Förstahandsval & Ikea

Wiiihow!  Vi fick förskoleplats på vårt förstahandsval. Närheten har varit prio1 i vårt val. Mamma, pappa, Leo=glada. Som av en händelse mötte vi några barn och pedagoger från just detta ställe när vi var och lånade nya böcker på biblioteket i morse. Leo for fram till en flicka som ramlade, böjde sig fram med orden -Hur gick det? och försökte hjälpa henne att resa sig. Förundrad satte han händerna i sidorna, mötte min blick och sa -De gå inte. Flickan hill inte.
Då Daniel kom hem undrade Leo om -Pappa örskolan? Pappa mä?

Vi for sedan en tur till Ikea för lunch och köp av plastade lakan att ha på soffan nu i den ännu lite osäkra blöjfria träningsperioden här hemma. (Det har funkat droppfritt även idag) Duktig grabb.

På Ikea provade Leo en hängmatta som han blev förtjust i.

Leo är en kille som skaffar dig bekantskaper vart han kommer. Oftast inleds kontakten med ett -HEJ! E de ba?, höjda ögonbryn, tummen upp och ett svagt leende. Vi har nu flera nya "vänner" på möbelvaruhuset i form av bl.a. en tiomånaders bebis och hans mormor, flera äldre herrar, en kassörska och flertalet byggnadsarbetare. Sonen tyckte att de sistnämnda hade roligt. I varje fall var det så han uttryckte sig om deras yrke.

Vrålande lämnade vi barnavdelningen efter en liten lekstund. Leo skrek och grät -Nej, nej , nej mamma. E roligt här!!!

En portion köttbullar senare (rensad tallrik hör och häpna), var humöret åter på topp och vi tog den enligt Leo, läskiga hissen ner för att återvända mot hemmet.