Jag börjar knappa in minsann. Igår kväll var jag så nära att somna när ett vidunder kom körandes på gatan utanför. Jag for upp livrädd. pekade ut och berättade för mamma att det var "caa"=car. Jag kunde helt enkelt inte somna om så vi fick gå upp. Jag tyckte det var superkul och blev så stollig så stollig att de stora till sist satte mig i vagnen och gick ut med mig. De trodde att det skulle bli en kort runda eftersom uret vid det laget var halv tio. Jag låg och snackade, gjorde rörelserna till "I ett hus vid skogens slut" och sa "Pappa emma" mamma sa att han var med oss och inte hemma. Hmmm, jag undrar ännu vad hemma är, knepigt det där. Vi gick en låååång runda och jag somnade 50 meter innan vi var hemma. Då var klockan kvart i elva.
Pappa har köpt oss en ny bil. En Audi A4 och golfen åker härifrån i kväll. Mamma säger att Audin är jättefin och att pappa ordnat det fint åt oss men att hon låter golfen åka med sorg i hjärtat.
I dag provade vi att åka i nya bilen. Vi skulle till Ikea för att köpa klåfingriga mig ett spisskydd. Men de sålde visst inte dem längre så vi åt lunch. De stora skulle testa mig. De trodde inte jag skulle äta inför publik. Men det blev ju spaghetti bolognese så vem käkar inte då liksom? Urbota gott ju! Jag ville inte sitta i barnstolen förstås. Usch så läskigt när man är bland så mycket folk, men i pappas knä gick det finfint. Jag vinkade till en söt dam som jag tyckte behövde livas upp och du skulle se så glad hon blev. Vi vinkade till varandra en lång stund medans jag åt en glasspinne och hon pannkakor.
Mina nyheter är: "Pappa emma"= Pappa är hemma, hund, mjölk, apa, nalle och hääää(r)!, om någon säger det först vill säga och om jag själv vill.
Jag har fått tre fina kort i postlådan. Det ena, från mormor, har jag på mitt rum och kan inte visa här just nu men här kan ni se de båda andra. Ett är från farfar och Karin och ett är från pappas faster Viola och Gerry, TACK!
Man kan göra så mycket mer med pepparkaksformar än att baka med dem, kolla här!
1 kommentar:
Så roligt att läsa din blogg!
Med vänlig hälsning, Marika
Skicka en kommentar