De tre första dygnen kunde vi inte sätta ner Leo på golvet ens för att klä honom. Mamman fick ryggskott och Leo var inte van vid den kost vi hade förväntat oss. Innan vi förstod detta och hade fått något i hans lilla mage hade vi totalkraschat här alla tre. En del av detta känner vi är alltför privat att ta i en blogg men vi hade det riktigt jobbigt hela familjen. Nu däremot ser vi en pojke som städar, torkar, tvättar och rister trasor hela dagen lång. Inte konstigt alls! Leo har skrattat flera gånger nu och åkt i pappas "ryggsäck" till restaurangen. Nu är vi inte bara förälskade i godingen. Vi är kära!
Oooops, vaken gosse....dags för nappy change sedan restaurang. Skynda, skynda. Klockan kvart i sex är det kolmörkt och man råds att inte gå utanför de dubbla låsta grindarna.
Ta hand om er alla, nu ska jag pussa sonen ( konstig känsla) :)
2 kommentarer:
Nu kan det med andra ord bara bli bättre, ta väl hand om er lilla familj.
Kram
Anneli
Tack för att vi får en liten glimt av vad ni är med om. Anna K
Skicka en kommentar