Värmande nykraft.

I eftermiddags beslöt vi oss för att köra ut och ta en fika. Vårt mål blev underbara "LillaRo" som vi tidigare berättat om. Det lilla café t  var välbesökt och värmen från kaminen välkomnade oss redan i entré n. Då vi skulle beställa kände E leende igen oss med en gång :). Vi var där och fikade i augusti och av en slump via E's mamma, som Jenny för övrigt jobbat tillsammans med gick det då upp för oss att våra adoptionsplaner var de samma. Paret E & P fick sin efterlängtade dotter i Sydafrika i december.
Hur som helst vi sa några meningar där vid beställningsdisken och det var ju alls inte meningen att diskutera adoption idag egentligen. E sa att lilla L sov och berättade lite kort och vi lyckönskade och satte oss att fika.
Ni må tro att vi närapå satte både kaffet och den smarriga morotskakan i vrångstrupen då vi tittade upp över kaffekoppskanten. P stod leende vid vårt bord ned lilla, ljuvliga och helt bedårande L på armen och sa -Här är hon!
Vi pratade lite och både E och P intygade att vi gärna fich höra av oss när som och fråga vad som.
Dagens möte värmde och stärkte oss något enormt. Nu orkar vi ett tag till. Med E's ord i öronen ska jag nu laga oss lite söndagsstek. Hon sa -Kämpa på! Vi höll nästan på att ge upp men ni ska veta att de aldrig skickat ner ansökningar till SA som inte kommit hem med barn.
Så även om vi själva sagt just dessa ord flera gånger till varandra här hemna så känns det gott att höra dem uttalas ifrån en person som vet och just gått igenom det vi gör.
Med lilla L's söta nuna på näthinnan avslutar jag dagens inlägg varm i själ och hjärta och jag ser på Daniels ögon och svaga leende att han instämmer.