Jag minns eftermiddagen och kvällen i detalj och hur torr i munnen och svettig i pannan jag var när jag i all hast lämnade min klass till specialpedagogen och körde de 2 milen hem från jobb. Där väntade jag otåligt på att Daniel skulle komma hem för att berätta mer för mig. I det läget visste jag inte mer än att vi fått barn. Jag ville inte att han sa mer i telefon utan jag ville se min man i ögonen när beskedet jag väntat på och längtat efter i nio års barnlöshetsträsk äntligen kom.
Sedan läste vi barnrapporten och tittade på de tre bilder vi fått. Vi ömsom grät och ömsom skrattade. Han var ju det ljuvligaste man bara kunde tänka sig!
OCH telefonlistan gick igång. Vi satt i luren mellan kl. 14 och 21:30 den dagen. Den lyckligaste dagen i mitt liv!
 |
| Då |
 |
| Nu |
2 kommentarer:
Den dagen kom jag också så väl ihåg:)
Åh vad han är fin er lille påg, jag är så glad för er skull men också för Leo. Det blev fullträff allt passar så bra. All fortsatt lycka till er. ♥ Förresten ses vi hos Pommer på lördag? Kram
Skicka en kommentar