2 månader idag!

I dag är det två månader sedan vi fick Leo i våra armar och dagen efter satt i domstol i Sydafrika och juridiskt blev föräldrar. Det känns avlägset på något konstigt sätt, trots att det inte alls är längesedan. Leo har utvecklats något enormt och det är inte längre "samma" barn vi ser. Vi visste ju att det skulle vara så här. Vi har mycket kontakter som sagt oss detta, men att själva få uppleva denna enorma explosion av känslor, uttryck, kroppsspråk och minspel är otroligt häftigt.
Ännu är han ganska tyst då vi träffar folk och börjar tjattra på då vi kommer hem igen.
-Ahhh, vi e emmaa! säger han och gör rörelser och säger ord han annars inte visar.

Vi har träffat en del folk denna veckan, vilket vi tyckt varit otroligt trevligt alla tre, men vi har märkt på Leo att han är orolig i sömnen och vill klamra sig fast på oss igen. Detta gjorde han mycket i Sydafrika. Vi känner att detta eventuellt kan ha ett samband, så vi ska ta det lite lugnare några dagar för att se om det förändras.

Öj!=Oj!

A' la Leo:
Asså i dag var de inte riktigt kloka mamma och pappa. De köpte jeans och tröja på 20% till mig. Jag behövde ett par skor också. Jag älskar mina sandaler som mamma och pappa hade med sig till Sydafrika. De känner jag ju igen och när de åker fram vet jag att NU ska vi iväg någonstans. Jag rusar till hallen för att snabbt få på dem. Visst det kommer ju dagar när sandaler kanske inte är de bästa för väderleken men vad vet jag. Sol och värme är det jag känner till. I dag kom det ner något från himlen. Mamma tog ut mig på gräset, jag gnydde och kisade upp, sen kallade jag på pappa och visade honom. Han sa att det var regn! Pi, det gillar jag inte!
Hur som helst fick jag ett par gympaskor som jag gillade. Se så fina de är!

I den affären fanns det även konstiga skålar att ha på huvudet. Pappa tog ner en jättefin med pingviner på. Åhhh, den ville jag ha! Jag grät när han tog av den och sa att vi skulle köpa den och ha när vi cyklar. Vad är det? Jaja, bara jag får ha skålen på mig blir det nog bra.

En gång sedan vi kom hem till Sverige har jag tittat på Tv. Idag blev det andra gången. Vi tittade på Bamse. Han var ganska fin även om jag inte förstod så mycket. Jag tittade lite på de stora och sa - Vi e emmaaa.
Mamma log och sa - Ja Leo, vi är hemma! Alla är hemma!

Förresten, jag äter banan och vindruvor nu. Majs, ärtor och morötter går fint men alltså mamma hade lagt några röda bitar på min tallrik idag. Usch fy....tomat hette det! Akta dig för den otäckingen. Jag sa till henne - De ene gåååå! Pappa tog en bit och sa stt hsn tyvkte det var gott. Det måste vara något fel på deras smaklökar säger jag bara. Jag tog en bit kött och lite potatis på gaffeln i stället. De kan äta sin tomat bäst de vill.

jobbstart

Farfar och Karin campade i Lomma och bjöd dit på grillat i lördags, trevligt!
Idag har Leo busat med kusin Casper och sen var det bara Cappe som fick avskedsvink och slängpussar. Härligt att se hur gullig och hjälpsam C var!
Leo kan peka ut sina djur elefant, zebra, tiger, apa, sköldpadda och kamel nu.
I morgon börjar pappa Daniel att jobba och vi kommer att sakna honom här hemma!
Ett kort inlägg i dag, bättre inspiration en annan dag.
När pappa tvättar lånad bil måste man ju kolla!

Gåva från AC & "mejjamå"

Idag låg det en glad överaskning i postlådan. Boken "Gissa hur mycket jag tycker om dig" kom som välkommen- hem present från Adoptionscentrum. Fantastiskt fint av dem. Jag hade själv tänkt köpa den som månadens sak men hann aldrig det ;) Boken om pappaharen och barnharen som diskuterar hur mycket de tycker om varandra är ljuvlig. Leo älskar den redan och lärde sig ordet panna efter två läsningar.

Nyheterna för idag är: mejjamå-mellanmål, panna, mage, e gn tiii-en gång till, mo mickee- för mycket, lillnöppe- lillnöffe. Dessutom har Leo pratat långa stunder i telefonen idag. Hur koncentrerad och snackig han var går inte att beskriva om man inte hörde det. Mormor ochLeo hade en lång egen konversation :) -Moppa! Kom! sa han till morfar. :)

Att låta som en duva och sjunga med i refrängen till "När trollmor har lagt..." är jättekul tycker Leo. O Aj aj aj aj bupp sjunger han gullet.

Älskade lilla unge.

Tänk att vi satt här för drygt två månader sedan, utan att ens veta om att du fanns på andra sidan jordklotet och skulle bli vår. Vår egen lilla unge! Vi hade varit matchade i över en månad den där fantastiska dagen då telefonen kom att bli vår bäste vän och vi satt i luren mellan halv två och tio på kvällen. Vilka glädjesamtal vi ringde! Jag blir varm och tårögd bara över att tänka tillbaka på den dagen, likaså på fredagskvällen då vi hade babyshower. Vi pratar ofta om hur många fina personer vi har omkring oss, för så är det verkligen.

Den lille ungen överraskar oss varje dag.

Jag kan titta på dig hur länge som helst när du sover.
Jag kan skratta åt dina stollerier.
Jag kan snubbla över dina leksaker.
Jag kan oroa mig för din hårbottenklåda.
Jag kan mysa när jag hör dig skratta med pappa.
Jag kan irritera mig över att du flyttat varenda pinal och testar varje nej.
Jag kan smälta totalt när du lägger dina små armar runt min hals.
Älskade barn, dig ska jag beskydda.Lejoninnan i mig har vaknat!

Jag tänker på tiden för bara några månader sedan och på att det blev just du av alla barn.
Älskade kille, att det kunde bli så rätt.
Detta låter både poetiskt och rosenskimrande det vet jag, men det är så det är.
Vi har väntat och längtat i så många år på detta att småbekymren blåser bort i rosenskimret.

Mycket lek & "Moppa"

Leo is talking again:

Heeeej!
Jag har lekt och lekt så mycket de senaste dagarna. Mina föräldrars fadderbarn fyllde 5 igår. Eftersom jag tycker att det är lite stökigt och förvirrande med för mycket folk åt gången var vi inte på hans kalas, utan körde dit med en present och fikade vid ett annat tillfälle. Åh, vad snälla Måns och Calle var mot mig! Jag hade tränat lite på deras namn innan så jag hade lite koll.
C blev så glad för sin present att han sa -Det var inte dåligt!
När vi kom hem till lunch var jag så trött så trött. Jag somnade på 2 minuter och sov i två timmar.

Jag har varit hos farmor och farfar Kjell och lekt i trädgården med min kusin också. Jag gillar verkligen kusin Alva! Vi badade och jag som älskar vatten stollade i vattenspridaren tills jag hackade tänder. Att stänka vatten på farfar Kjell var jättekul kan du tro.

I förmiddags kom min morfar och hälsade på mig. Han är en kul prick han också. Jag visade honom rörelserna till Honki-Tonki och vi läste bok. När morfar gick ut med pappa för att titta på vår nya bil blev jag så ledsen. Jag kallade på "Moppa" men han fanns inte i något rum här, inte ens på toa. Då grät jag och kallade på honom igen. Ingen "Moppa"! Mamma bar mig ut till garaget och däääär stod han ju, min egen "Moppa" :)

Jag har alltså börjat träffa nära och kära till mamma och pappa så smått och kortare stunder. Det går bra tycker vi alla tre, men vi tar det ännu lugnt och i min takt så jag inte blir stressad och vimsig.

Bad, post & grind.

Vädret har varit stålande idag med så det blev en målardag för Daniel, medan Leo (och jag) badade i poolen, "klippte" gräset och tvättade. När det började kvällas (som vi säger) togs det paus för att visa Leo-pojken svensk sommar. Vi tog med picnic och körde ut till stranden. Det är ju inte så mycket folk där kvällstid, vilket passar bra nu i anknytningstider.
Leo förundrades över sanden men främst över vattnet, badälskare som han är. Han pekade och snackade på sitt eget lilla vis och talade om för ett äldre par att det var jättemycket vatten här, bla bla bla... paret bara log och svarade att de såg att det var mycket vatten.
Sedan badade Leo, helt orädd som vår gosse är även för djupt vatten dessvärre, tills läpparna var blå och tänderna skallrade. Han hade minsann inte tid att äta något heller så det fick han göra då vi kom hem direkt innan läggdags.
Mannen i huset håller även på att sätta upp en grind som just målats vit, så att den snabbe lille syrken inte rusar ut på gatan.
Post har Leo också fått idag :) Pojkarna M och C hade skickat ett så fint kort på sig i fotbollskläder där de talar om att de är glada att Leo äntligen kommit hem och att de vill lära honom att spela fotboll, gulligt! Hmmm hoppas de inser att Leo ännu helst tar med händerna i denna sport.

 

Jag avslutar dagen och inlägget med bilden nedan som säger mig mer än tusen och åter tusen ord... just detta ögonblick har jag/vi väntat på i snart nio år.
Åh, vad lyckligt lottad jag är som har dessa båda fina killar hos mig!