte "skylla" förskolan eller någon annan för det heller, för han går inte på förskolan ;) Det är härmed bevisat att det bara kommer! På 3-års dagen! Numera är mitt namn mamma busungetolle. 

Det kom två kort i lådan. Ett från farfar o Karin och ett från Edvin m. fam. Leo hämtade själv dem med orden -E Leos poscht! In läsa den!

En överlycklig pojke på en av mamma och pappas presenter :-

:-Taaaaack! E miiiin! E coolt de här. Vi förmodar att betyget är med beröm godkänt?

Vår blogg är ju först och främst en adoptionsblogg med syftet att visa mer än det som sägs på kurserna. Vi ville informera om våra tankar och vad vi hade för familjeplaner för nära och kära som inte alltid visste hur och vad skulle säga samt fråga när vi mådde som sämst. Dessutom ville vi att vänner, släkt och bekanta som vi inte träffar så ofta skulle vara införstådda om att vi skulle adoptera om allt gick vägen, vilket det tack och lov gjorde. Allt för att underlätta för både er och oss alltså. Bloggen var även tänkt för alla adoptionssökanden och andra intresserade. Vi hade själv mycket stor glädje av bloggar då vi startade och genomgick hela adoptionsprocessen. Vi vet och ser att ni är många läsare över hela världen. Tack för det! Nu har det gått ett år sedan barnbeskedet och syftet och målet börjar kännas uppnått. Det kommer att bli glesare mellan inläggen. Åtminstone efter den 28e, den sk. "fådelsedagen". Naturligtvis är ni välkomna att fråga eller kontakta oss om ni känner för det. Vi svarar på det vi kan och anser 

vara till er hjälp. Då menar vi främst Sydafrikasökanden. 

Tack alla läsare!

Vi försvinner inte bort helt, men vi vill härmed göra er beredda på färre inlägg.

Kram till er alla där ute!

3-års kalas & "tillbakafunderingar".

För ett år och en dag sedan hade vi absolut ingen aning om vad som väntade oss dagen efter. Att  Daniels telefon skulle ringa kl. 12:12 och att det skulle stå AC på displayen. Att samtalet skulle vara barnbeskedet. Det underbara barnbeskedet vi väntat på och längtat efter i x?-antal månader men med ansökan i Sydafrika i 9 månader (alltså väldigt kort tid just då med tanke på de flesta andra sökanden). Att världen liksom snurrade så vi blev yra likt att ha tagit en tur i virvelvinden på Tivoli. Att jag var som Saharas öken i munnen under min bilfärd hem. Att vi skulle se dig på dataskärmen kl. 14 på din tvårsdag, älskade Leo. Att ditt namn blev en självklarhet på ca 15sek. Att vi skulle sitta i telefon i drygt sju timmar den dagen. Att vi inte skulle sova en blund. Att vi skulle få träffa dig 15 dagar senare och juridiskt sett bli en familj dagen efter i Sydafrikansk domstol. Vilken upplevelse! Vilken dag!

Igår hade vi 3-årskalas för dig. Det var en mycket lycklig pojke vi såg här hemma, det tror jag nog att alla gästerna kan hålla med om. Nu vet Leo vad kalas är :) När jag för trefje gången bytte kläder på Leo (att dricka ur konstiga sugrör är inte lätt), sa Leo. -Många, många hoppa e min vän. E rolit klaset!

Tack än en gång för sonens presenter. Det fanns pengar, kläder, fotbollar och mål, Briobro, mattermos, liljekonvaljer, keps, pool, böcker, leksakshästar och kaplastavar i paketen (hoppas allt kom med). I morse då jag tog fram Briobron i kartongen sa Leo -Jaaa, e farfars pesent! Otroligt observant tycker vi eftersom det var ganska mycket igår och kartongen var ouppackad :)

Naturligtvis blev det fiskedamm på kalaset. Små roliga presenter hade inhandlats och 12 st av gästerna fick äran att prova fiskelyckan i den dammen.

Under dagen lånade vi filmen Lejonkungen av våra vänner, mycket uppskattat.

Ingen middagsvila har tillåtits idag så nu får vi se hur lång insomningen blir ikväll. Igår såg det ut såhär, favoritsovställningen.

Vill inte!

För tillfället hör vi mest -Leo vill inte, vill INTE! och -E MIN! hela dagen lång känns det som. Välkommen 3års-trots. Du kom som på beställning, något lite tidigare bara. Jag tänker ungefär: Bit ihop, tvätta dig under armarna några gånger extra, få i dig en kopp kaffe, le och tappa inte fattningen mer än en gång om dagen i alla fall ;) Det är en trygg pojke vi har konstaterar vi. Nu har vi varit tillsammans i stort sett 24h dygnet runt i ett år, han och jag, så det är ju skönt att han vågar samtidigt. Det finns ju fler kaffebönor och mer roll on på Ica vid behov, haha.

Men visst...sedan kommer ju -Tack snälla mamma, tack! E min vän! ur munnen på honom då och då också. Som här när jag gav honom sina älskade kaniner i soffan t.ex.

Õ

Valborg, hängig, ny & Zara kids

Leo har varit hängig och inte sig lik i några dagar. Lyckligtvis börjar han återfå sin ork och sin underbara personlighet. Hostig, trött och ledsen kan vi sammanfatta det hela med. I och med detta har den redan tidigare "liten i maten" pojken knappast ätit något. De två senaste kvällarna har han ätit bra i alla fall. Just när det handlar om matvägran som i sin tur leder till trots, gnäll och många tårar blir man lätt orolig, även om vi vet att det går över. Vi har beslutat att inte tala så mycket om ätandet, så får det bli som det blir. Äter han så äter han, annars får han vänta tills nästa måltid så får vi se.

Leo fick ett gulligt mysställ i doppresent. Det var lite stort i oktober men nu så. Kolla så gossigt Lotta ;)

Valborgsmässoafton eldades traditionsenligt in med vännerna P i intilliggande by. Majbålet tändes ute på en flotte i sjön ackompanjerat av ett stort fyrverkeri. Leo tyckte inte om raketerna så när det var över applåderade han och sa -Nuuu slut, baaaa! Nu hem huset äta hallontårta. Var han fått det där med hallontårta ifrån vet jag inte, men det serverades dajmtårta, mmmm. Vi tackar för en mysig kväll!

Ny frisyr har jag vågat mig på också. Jag visste hur jag tänkte mig den och jag blev supernöjd över resultatet :) Kul med förändring. När jag kom och möttes av sonen tittade han länge på mig och sa -E mamma! Åhhhh, mamma e bin håret. Leo klappa håret? Gullunge!

En av tjejerna på minisången tipsade om Zara kids. Vilket paradis! Ljuvliga färger och mycket humana priser. I like! Vi kommer tillbaka eller hur Sara?

Igår bjöds vi på lek/gungställningsinvigning och grillat hos svärmor och Kjell. Jättrkul att alla kunde komma trots lite spontan inbjudan. Tack för en trevlig afton!

Jag avslutar dagens inlägg med att gratulera två av mina fina familjemedlemmar, min syster Emmi som fyller 25 år och vår katt Gitt-Marie, även kallad Gittan som fyller 10 år idag. Jag älskar er båda! Puss