1 år hemma ♥

Idag är det en speciell dag. Det är nämligen 1 år sedan vi landade i Europa, först i Paris och sedan slutligen i Köpenhamn. Där väntade mormor, morfar, farmor, Kjell, Lotta och Ulrika på oss. Några till, Jossan, Emmi och Sara hade planerat in att möta oss men vi var ju ett dygn försenade, så det ställde ju till det en del tyvärr. Hur som helst var det helt underbart att komma ner på dansk mark och bara ha några mil i bil kvar...Jag hade sovit 1, 5 h på 2 dygn och var som en zombie, men just där och då var det som bortblåst och jag hade orkat hur mycket som helst kändes det som.

Leo, som aldrig suttit fastspänd i en bilstol vrålade hela vägen från Kastrup och hem, men vad gjorde väl det?
Väl framme möttes vi av ett skimrande renstädat hus, banderoller, blommor, presenter, nymålad spjälsäng, kläder till sonen och mat i kylen. Tack! Vi hade ju haft babyshower innan vi åkte och fått hur mycket bra saker som helst till Leo så detta hade vi då rakt inte räknat med.
Känslan av att sätta nyckeln i dörren och i strålande solsken gå in i vårt hus som en familj var obeskrivlig. Nära och kära förstod och accepterade vår önskan om att vara ensamma i denna stora stund. Trötta och utan stora delar av vårt bagage (det var på villovägar i flera veckor) var vi som i eufori. Leo kände nog av vår sinnesstämning, för han pekade och sa -Aaaahhh! till spisen, sin säng och sitt rum.

Efter lite mat i magen och en dusch somnade vi gott på sängen ett par timmar. Jag minns att jag då jag vaknade inte kunde fatta att vi var i hamn. Vi var hemma. Vi var en familj. Mina ord "Det ligger ett barn i våran säng och vi ska inte lämna tillbaka honom i morgon" ringde i öronen. Vilken lycka!

Alla ni läsare som står i kö eller funderar på att satsa på att försöka bilda familj genom adoption...till er vill jag säga GE INTE UPP! Det är jobbigt, kämpigt, påfrestande och allt vad vi kan tänka oss men det är värt det. Att få uppleva en adoption är svårt att beskriva och så olika för olika familjer men såååå fantastiskt. Elefantgraviditeten och den mycket dryga "förlossningen" glöms snabbt bort.