Om matchning i SA & genomtänkt gåva

Vi tänkte berätta lite om den urvalsprocess bland sökandeföräldrar som Abba adoption tillämpar i Sydafrika. Det är nämligen så att när man har sin ansökan i landet finns ingen turordning som i de flesta (kanske alla?) andra adoptionsländer. Organisationen Abba adoption tillämpar ett system som kallas "matchnig". Det går precis som ordet beskriver ut på att matcha rätt föräldrar med rätt barn. Hela tanken är ur ett barnperpektiv. Alltså att det är barn som söker föräldrar och inte föräldrar som söker barn. Därför finns det aldrig några garantier för att man slutligen blir en familj och får sin stötsta önskan uppfylld, att få hålla sitt lilla barn i famnen och starta anknytningen. Men visst adoptionsorganisationerna i Sverige informerar tidigt om de misstänker att det skulle innebära svårigheter för ett par att bli "utvalda" som föräldrar i det aktuella landet. Steg ett är att försöka återförena biomamma och barn, steg två är att hitta adoptivföräldrar nationellt och steg tre är slutligen att söka nya föräldrar till barnet internationellt.
När ett ärende nått steg tre, och det så att säga är Sveriges tur för ett Sydafrikanskt barn, väljs tre av de livsböcker som de sökande gjort i ordning om sitt liv i bild och text tillsammans med ett brev till den biologiska mamman och ett dokument kallat "Type of child" som alla fyllt i angående vilka typer av svårigheter, medicinska problem, opererbara synliga skador som föräldrarna kan tänka sig att acceptera som t.ex. läpp/gomspalt eller olika typer av fysiska och psykiska sjukdomar. Detta är naturligtvis det svåraste beslutet under hela adoptionsansökan (åtminstone tyckte vi det). Sedan kan det ju även vara så att det lilla barnet lämnats in i Door of hope, en lucka i väggen, eller hittats övergivet någonstans. Då vet man ju inte något om barnets bakgrund eller om dess allra första tid i livet. Det finns inga rätt och fel då man fyller i "Type of child" dokumentet, utan det är endast till för att barnen inte ska behöva vänta på rätt föräldrar onödigt lång tid, utan dessa frågor är redan besvarade.
En kommité tittar sedan på de tre utvalda handlingarna där livsboken tillsammans med "Type of child" är avgörande. I de fall då det är den biologiska mamman som är med och väljer föräldrar till sitt barn blir brevet och livsboken hennes stöd i valet. Med utgångspunkt från detta matchar man ihop barn och föräldrar. Allt vägs in och en av dessa tre får barnbesked. De övriga två som inte blev utvalda den gången kommer inte per automatik med nästa gång utan då kan det vara tre helt nya ansökningshandlingar. Detta gör att man inte kan sia om väntetiderna, på både gott och ont.
Har du funderingar och frågor? Ställ dem gärna så försöker vi svara.

Idag hade jag fikabesök av en väninna. Då vi satt oss till bords, halar hon fram ett kuvert ur väskan och säger att det är en liten present till oss. I kuvertet finns ett kort och två armband. Hon har alltså beställt ett armband var till mig och kotte, i Sydafrikaflaggans färger dessutom!! Hur genomtänkt som helst. Blödig som jag är, speciellt då det gäller adoptionen och vid oväntade händelser, fällde jag en tår. Tanken är att ett biologiskt barn får ju sin lilla plastremsa om armen och mamman likaså för att sjukvården inte ska ta fel, och dessa armband symboliserar detsamma. Direkt då vi får barnet ska detta sättas på, underbar gest och tanke! Väninnan sa att om Daniel ville ha ett likadant fixar hon det. Jag trodde först inte att han var intresserad av det men då jag smsade honom om det blev han eld och lågor och ville också ha ett. Oväntat och jättekul tycker jag. Detta kommer att visa vår samhörighet i SA =) Ps, om det är två "kottar" får ytterligare ett snabbfixas ;)

"Kottes" och Jennys samhörighetsband, Daniels efterbeställs :)