lördag 28 september 2013

Kolla in mina nya...

...vinterkläder!
"Bammo" sponsrade mig med vinteroverall med tillbehör, tack! Mina kusiner har blivit det andra år och nu var det min tur. Jag blev jätteglad för overallen mamma spanat in och sedan fått en flyer med 30% rabatt på, tjoho! Jag ville inte ta av mig den första vi provade trots att den var stor som ett hus på mig. Då testade vi en cerise i rätt storlek som jag gärna ville ha och var supersöt i men mina föräldrar sa att trots genusperspektivet var det nog ändå bättre om vi tog en annan färg. Sagt och gjort! Det blev mammas favoritfärg, turkos, vilket inte störde mig nämnvärt det heller.

Mössan de krängde på mig och knäppte under hakan var hur obehaglig som helst kan du tro! Är de inte kloka? Varför ska man ha sånt varmt på sig? De pratar om snö och pulka och jag känner mig lite skeptisk till om det ska bli maskerad eller vad det är frågan om egentligen. Vantar har jag sett på min Tottefilm men nu fick jag ett par egna, usch! Och en löspolo! Undrar vad mamma och pappa ska klä ut sig till?
Jaja, mössan gillade jag när vi kom hem. Den kan nog bli bra trots allt tänker jag.



Skor och stövlar är kul. Pappa köpte ett par vinterstövlar till mig och det funkade att springa runt matbordet och in i mitt cirkustält med dem. No problem at all!

Sedan gick vi in i leksaksaffären och köpte ett nytt pussel till mig. Jag berättade för kassörskan att det var fint men hon svarade inte. Pappa höll med mig i alla fall och det räcker för mig. Jag blev så glad för pusslet att jag inte släppte påsen på hela vägen hem, in i huset och under blöjbytet. Jag har kämpat med mitt pussel flera gånger idag. 9 bitar du, det är jätteklurigt och så får man inte banka bitarna rätt heller. Ibland säger jag -Mamma bläp! och då kommer mamma och hjälper mig (eller pappa om det är honom jag ber). De har sagt att jag inte ska gnälla utan säga -hjälp istället och det verkar ju faktiskt gå hem.

Idag är det fyra månader sedan mamma, pappa och jag möttes för första gången. Jag tyckte de var så konstiga då, även om de verkade snälla. Nu märker jag att de älskar mig även om jag inte anstränger mig att alltid vara till lags. Det tycker jag känns skönt!

Inga kommentarer: