Bröllopsdag & gäster

Idag har familjen Crona varit tröttmossiga och sovit till klockan nio i morse (rekord) allihopa, med undantag för ett uppvak vid halv sju. Men det är klart att i går skulle Leo absolut upp klockan 5:20. I gårkväll hade vi vännerna Sara och Micke med sina töser på middag. Barnen lekte och trivdes, inte minst Leo som tydde sig till Tuva mest hela kvällen. Men jag förstår honom, det är ju en superfin och snäll tjej att se upp till. "Puba"? hördes från hans säng direkt i morse. Malva hade höjt händerna i luften och utropat "Ja!" när föräldrarna förklarat att de skulle till Leo :)
Efterhand knoppade de små in lite här och var i huset.

Vi, eller rättare sagt jag kom plötsligt på att vi har 6-årig bröllopsdag idag. Det firades med en lång cykeltur på trehjuling ute i blåsten. Sedan var det ju så passande att vi bestämt att Leo skulle öva inför sin kommande övernattning hos farmor och Kjell, just idag. (Leo har endast 2 gånger hittills varit utan oss och då bara några timmar.) Idag tänkte vi därför att han skulle få öva då det mörknade och dessutom äta middag själv med dem. Det funkade hur bra som helst och vi körde under tiden till Cafe' Killeröd och mumsade på vars sin räkmacka framför den tända kaminen. 

Normalt? ;)

Ja, vi har ju nämnt vår sons favorisering för somliga djurarter. Hästar, kaniner, fiskar och elefanter är finfina varelser enligt vår son. Nu hör det ju till saken att vi försökt få honom att finna ett gossedjur som trygghet vid läggdags. Vi hade med oss en kanin och en snuttefilt till Sydafrika. Dessutom fick Leo med sig en nalle från sitt boende. Han brydde sig aldrig om någon av dem, trots att vi försökte få honom att koppla nedvarvning med dessa.
För någon vecka sedan började han bära med sig leksaksbilar, stenar och annat till sängen. Vi frågade då om elefanten skulle sova hos honom och svaret var givet. Det vi menade var mjukiselefanten! Leo har även fastnat för och lekt med elefantvattenkannan jag haft i många år. Nu ska han till varje pris ha den också med sig vid nattning. Normalt? Nja, den är ju inte mjuk och det bankas i väggen och i huvudet på oss om han kommer på natten, men han älskar den...precis som alla elefanter så låt gå. Vi har alltså en son med snutt- elefantvattenkanna i hårdplast. Alla har vi våra egenheter, normala eller ej.

Ny sovstil, täta byten m.m.

Ibland har han då för cool sovstil, våran gosse :) Det sägs ju att man ska prova många olika inlärningsstilar för att hitta någon eller några som passar en. Leo verkar köra på den idén även vad gäller sovstilar, haha. Han verkar ha somnat innan han hunnit ända upp på kudden.

Vi tränar som bekant att lägga blöjan ett par timmar varje dag. Det går sådär som synes ;) Alla tunna långkalsonger och en del "konger" hänger på tork framför kaminen för att åter kunna sköta sin uppgift i morgon.

Leo fick några mynt av farmor att tanka sin taxi med South Africa text och flagga på. Sparbössan är en gåva till Leo (när han benämndes som Kotte), från våra rara vänner. Flera av våra nära och kära kom då och då med så passande välgenomtänkta presenter att jag häpnas. Nog för att vi alltid vetat att vi hade många underbara personer i vår närhet, men det var bland annat dessa Kottepresenter och insättningar på vårt "Om-du-vill-hjälpa-oss-konto" som höll oss uppe i vår elefantgraviditet. Tack än en gång alla som stöttat oss! Ingen nämnd, ingen glömd...

Grabben i huset är en riktig fixare och grejjare. När jag kom in i Tv-rummet igår möttes jag av den härliga synen ni ser i grönt. Ja, det gröna är visserligen en duk, men det som ligger på den då?? Jojjomensan, det är återigen en salivfylld dockskåpsgardin, prydligt placerad där det tidigare stod en Cult design ljusstake. Var är då den? Ja du Saida, tell me please!

Leo i affären -Sånt...å sånt...å sånt. Va?? gäs?!
Jag -Nej Leo, det är inte gräs det är dill.
Leo -Naaaj, ene dill. E gäs! Ja!
Damen intill skrattade så gott, ja jag med faktiskt.

Annars ska väl tilläggas att det är en kille med mycket stark vilja och egna åsikter om hur saker och ting ska ske, vi har här hemma. Åtminstone då och då...
2,5 på väg mot tre år hej på dig!

Ps! Vi saknar era kommentarer här på bloggen. En del av dem kommer på facebook, men ni är ju ändå ca 130 läsare dagligen, så kom igen nu. Det värmer oss och är så kul att få respons här. Ha en fortsatt trevlig kväll!

Trettonafton

Trettonafton firas med ett besök på Järnvägsmuse'et, hårklippning, sagoläsning, badkarsbad och en cykeltur. Ännu är klockan bara fem, så vi får väl se vad vi mer hinner med ;) Lite mat vore nog på sin plats snart. 

Leo blev störtförtjust i lekavdelningen med batteridrivna tåg och räls att bygga själv. Blodsockernivån var mot slutet låg och något blossande eksem i det lilla ansiktet (sedan igår), besvärade gossen då vi skulle köra hem. Leo vrålade då Daniel bar ut honom. Väl på utsidan skulle han icke följa med oss till bilen. En vilja av stål har vår son! Vi gick, sa hej då och svängde runt hörnet och gömde oss. Efter att ha stått där och sparkat i asfalten en stund vände han minsann och skulle gå tillbaka in, unge.

Att vara ute och cykla är toppen, nu när man når ner till pedalerna. Med hjälm på huvudet, reflex runt benet och Fjällrävenkånken på flaket är man redo för en tur till farmor och Kjell.

Leos krusiga hår har åkt av med den lilla saxen. Mest för att han annars besväras av hårbottenklåda då det blir för tjockt och varmt. Vi letar med ljus och lykta efter en hårtrimmer som funkar bra till afrohår. Om någon har tips så hör av er. Vi har köpt två olika men nej...håret fastnar. Problemet med sax är att resultatet blir randigt hur man än klipper. De små tofsarna är kluriga att förutspå :)

Ha en trevlig kväll, vad du än ska ta dig för!

Reafynd & ny pocket.

Barnkädesmärket Pomp deLux är för mig en favorit som ni säkert förstått. Företaget marknadsför och säljer sina produkter via homepartyn och nätshopping. Kläderna finns alltså inte att få tag på i butik. Det enda minus är att kollektionen till små pojkar är pytteliten jämfört med flickornas. Hoppas på lite bättring på den fronten framöver. Mindre marinblått också tack ;)
Hur som helst, nu är det 50% på nätet och jag passade på att klicka hem några plagg.

Jag har påbörjat läsningen av en ny pocketbok. Flykten från läger 14 är skriven av en reporter som via åtskilliga intervjuer lärt känna Shin, den ende person som fötts i Nordkoreanskt fångläger och lyckats fly. Man uppskattar att det idag finns drygt 200 000 människor i dessa läger. De flesta vet inte ens varför de hamnat där. Anhöriga räknas dessutom straffskyldiga i tre generationer framåt. Fruktansvärt och nästan så att jag inte ens klarar av att läsa om hur det är i dessa fångläger. Stängslen sägs synas på google earth och det finns minst 18 läger där en del är så stora som 5 gånger 4 mil. Världen måste göra något!!

Loves lemon

Mor opp i dan vad gäller favoritsmaker. Vi älskar båda citron, även om det endast är en av oss som äter dem med sked.

Sonen har börjat säga ifrån om sina egna behov. I går bad han om mellanmål. Idag om dricka och att få gå ut. (Toaletten när det gäller nr2 har funkat ett bra tag nu med endast ett fåtal missar.) Vi tog med trehjulingen ut och nu cyklar han som bara densingen. Vi var på lekplatsen vid skolan, på cykelstigen och hade givetvis hjälm på huvudet. Rätt som det var sa Leo "Leo kyckla famo, hejdå" och det var bara att hänga med ;)

Sedan tillverkade Leo helt spontant Elsa (en hund), Joschan och Henke i lera. Elsa o Josssn kunde liknas vid prinskorvar och stackars Henke låg där som en klump. Fantasin är det få inget fel på, haha.

Kusin Alva som är lika gammal som Leo var här och lekte igår. Vi imponerades över dessa bådas kärlek till varandra. Det lånades ut grejjer, pussades, fnittrades och stollades utan dess like och utan ett endaste litet bråk som annars vore helt naturligt och mer att räkna med om man är 2st 2, 5 åringar som vill ha samma saker.

Att pappa och Leo har kalsonger (vi potttränar Leo så ofta som möjligt) och att mamma har trosor samt att mamma har "böst" och Leo och pappa "böstvåtto" har gossen full koll på i detta nu.

Att svälja fruktskal på vindruvor, hinnorna på clementinklyftor och liknande går det betydligt sämre med ;)

Några av er har undrat över om Leo ännu somnar själv i sin säng och svaret är ja. Han går upp och tittar fram i dörrhålet några gånger och vi går tillbaka med honom. Han kliver aldrig över tröskeln till sovrummet så det gäller att hålla koll från soffan. Vi vill ju inte att han ska stå där ensam och vara orolig lille plutten.

Linslus framför kameran, det är Leo det :)

Gott Nytt 2014

Vi firade nyårsafton traditionsenligt tillsammans med familjen Pommer. Sedan har vi olika år ibland varit fler som firat tillsammans , men i år var det "bara" vi. Leo blev jätteglad när pojkarna M & C dök upp i dörren. De lekte, såg på film och hade kul hela kvällen. Leo somnade 23:40 och sov sig som en stock igenom tolvslaget och snusade till kl. 8:45 i morse! Vi hade en kväll med många godsaker på bordet, Svartepetterspel, skratt och raketer. Leo undrade i morse om M och H's arm. Jag förstod inte eftersom han tog sig på armen och sa att "Måns putta armen. Henke putta armen." Slutligen gick det upp för mig att han menade att raketerna sprutade från deras armar (som Leo upplevde det).

Vi tackar 2013 för den fantastiska gåvan att äntligen få ha blivit föräldrar. Så många nyårsaftnar vi stått där vid tolvslaget och viskat halvt drömmande, halvt uppgivna till varandra. "Blir vi en familj i år eller?"

2013 var året det skedde. Den 13e maj fick vi barnbesked nr 13, så nummer 13 har numera vårt självklara turnummer som ni säkert förstår.

Ï