Mycket känslor...

Det är med tvära kast och mycket känslor jag drar mig till minnes och berättar om den hemskaste dröm jag haft på mycket länge.
Jag vaknade i går natt av att kudden och håret var genomblött av både svett och tårar. Det hör till saken att jag inte kan minnas att tårarna runnit på mig i en dröm förut. Det tog en stund innan jag insåg att det var just en dröm och ingenting annat men magen sved och jag var bara så ledsen och sorgsen... huuu och usch.
Nu till saken. Jag drömde att vi var i Sydafrika på det barnhem där Leo bodde då vi blev en familj.
( I verkligheten möttes vi ju aldrig där utan på vårt provisoriska gesthouse men men...) Leos barnskötare såg jag lika tydligt som för fyra månader sedan och föreståndaren likaså. Hur som helst var vi i drömmen av någon anledning tvungna att lämna tillbaka Leo och åka därifrån!! Leo grät och skrek så att han klöktes där i barnskötarens famn och han sträckte sina små armar mot oss. Vi leddes gråtande därifrån och sattes i en minibuss likt den vi åkte i då vi fick vår son. Jag vände mig om i bussen och såg Leo gallskrika och gråta medans bilden av honom blev mindre och mindre för att slutligen suddas ut helt och jag kunde inte minnas bilden av honom mer. Chauffören sa åt oss att vi aldrig någonsin fick återvända eller försöka ta kontakt med Leo.
Nu gråter jag på tangenterna också... FY så fruktansvärt det kändes. Jag gick liksom sönder innan jag förstod att det inte var verklighet. Jag hoppas innerligt att den drömmen håller sig borta men jag misstänker att den kommer att titta fram någon gång igen :(

Nu lämnar vi den sorgliga biten och kastar oss över till glädjetårarna...
De kom idag, som de gör varje gång jag spelar en av de sånger som våran solist och tillika svägerska ska framföra på Leos dop på söndag. Jag håller det hemligt än så länge vilken låt det är men jag kan ju säga så mycket som att den har varit med oss under hela adoptionskampen och redan tidigt sa vi till varandra här hemma att OM det någonsin kommer ett barn till oss så ska just denna sång framföras av Eva på dopet. Mer än så berättar vi inte... gästerna är flitiga bloggläsare ;)

Denna gosse alltså! Det kunde inte bli mera rätt! Hur kunde matchningen bli så perfekt?
Tack Leo för att just du är vår älskade pojke! Du har kommit in i våra hjärtan som en tornado och vi är SÅ lyckliga.
Puss mamma och pappa

En av Leos doppresenter. Den andra har tyvärr inte kommit så den visar vi om och när den förhoppningsvis dyker upp. Hjärtat är placerat vid Sydafrika, givetvis ;)

Kolla in mina nya...

...vinterkläder!
"Bammo" sponsrade mig med vinteroverall med tillbehör, tack! Mina kusiner har blivit det andra år och nu var det min tur. Jag blev jätteglad för overallen mamma spanat in och sedan fått en flyer med 30% rabatt på, tjoho! Jag ville inte ta av mig den första vi provade trots att den var stor som ett hus på mig. Då testade vi en cerise i rätt storlek som jag gärna ville ha och var supersöt i men mina föräldrar sa att trots genusperspektivet var det nog ändå bättre om vi tog en annan färg. Sagt och gjort! Det blev mammas favoritfärg, turkos, vilket inte störde mig nämnvärt det heller.

Mössan de krängde på mig och knäppte under hakan var hur obehaglig som helst kan du tro! Är de inte kloka? Varför ska man ha sånt varmt på sig? De pratar om snö och pulka och jag känner mig lite skeptisk till om det ska bli maskerad eller vad det är frågan om egentligen. Vantar har jag sett på min Tottefilm men nu fick jag ett par egna, usch! Och en löspolo! Undrar vad mamma och pappa ska klä ut sig till?
Jaja, mössan gillade jag när vi kom hem. Den kan nog bli bra trots allt tänker jag.

Skor och stövlar är kul. Pappa köpte ett par vinterstövlar till mig och det funkade att springa runt matbordet och in i mitt cirkustält med dem. No problem at all!

Sedan gick vi in i leksaksaffären och köpte ett nytt pussel till mig. Jag berättade för kassörskan att det var fint men hon svarade inte. Pappa höll med mig i alla fall och det räcker för mig. Jag blev så glad för pusslet att jag inte släppte påsen på hela vägen hem, in i huset och under blöjbytet. Jag har kämpat med mitt pussel flera gånger idag. 9 bitar du, det är jätteklurigt och så får man inte banka bitarna rätt heller. Ibland säger jag -Mamma bläp! och då kommer mamma och hjälper mig (eller pappa om det är honom jag ber). De har sagt att jag inte ska gnälla utan säga -hjälp istället och det verkar ju faktiskt gå hem.

Idag är det fyra månader sedan mamma, pappa och jag möttes för första gången. Jag tyckte de var så konstiga då, även om de verkade snälla. Nu märker jag att de älskar mig även om jag inte anstränger mig att alltid vara till lags. Det tycker jag känns skönt!

I´m talking again!

Leos inlägg:

Mamma tog med mig till sin skola i måndags. Hon hade ju berättat för mig att det var mycket folk men jisses alltså! Alla ville titta på mig, en del ville prata med mig och några ville faktiskt även känna på mig. Jag fann mig ganska snabbt. Om jag ska vara helt ärlig gillade jag när alla barn i mammas klass pysslade med mig och tog fram papper och kritor. De tyckte jag var duktig när jag visade dem att jag kunde rita bär. Det är inte svårt alls! Man bara prickar med pennan på pappret så vipps har man gjort bär. När vi gick ut från skolan blev det så tyst. Jag pekade mot byggnaden och sa -Åhhh mye mye baaarn!

Mamma är för stollig. En morgon frågade hon mig om jag var en groda. Jag trodde hon blivit helt från vettet och tittade på henne men hon såg ut som vanligt. Så sa hon det en gång till. Då svarade jag -Naaaj, Nunno e baaarn!
Mamma skrattade och då gjorde jag med det. Sedan gick vi igenom alla djur och vi skrattade lika mycket efter vart och ett.

Jag tycker att jag borde få bestämma lite mer här hemma. Ibland säger mamma och pappa att jag inte får göra saker som jag vill och tycker är jätteskoj. Vad säger ni? Att lägga toarullen i vasken och sätta på kranen. Att doppa nallen i toastolen. Att smörja in dammsugaren i tvål. Att trycka på knapparna till disk- och tvättmaskin. Att lägga in saker i micron och trycka på start. Dessa grejer säger de att jag inte får göra. Hallå!! Då gör jag det ändå, mycket snabbt och säger med sträng röst -Naaaaj då!!! Nu tycker jag att ni får hjälpa mig med att tala om för mina föräldrar att jag ska få göra lite mer som jag själv vill. Snälla!

Jag har några små bilar som jag leker med. Pappa tyckte jag var klok när jag tog en vit skåpbil och sa -Danel. Sedan tog jag en silvrig bil och sa -Enni. Klok och klok? Jag måste ju på något sätt visa dem att jag har fattat galoppen om vad de heter och vem som kör vilken bil.

Min kusin älskar Pippi och kallar alla hästar för "Lilla gubben". Jag har fattat detta och när jag la mitt pussel och hästhuvudet kom fram utbrast jag -Jaaaa lellebobben! Likaså när jag lekte med lera. Då gjorde jag "lellebobben" till Alva. Jag har berättat för mamma också -Hecht... ja...lellebobben! Hon bara ler så jag tror att hon lärt sig nu. Jag ska testa en gång till senare idag.

Bad, kalas & lek.

I fredags for Leo och jag till badhuset och gottade oss i den 60 cm djupa varmvattenbassängen. Leo var lite avvaktande till en början och tyckte att det var "Mye, mye polk" i bassängen. Efter några minuter begav han sig på egen hand i väg mot barnen han kände. Då vi fikade sa Leo "Badda" och jag förklarade att jag skulle dricka lite kaffe först. Jag förväntade mig inget svar från honom då jag kontrade med "Vem ska du då bada med?" Leo tittade sig runt bland oss 6 pers som satt vid bordet, upptäckte att Måns inte var där och rynkade pannan på sitt lilla Leovis och svarade frågande "Måns?" Kloka lilla unge... Ja det var ju klart att han fick bada med Måns.
Väl torkad och insmord i omklädningsrummet efter ett par timmar i värmen, hann jag vända ryggen till och vips hade Leo rusat in i duschrummet och stod med strålarna rinnande över hela sig. Arg som ett bi var han (hungrig och trött) och vrålade, då jag bar ut honom därifrån.

På kvällen bad han för första gången om att få "sawa" och att han behövde "popo" (nr2 på toaletten). Tänk vilken lycka om det kunde hända snart igen ;)

Under lördagen var vi på två kalasfiranden. Det ena var brunch på Vasatorp för att fira Moppa. Leo åt i och för sig bara vindruvor och drack lite juice. Ännu är det för mycket intryck för att han alltid ska vilja äta inför publik. Helt plötsligt sa han "Glad, ja glad!" "Moppa glad?" haha mitt i prick.
Sedan for vi hem så att Leo kunde äta och sova lite innan vi begav oss på kalas till Björnstorp. Att se kusin Alva och Leo skratta tillsammans så att de kiknade var verkligen värmande i hjärtat.

Ett fång röda rosor har jag minsann fått av maken (det är mycket ovanligt måste jag säga). Jag jobbade mitt emot en blomsteraffär sa han när jag frågade vad detta kunde bero på. Haha ja ärlighet varar längst. Jag är imponerad att tänkte på det överhuvudtaget.

När vi lagade middag idag lekte Leo med några bilar på golvet. Helt plötsligt tittade han upp och sa "E de midda?" Här lär vi oss i en flygande fläng minst sagt!

Jag tyckte att jag behövde en ny plånbok. Eller vad säger ni?

3 mån & höstskor

I går var det den 18e, alltså 3 månader sedan vi landade på Kastrup med vår guldklimp. Vi kan bara säga att det känns som om vi varit hemma längre tid än så.
Leo har ju lärt sig så mycket och vi har hunnit vara hemma (isolerade en tid) och sedan en tid nu träffat nära och kära en hel del. Rutinerna sitter så att säga ;)

Vi har nyss kommit hem från vårt andra besök på minisång och Leo älskar framförallt då hönan kommer med marackasägg till alla barn och vuxna. Eva (ledaren) gjorde en liten ramsa med rörelser och när Leo skulle somna till middagsvilan låg han och snackade för sig själv och drog  örsnibben som vi gjorde i ramsan :)

Jag lovade ju att visa Leos nya höst/dopskor and here they are! Han tycker ännu att de är lite klumpiga att gå i när vi testat och rynkar näsan och säger - Naaaj mamma ene om! men det löser sig nog så småningom får vi hoppas.

 

Ytterligare ett barn fött i Sydafrika har nu kommit hem till Sverige med sin nya familj.

Mässa & gudstjänst.

Grabbarna i huset roade sig på grävmaskinsmässa i lördags. Familjeföretaget Daniel är anställd av (4 pers) med barn klättrade på maskiner, satt i skopor, fikade och hade trevligt. Leo slocknade som en stock redan innan Daniel hann lämna parkeringen och sov även då han bar in sonen i sängen.
Efter en välbehövlig 2 timmarsvila kom vännen Henke och skulle ut på krogen med Daniel. Leo och jag var bjudna till övriga familjen P. Så mysigt att se dessa tre pojkar mysa, leka och ta hand om varandra (7, 5 och 2 år gamla). Jag ler ännu av synen då de satt tätt ihop i soffan och utstrålade en samhörighet som är svår att beskriva, underbart.

Söndagen bjöd på musikgudstjänst i kyrkan i byn. Vi vandrade dit för att Leo skulle få "öva" inför sitt kommande dop. Genast då kyrkklockorna började ringa blev han stilla och gungade med huvudet i takt. När sången började tittade han på mig med rynkade ögonbryn och sa - Naaaj mamma. de e  må mycke!! åt den höga orgelmusiken.
Gudstjänsten varade i 1,5 timme och vi var beredda att lämna efter en stund men Leo applåderade och fann sig tillrätta så vi stannade kvar. Han kallade -Annos KOM! några gånger efter att jag viskat att prästen hette Anders ,hihi (lyckligtvis satt vi långt bak).

Vi bjöd "Bammo" (farmor) och Kjell på eftermiddagsfika och Leo som inte sovit en blund trots kämpande klarade eftermiddagen och kvällen hyfsat bra.
Då de skulle gå hem undrade Bammo om vi ville ha kalops till middag dagen efter då hon skulle göra en stor laddning. Äääähh självklart!! Vem vill inte ha kalops liksom? Dessutom utan att slippa laga den själv.

Idag kom "Mommo" och lekte och i morgon kommer "Moppa" och tar vid ;)
På torsdag är det sedan dags för minisång nr 2.

Mamman i huset har inhandlat en dopstass åt sig också, mycket nöjd måste jag säga:

 

 

Minisång, nya kläder & snor.

VI har i dag varit på vår livs första minisång och öppen verksamhet i byn. Det var helt otroligt hur bra Leo anpassade sig till det höga ljudet och alla barn med föräldrar. Då vi skulle fika kollade han visserligen skåpen och en del dörrar men det är klart att lokalen måste inspekteras före gossens dop, då vi ska ha bjudningen just där.
Leo klappade på trumman då det var hans tur, dansade och skakade med marackasägg samt åkte rutschkana och tog hänsyn till de andra barnen. Visst detta är kanske "smekmånad" vem vet, men det kändes bra i mammahjärta ti alla fall. Leo och kompisen Malva höll lite ihop kunde man nästan se.

Leo somnar numera i sin säng med någon av oss i sängen bredvid, även om det kan ta en stund att komma till ro. Han sover längre där nu innan han kallar och vill komma över till oss. Ibland ända tills fram på morgonen faktiskt, tjoho!
Natten som gick var dock ett undantag. Leo har blivit förkyld, snorig och hes och var ganska ledsen och i behov av att ligga på pappas bringa frampå småtimmarna.

Några nya plagg har inhandlats i en storlek större än den nuvarande. Man vill ju gärna inte stå där helt tomhänt dagen då alla kläderna blivit för korta. Kapahls "Newbie" är så fina tycker vi så ett par mjukisbyxor och två matchande tröjor fick det bli. En pyjamas med ugglor blev det också.

Ett par höst/dopskor har provats och ska hämtas hem inom kort (storleken fanns ej hemma). Kanske visar jag dem i bild här sen.


Sköt om er där ute i vida världen!
Poss poss

Ps! 19 barn födda i Sydafrika (av de beräknade 22) är nu hemma med sina nya familjer i Sverige :)