Kolla in mina nya...

...vinterkläder!
"Bammo" sponsrade mig med vinteroverall med tillbehör, tack! Mina kusiner har blivit det andra år och nu var det min tur. Jag blev jätteglad för overallen mamma spanat in och sedan fått en flyer med 30% rabatt på, tjoho! Jag ville inte ta av mig den första vi provade trots att den var stor som ett hus på mig. Då testade vi en cerise i rätt storlek som jag gärna ville ha och var supersöt i men mina föräldrar sa att trots genusperspektivet var det nog ändå bättre om vi tog en annan färg. Sagt och gjort! Det blev mammas favoritfärg, turkos, vilket inte störde mig nämnvärt det heller.

Mössan de krängde på mig och knäppte under hakan var hur obehaglig som helst kan du tro! Är de inte kloka? Varför ska man ha sånt varmt på sig? De pratar om snö och pulka och jag känner mig lite skeptisk till om det ska bli maskerad eller vad det är frågan om egentligen. Vantar har jag sett på min Tottefilm men nu fick jag ett par egna, usch! Och en löspolo! Undrar vad mamma och pappa ska klä ut sig till?
Jaja, mössan gillade jag när vi kom hem. Den kan nog bli bra trots allt tänker jag.

Skor och stövlar är kul. Pappa köpte ett par vinterstövlar till mig och det funkade att springa runt matbordet och in i mitt cirkustält med dem. No problem at all!

Sedan gick vi in i leksaksaffären och köpte ett nytt pussel till mig. Jag berättade för kassörskan att det var fint men hon svarade inte. Pappa höll med mig i alla fall och det räcker för mig. Jag blev så glad för pusslet att jag inte släppte påsen på hela vägen hem, in i huset och under blöjbytet. Jag har kämpat med mitt pussel flera gånger idag. 9 bitar du, det är jätteklurigt och så får man inte banka bitarna rätt heller. Ibland säger jag -Mamma bläp! och då kommer mamma och hjälper mig (eller pappa om det är honom jag ber). De har sagt att jag inte ska gnälla utan säga -hjälp istället och det verkar ju faktiskt gå hem.

Idag är det fyra månader sedan mamma, pappa och jag möttes för första gången. Jag tyckte de var så konstiga då, även om de verkade snälla. Nu märker jag att de älskar mig även om jag inte anstränger mig att alltid vara till lags. Det tycker jag känns skönt!

I´m talking again!

Leos inlägg:

Mamma tog med mig till sin skola i måndags. Hon hade ju berättat för mig att det var mycket folk men jisses alltså! Alla ville titta på mig, en del ville prata med mig och några ville faktiskt även känna på mig. Jag fann mig ganska snabbt. Om jag ska vara helt ärlig gillade jag när alla barn i mammas klass pysslade med mig och tog fram papper och kritor. De tyckte jag var duktig när jag visade dem att jag kunde rita bär. Det är inte svårt alls! Man bara prickar med pennan på pappret så vipps har man gjort bär. När vi gick ut från skolan blev det så tyst. Jag pekade mot byggnaden och sa -Åhhh mye mye baaarn!

Mamma är för stollig. En morgon frågade hon mig om jag var en groda. Jag trodde hon blivit helt från vettet och tittade på henne men hon såg ut som vanligt. Så sa hon det en gång till. Då svarade jag -Naaaj, Nunno e baaarn!
Mamma skrattade och då gjorde jag med det. Sedan gick vi igenom alla djur och vi skrattade lika mycket efter vart och ett.

Jag tycker att jag borde få bestämma lite mer här hemma. Ibland säger mamma och pappa att jag inte får göra saker som jag vill och tycker är jätteskoj. Vad säger ni? Att lägga toarullen i vasken och sätta på kranen. Att doppa nallen i toastolen. Att smörja in dammsugaren i tvål. Att trycka på knapparna till disk- och tvättmaskin. Att lägga in saker i micron och trycka på start. Dessa grejer säger de att jag inte får göra. Hallå!! Då gör jag det ändå, mycket snabbt och säger med sträng röst -Naaaaj då!!! Nu tycker jag att ni får hjälpa mig med att tala om för mina föräldrar att jag ska få göra lite mer som jag själv vill. Snälla!

Jag har några små bilar som jag leker med. Pappa tyckte jag var klok när jag tog en vit skåpbil och sa -Danel. Sedan tog jag en silvrig bil och sa -Enni. Klok och klok? Jag måste ju på något sätt visa dem att jag har fattat galoppen om vad de heter och vem som kör vilken bil.

Min kusin älskar Pippi och kallar alla hästar för "Lilla gubben". Jag har fattat detta och när jag la mitt pussel och hästhuvudet kom fram utbrast jag -Jaaaa lellebobben! Likaså när jag lekte med lera. Då gjorde jag "lellebobben" till Alva. Jag har berättat för mamma också -Hecht... ja...lellebobben! Hon bara ler så jag tror att hon lärt sig nu. Jag ska testa en gång till senare idag.

Bad, kalas & lek.

I fredags for Leo och jag till badhuset och gottade oss i den 60 cm djupa varmvattenbassängen. Leo var lite avvaktande till en början och tyckte att det var "Mye, mye polk" i bassängen. Efter några minuter begav han sig på egen hand i väg mot barnen han kände. Då vi fikade sa Leo "Badda" och jag förklarade att jag skulle dricka lite kaffe först. Jag förväntade mig inget svar från honom då jag kontrade med "Vem ska du då bada med?" Leo tittade sig runt bland oss 6 pers som satt vid bordet, upptäckte att Måns inte var där och rynkade pannan på sitt lilla Leovis och svarade frågande "Måns?" Kloka lilla unge... Ja det var ju klart att han fick bada med Måns.
Väl torkad och insmord i omklädningsrummet efter ett par timmar i värmen, hann jag vända ryggen till och vips hade Leo rusat in i duschrummet och stod med strålarna rinnande över hela sig. Arg som ett bi var han (hungrig och trött) och vrålade, då jag bar ut honom därifrån.

På kvällen bad han för första gången om att få "sawa" och att han behövde "popo" (nr2 på toaletten). Tänk vilken lycka om det kunde hända snart igen ;)

Under lördagen var vi på två kalasfiranden. Det ena var brunch på Vasatorp för att fira Moppa. Leo åt i och för sig bara vindruvor och drack lite juice. Ännu är det för mycket intryck för att han alltid ska vilja äta inför publik. Helt plötsligt sa han "Glad, ja glad!" "Moppa glad?" haha mitt i prick.
Sedan for vi hem så att Leo kunde äta och sova lite innan vi begav oss på kalas till Björnstorp. Att se kusin Alva och Leo skratta tillsammans så att de kiknade var verkligen värmande i hjärtat.

Ett fång röda rosor har jag minsann fått av maken (det är mycket ovanligt måste jag säga). Jag jobbade mitt emot en blomsteraffär sa han när jag frågade vad detta kunde bero på. Haha ja ärlighet varar längst. Jag är imponerad att tänkte på det överhuvudtaget.

När vi lagade middag idag lekte Leo med några bilar på golvet. Helt plötsligt tittade han upp och sa "E de midda?" Här lär vi oss i en flygande fläng minst sagt!

Jag tyckte att jag behövde en ny plånbok. Eller vad säger ni?

3 mån & höstskor

I går var det den 18e, alltså 3 månader sedan vi landade på Kastrup med vår guldklimp. Vi kan bara säga att det känns som om vi varit hemma längre tid än så.
Leo har ju lärt sig så mycket och vi har hunnit vara hemma (isolerade en tid) och sedan en tid nu träffat nära och kära en hel del. Rutinerna sitter så att säga ;)

Vi har nyss kommit hem från vårt andra besök på minisång och Leo älskar framförallt då hönan kommer med marackasägg till alla barn och vuxna. Eva (ledaren) gjorde en liten ramsa med rörelser och när Leo skulle somna till middagsvilan låg han och snackade för sig själv och drog  örsnibben som vi gjorde i ramsan :)

Jag lovade ju att visa Leos nya höst/dopskor and here they are! Han tycker ännu att de är lite klumpiga att gå i när vi testat och rynkar näsan och säger - Naaaj mamma ene om! men det löser sig nog så småningom får vi hoppas.

 

Ytterligare ett barn fött i Sydafrika har nu kommit hem till Sverige med sin nya familj.

Mässa & gudstjänst.

Grabbarna i huset roade sig på grävmaskinsmässa i lördags. Familjeföretaget Daniel är anställd av (4 pers) med barn klättrade på maskiner, satt i skopor, fikade och hade trevligt. Leo slocknade som en stock redan innan Daniel hann lämna parkeringen och sov även då han bar in sonen i sängen.
Efter en välbehövlig 2 timmarsvila kom vännen Henke och skulle ut på krogen med Daniel. Leo och jag var bjudna till övriga familjen P. Så mysigt att se dessa tre pojkar mysa, leka och ta hand om varandra (7, 5 och 2 år gamla). Jag ler ännu av synen då de satt tätt ihop i soffan och utstrålade en samhörighet som är svår att beskriva, underbart.

Söndagen bjöd på musikgudstjänst i kyrkan i byn. Vi vandrade dit för att Leo skulle få "öva" inför sitt kommande dop. Genast då kyrkklockorna började ringa blev han stilla och gungade med huvudet i takt. När sången började tittade han på mig med rynkade ögonbryn och sa - Naaaj mamma. de e  må mycke!! åt den höga orgelmusiken.
Gudstjänsten varade i 1,5 timme och vi var beredda att lämna efter en stund men Leo applåderade och fann sig tillrätta så vi stannade kvar. Han kallade -Annos KOM! några gånger efter att jag viskat att prästen hette Anders ,hihi (lyckligtvis satt vi långt bak).

Vi bjöd "Bammo" (farmor) och Kjell på eftermiddagsfika och Leo som inte sovit en blund trots kämpande klarade eftermiddagen och kvällen hyfsat bra.
Då de skulle gå hem undrade Bammo om vi ville ha kalops till middag dagen efter då hon skulle göra en stor laddning. Äääähh självklart!! Vem vill inte ha kalops liksom? Dessutom utan att slippa laga den själv.

Idag kom "Mommo" och lekte och i morgon kommer "Moppa" och tar vid ;)
På torsdag är det sedan dags för minisång nr 2.

Mamman i huset har inhandlat en dopstass åt sig också, mycket nöjd måste jag säga:

 

 

Minisång, nya kläder & snor.

VI har i dag varit på vår livs första minisång och öppen verksamhet i byn. Det var helt otroligt hur bra Leo anpassade sig till det höga ljudet och alla barn med föräldrar. Då vi skulle fika kollade han visserligen skåpen och en del dörrar men det är klart att lokalen måste inspekteras före gossens dop, då vi ska ha bjudningen just där.
Leo klappade på trumman då det var hans tur, dansade och skakade med marackasägg samt åkte rutschkana och tog hänsyn till de andra barnen. Visst detta är kanske "smekmånad" vem vet, men det kändes bra i mammahjärta ti alla fall. Leo och kompisen Malva höll lite ihop kunde man nästan se.

Leo somnar numera i sin säng med någon av oss i sängen bredvid, även om det kan ta en stund att komma till ro. Han sover längre där nu innan han kallar och vill komma över till oss. Ibland ända tills fram på morgonen faktiskt, tjoho!
Natten som gick var dock ett undantag. Leo har blivit förkyld, snorig och hes och var ganska ledsen och i behov av att ligga på pappas bringa frampå småtimmarna.

Några nya plagg har inhandlats i en storlek större än den nuvarande. Man vill ju gärna inte stå där helt tomhänt dagen då alla kläderna blivit för korta. Kapahls "Newbie" är så fina tycker vi så ett par mjukisbyxor och två matchande tröjor fick det bli. En pyjamas med ugglor blev det också.

Ett par höst/dopskor har provats och ska hämtas hem inom kort (storleken fanns ej hemma). Kanske visar jag dem i bild här sen.


Sköt om er där ute i vida världen!
Poss poss

Ps! 19 barn födda i Sydafrika (av de beräknade 22) är nu hemma med sina nya familjer i Sverige :)

Glädjekort, lek och nattande.

Dessa dagar har vi träffat mormor och några av våra vänner på förmiddagarna. Eftermiddagarna har vi ägnat åt middagsvila och hemmalek.
I går kväll inledde vi projekt "få Leo att somna i sin egen säng". Inga fem-minuters metoder till detta barn dock. Efter en halv minut blir han så rädd att vara övergiven så att huset håller på att lyfta och dessutom tycker vi inte att det är en metod för någon, allra minst för adopterade barn. Som sagt många anser annorlunda och får gärna göra det.
Hur som helst, jag låg på min säng med Leos spjälsäng tätt intill och sträckte in handen och klappade honom på ryggen. Han skrek så att han klöktes, sträckte sig och gav slemmet till mig och drog i spjälorna. Slutligen drog han ner täcket till sig och låg och tittade på mig en stund innan han somnade. Han sov sedan i sin säng till kl. 7:35. Det har aldrig någonsin hänt förr. Vid middagsvilan idag gnydde han bara 2 gånger utan gråt. Jag låg givetvis på min säng bredvid även då. 25 min senare sov sonen gott i 1,5 h.
Vi får väl se hur kvällen artar sig... Nyhetens behag, förbereder öronproppar och Treo ;)

I brevlådan låg ett kort idag. Handstilen skriven med den tjusigaste gammeldags skrivstil man kan tänka sig. Varma fina lyckönskningsord som kom från min dagmamma där jag var -77-81 (82?). Ulla som idag är över 80 år är den finaste dam jag känner till i dagsläget. Mina mor och farföräldrar lever ju inte längre. Ulla och jag sågs inte på en herrans massa år, men i fjol sommar var vi några f.d. dagbarn som besökte henne på samma mysiga gård som vi lekte på då vi var i sjuårsåldern.
Jag blev uppriktigt sagt rörd till tårar över hennes fina grattis-till-gossen-kort. Underbara Ulla! Det får minsann bli ett besök till gården i höst. Det är ett som är säkert.

Startskottet har gått. Jag har inlett läsningen av Katerina Janouchs senaste bok. I löööv them all!
Ett glas rosé på det, ja tack.

 



En lycklig familj har kommit hem till Sverige med sitt barn fött i Sydafrika i dag. 18 barn av 22(som Abba sagt) ska få svenska föräldrar 2013 är alltså hemma nu.
Ps! Bloggen är uppe i 56200 sidvyer nu :)

Höstplagg

Här visar jag mina favoriter ur pomp de luxe kollektionen för små killar. Naturligtvis kliade det i mammans fingrar och plaggen beställdes. De kom igår och var STORA i storleken så byxorna och den ena tröjan returneras till en storlek mindre. Även om kläderna inte ska användas på ett par månader så inser ju till och med jag att så till den milda grad hinner nog inte Leo växa. Speciellt chinosen var huge, men ack så snygga på vår son. Vad tycker ni om mitt/vårt val? 

Leos helginlägg

Oboj vilken kul och mysig helg jag haft. I fredags när pappa kom hem från jobb sa de att vi skulle köra till skogen. Vad var nu det igen? De har ju visat mig för ett tag sedan. När vi kom dit mindes jag ju - Mye mye tääd! , sa jag och mamma instämde och tyckte jag var duktig. När pappa öppnade bagageluckan på bilen och tog fram ryggsäcken som jag åkte i när vi var i Sydafika, blev jag alldeles till mig. Tänk va! , den var med till skogen. Jag ville INTE börja med att gå själv som pappa föreslog trots att jag hade mina favoritskodon på fötterna, mina gummistövlar. Nope, lite läskigt var det också där inne bland alla träd. Vi övade på några ord. Mest blad. Så svårt det är att skilja från hahaha glad, men efter en stund gick det ganska bra. Bär vet jag vad det är och vi hittade några sådana blå också. När vi körde hem beställde vi thaimat. Stekt ris mmm gott! Mamma och jag väntade och väntade i bilen så till slut kallade jag - Pappa hoho kom, kom hä bile! Mamma sa att det var många ord på en gång och log.

Dagen efter kom min kusin Alva och min farbror för att göra en utflykt till djuren. Skånes djurpark hette det visst. Åh, säl och björn var fina. Alva och jag matade "musarna" men mamma sa att de hette marsvin. Alva och jag sa musar i alla fall ;)När vi kom till hästen ville min kusin rida på "lillegubben" som hon sa att den hette. Jag blev så orolig och kallade på henne -Naj naj Alba ene lillegubbe!! Puuh, vad lättad jag blev när hon kom tillbaka men hon var lite ledsen och jag tror att gärna velat sitta på den men blev lite rädd för det stora djuret.

Idag for vi ut och in ur bilen flera gånger. Kaminskydd, blommor, mat, lampa och så äta. Jag tyckte de var galna men höll god min.
Det sista jag sa när jag somnade var -Mamma e emma, pappa e emma, Nunno e emma. Alla e emma!