Alla hjärtans dag.

Några av Er har fått kort i postlådan idag. Detta för att vi vill visa Er vår uppskattning för att Ni engagerar Er för vår skull mot målet. Ibland är det svårt för oss att kunna "återgälda" alla era goda gärningar och detta är bara en 1000-del av vad Ni gör för oss. TACK! Tack också föräldrar, syskon, arbetskamrater och andra som bryr sig, stöttar, frågar och hjälper oss mot målet. Ni är alla guld värda! Vi hade inte orkat utan er, that´s for sure.

 Jag vill dagen till ära berätta den finaste kärlekshistoria jag hört på evigheter, kanske någonsin. Två små adopterade barn sa till mig i dag. -Titta, titta Jenny! Vi har fått var sitt armband idag. -Åh vad fina, svarade jag. -De kommer från landet X (födelselandet). Vet du varför? - Ehh, nej, var repliken då från mig. -Jo, för just idag för sju år sedan fick mamma och pappa reda på att de skulle få oss och när de var där för att hämta oss... då var vi ju ett år... då köpte de dessa armbanden åt oss...och de har gömt dem i mammas garderob tills idag :) Vi har fått en sak varje år på denna dagen, men i år är det sista året.
Vilken historia!! Åhhh, den kärlekshistorian måste ju kompisarna få höra, sa jag.

När de stod där framme och visade och berättade för de andra började jag gråta, typiskt mig. Jag tänkte på dagen att få barnbesked på, vilka fantastiska och kloka föräldrar dessa båda barn har som tänkt tanken att ge barnen något från landet varje år tills de börjar skolan. Jag tänkte givetvis också på "Kottedagen" och jag blev bara så varm i hela kroppen av denna ljuvliga berättelse. Det där med en liten sak varje år ska jag anamma minsann. Tack för tipset!

Då berättelsen var avslutad ler en pojke och utbrister - Det är ju viktigare idag då än er födelsedag tycker jag! Goding där, snacka om social kompetens.