Dopgåvan, stol & kockanlag.

En av Leos dopgåvor från oss hann aldrig fram från USA. Om sanningen ska fram slarvades den bort i en transport och lovades nytillverkas. Först efter åtskilliga mail och månader av väntan dök den upp. Men, bättre sent än aldrig som man säger... Vi älskar resultatet! Texten från boken "Gissa hur mycket jag tycker om dig" om än något förändrad finns nerpräntad på baksidan (givetvis). "Mamma och pappa älskar dig hela vägen härifrån till Sydafrika, OCH tillbaka igen. Glöm aldrig det!"

Leo fick en ny matstol idag och han blev så oerhört glad och stolt. -E miiin! Lajo schtanna schtolen! " Sedan var det inte mer med det :)

En av sonens julklappar visade sig innehålla ett fint Ikea-lekkök. Idag inhandlades grytor och tallrikar så nu förbereds nyårssupe'n.
Det verkar bli kokt ägg   och sallad, stekt majs och mört. Smarrigt värre!

Aglad

Leo har fått leksaksmat i julklapp. Mycket pedagogiskt och vardaglig språkträning med ordförståelse kan tränas i denna lek. Det tog även Leo fasta på igår. Han har under julveckan fått smaska i sig fem chokladbitar och var lika överlycklig över varenda en av dem. Han har inte fått äta godis sedan han kom till oss och någon chokladbit till jul tycker vi är ok nu.
Jaja, igår var Leo inne på sitt rum och lekte. Han pratade om ärtor, kyckling och flera andra livsmedel. Plötsligt hör Daniel att han säger -Aglad. -Åh, vad bra att du är glad svarar Daniel. -Då blir pappa också glad. Leo tystnar, fixar en stund på rummet och kommer ut i köket med rynkade ögonbryn. - Neeeej pappa. AGLAD!! och håller upp en plast-chokladkaka. Haha, godingen!

I morse var vi tröttmossiga familjen. Leo var visserligen vaken ca en timme i natt men sedan sov vi till strax över åtta. Något som är ytterst ovanligt i vanliga hederliga rutinveckor .

Julfirandet är över.

Nu har vi firat jul i dagarna tre och hunnit träffa nära och kära, öppnat julklappar, pussat tomtens skägg, ätit oss proppmätta och ridit på en häst. Supertrevliga dagar alla tre.

Med denna bild önskar vi våra läsare en god fortsättning på julen.

I morgon ska vi lata oss och leka med alla våra (Leos) nya grejer.

Kram

God Jul

Nu är den här...julen vi väntat på i nio års tid. En jul som barnfamilj. Att få pränta ner God Jul Leo önskar mamma o pappa på den där julklappsetiketten var en enorm glädje. Nu är det äntligen dags sa Daniel, att fira jul med vårt barn. Lika naturligt och självklart som det känns för oss att ha Leo hos oss, denna fantastiksa lilla grabb. Lika ofta överväldigas över att det faktiskt är sant. Att vi blivit en familj till slut. Att vi gått igenom hela adoptionsprocessen (och mer därtill) och nått målet och inte vilket mål som helst, utan Leomålet. Vi älskar denna kille så oerhört och hans personlighet passar med oss som handen i handsken.
Vi hoppades att vi skulle hinna få barnbesked och med en väldig tur hinna hem innan jul i år och nu sitter vi här. Leo har varit vår son i sju månader snart och "fådelsedagen" ser jag framför mig som en film där jag kan varje scen utantill. Här hemma satt släkt och vänner och ömsom oroade sig ömsom gladde sig med oss på andra sidan jordklotet.

Nu har vi en trygg son som äter, sover, pratar och stollar med råge. Lyckliga vi!

Dagens inlägg var tänkt ha ett helt annat innehåll men det är ju som det är, tankarna far och fingrarna skriver det som kommer upp.

God Jul, du är efterlängtad!

Julavslutning & bagymössa

Leo och jag besökte skolan jag jobbar på för att få insupa den traditionsenligt stämningsfulla julavslutningen idag. Vi smög in i IH innan den fylldes med elever, föräldrar, pedagoger och andra intresserade. En del av eleverna som skulle uppträda fanns redan på plats för ett snabbgenrep. Pojke X (som jag undervisade för flera år sedan), kom studsande upp på läktaren där jag och Leo kom gående. -Heeej Jenny!, utbrast han med det största smilet jag sett på länge och gav mig en kram. -Aaahhh, aaahhh, fortsatte han och tittade på Leo.
Goe underbare fine grabb, tänkte jag och tänker jag än. Fortsätt alltid att vara så spontant kärleksfull. Jag ler än!

Vi satte oss tillrätta och folk strömmade in. Ytterligare två av mina tidigare elever, (pojkar även de), slank snabbt ner på vars sin sida om oss. -Jag kan nog sitta här!, sa den ena. -Javisst kan du det, svarade jag. -Du är så välkommen! Där satt jag och var innerst inne lite förvånad över att det var just den här eleven som valt att sätta sig tätt intill mig men oj, vad det värmde i hjärtat! Där satt de sedan och småpratade med Leo och mig och önskade oss God Jul när vi gick. Det är ögonblick som detta som gör att jag gillar mitt yrke :)

När rektor höll tal och det var alldeles tyst i hela gigantiska idrottshallen säger Leo med hög klar röst -Arg! Jag viskar till honom att nej han är inte arg. -Joooo, e arg ut! säger han ännu högre och några elever börjar fnissa. Vad gör man? Jaja, alla som var där känner ju rektorn och vet att det inte alls var så att han var arg, men Leo ansåg visst annorlunda.

Igår kväll kom farmor och Kjell och fikade. Leo stollade som en Duracellkanin men slutligen varvade han ner och läste bok med farmor.

Jaaaa, den fleecefodrade bagymössan med namntryck har kommit, tack tomten!

I morgon ska vi skaffa oss en gran att klä. Undrar vad sonen ska tycka om denna tradition?

Förresten...igår kom flera nya ord och uttryck från Leo. -Mamma bädda, var ett. -Ene gunga, huschkana tället, var ett annat. -Pappa hålla elepant. Nej, de e mo mycke. Den tället. (istället har alltså fastnat). -Inte tamsa pappa, dicka bint! Haha

Juniorsäng

Leo har fått en som vi kallar den "säng för stora pojkar". Vi hade egentligen tänkt vänta någon månad till men så dök erbjudandet om denna sparsamt använda vita juniorsäng från Ikea upp. Min fd. kollega sålde den billigt med i stort sett ny madrass och sidobräda till. Vi klapptill direkt. Leo börjar få det lite trångt att röra sig i spjälsängen och jag vet att många börjar med större säng långt tidigare men eftersom Leo somnar så tryggt i den på egen hand har vi avvaktat med bytet. Hans säng står i vårt sovrum.

Leo var så stolt och glad över sin nya stora säng. Han hjälpte till att ställa i ordning och bädda den. Då det blev kväll var han jättetrött och gick självmant till sängen med sin välling  och somnade gott i säng.

Inför dagens middagsvila var det betydligt svårare att få gossen att stanna kvar i sängen. Efter att ha tassat upp minst sju gånger, varit på toaletten, bett mamma att sjunga m.m. i över en timme frågade jag om han ville ha lite välling. Jodå, sen somnade han gott. Vi går väl se hur detta ska gå ;)

Vi vet att de röda väggarna borde få ändra färg. Det har de skullat i flera år men då sparade vi alla pengar vi kunde och la projekt som detta åt sidan men snart så... kanske det sker.

Apkul, mums & Lucia.

Nu börjar de få dvd filmer vi har bli både enformiga och repiga. Det förstnämnda främst för de vuxna i familjen misstänker jag. Det tittas inte mycket på Tv och film för Leos del men visst kan det vara kul att ha något att välja bland när det sker. Jag menar Totte, Bamse och Petson kan vi nu ganska väl. Det ska bli Apkul med Nicke Nyfiken som omväxling. Daniel verkade se mycket fram emot detta, av ansiktsuttrycket att dömma.

I torsdags fyllde en kär vän till oss 40 år, så vi beslutade oss för att tillsammans med två andra familjer som vi umgås med att lussa för honom. Hela familjen var hemma (som tur var) och verkade uppskatta att vi våldgästade dem. Åtminstone såg det så ut ;)

Käre tid då gott....lakritsfudge från Chocolatte. Det godaste goda och jag slipper ta fram Icas buffe'tidning och göra kolaprov på spisen. Slut kommer de ju att vara tja, ska vi gissa på tisdag em? Farligt goda!

Wiiiihow, vi har blivit bjudna på rejält gille, eller fest som vi säger i resten av landet. Det ska bli hur kul som helst så vi får nog börja öva Leo på att vara ensam med mor/far föräldrar så att vi kan lämna honom trygg när det blir dags. Ännu har vi inte gjort detta.

Ytterligare ett barn fött i SA har kommit hem till Sverige och sin nya
familj :) Grattis säger vi!

 Dags att klä oss varmt för eftermiddagens lusseridning hos Daniels arbetskamrat. Leo har längtat så -Leo schitta häschten Olle. Leo hida jäml.

Önskan, traktor & kontroll.

Idag premiärlekte Leo ensam där ute. Ytterdörren stod på glänt och grindarna var stängda så att ni inte tror att jag stängde ute det lilla gossebarnet utan uppsyn. Leo fixade med sina grejer precis utanför dörren i minst en timme. "Leo inte mat!". Viljan är det då inte något fel på. Slutligen kom han in av egen fri vilja. "Leo hungi magen".

Som ni ser önskar Leo sig en rejäl sandlåda så att han slipper hämta kattsand och kratta i på asfalten ;) Pappan i huset har lovat fixa detta till våren då en del andra större trädgårdsförändringar finns i planeringen.

Leo har varit på 2, 5 års-kontroll på BVC. Det gick galant. Han mätte 87cm över havet och vägde 13, 3 med full klädsel. Leo byggde, sparkade boll och hoppade (efter lite trixande och lurande), ritade och berättade om både pappa, ögonbryn, axlar, ko och sina bröstvårtor haha. Vår gosse har lite problem med somliga ljud (s, f och v), dom blir nasala. Nu ska vi få remiss till öron/näsa/hals för att kolla en ev. tunn skiljevägg i näsan som kan vara orsaken tydligen. Om så inte är fallet remitteras vi till logopeden. Vi övar och övar men visst. All hjälp är ju välkomnen. På 4-års kontrollen förväntas barnet tala rent så vi har ju lite tid att öva som tur är.
Efter kontrollen körde vi till Daniel som jobbade i verkstaden. Då fick Leo äntligen sitta i en traktor, även om han var ganska spak. "Leo e ädd!". Det är mycket "ädd" och "leschen" nu...

Dockskåpshälsning.

Leo (till vänster i bild), tomten och pappa äter mat. Då behöver pappa ha en haklapp. Allt enligt Leo som möblerat dockskåpet idag.

Snö, plåster, 20% & möss.

Årets första och Leos livs första snö har fallit, uppskattats och regnat bort. Allt inom loppet av 2 dagar. Hur som helst, kul var det i alla fall så länge det varade. Leos första kommentar var -Titta pappa, regnar! När vi förklarade att det var snö och kallt ville han ut. Att smaka på snön var det bästa, tätt följt av att åka snowracer och bygga snögubbe. Det var så kul att när vi var tvungna att gå in, dels av att regnet vätt ner oss totalt och dels av hunger, skrek och grät Leo hysteriskt i minst tio minuter. Han har en vilja av stål våran grabb!
Hoppas på mer snö i vinter. Andra år har jag inte brytt mig så mycket mer än att det är vackert med snö men nu har vi ju en anledning till att vara ute och busa i den och allt känns bara så mycket mer meningsfullt och roligt.

Leo skadade sitt lilla finger idag och blev så ledsen så ledsen. Hans första plåster kom på och allt var frid och fröjd...nästan. "Leo e lessen" sa han dock ett tiotal gånger och tittade på plåstret på sitt lilla finger.

Jag sålde ju en del av Leos kläder som tyvärr blivit för små (och även några av mina egna som jag knappast använt) på vår mammaloppis. Det sammantaget med två kuponger på vardera 20% gjorde att Leo fick ett nytt set kläder "gratis". Jag har spanat in jeansen med stjärnor på en tid och blev så glad att just de fanns kvar i rätt storlek. Naturligtvis måste vi ju då matcha med en stjärntröja ;)

 

Vi har tydligen möss i köksskåpen. Ganska stora sådana...

Ps! I förra veckan kom det hem 2 sydafrikafödda barn med sina nya familjer. Nu är antalet uppe i 24 barn, vilket är två mer än vad Abba meddelade tidigare under året :) Jag vill ju hoppas och tro på 2-3 stycken till, året är ju inte slut än! Håll tummarna för alla väntande du med, please!

Nelson Mandela har ju som bekant tyvärr lämnat jordelivet och jag måste säga att det känns märkligt att se just de platserna vi besökte i somras på TV. Vi minns det som igår när han fördes till sjukhuset i Pretoria och varje radiosändning rapporterade om läget. Vi tände ett ljus här hemma och tog fram Leos Sydafrikaflagga för att hedra hans minne. Vilken fantastisk man och ledare du var! Vilket mod!

Julavslutning, pepparkakor & mössor.

Leo is talking:
Vi hade julavslutning på min minisång idag. Mamma hade köpt en tomtemössa (hon sa luva) till mig som jag hade på mig, åtminstone en liten stund. Vi sjöng några sånger som jag inte kan och sen Midnatt råder som jag känner igen så väl efter att min pappa sjunger den med mig så gott som varje dag. Tipp, tapp... låter ju kul så kul, tycker inte du det?
Sen blev jag så glad så glad. Det kom en tomte! En tomtemamma. Hon delade ut påsar med en badleksak till alla oss barn. Jag ville hjälpa tomten att dela ut påsarna och höll mig framme hos henne hela tiden. Mamma tog ett foto av mig och tomten. Tänk ändå va, att de är så många i sin familj de där tomtarna. Jag har ju redan träffat flera stycken och de ser olika ut allihop.
Min kompis M var också på festen idag. Vi gillar varandra vi, syns det? ;)

När vi kom hem och jag vilat middag verkade det som om mamma fått fnatt. Hon spelade visor om jul och tog fram saken jag brukar ha som käpp och sa att det var en kavel....hmmm. Vi hade en deg som smakade gott och lite mjöl och sedan skulle man lägga olika djur och en gumma på degen. Då sa mamma -Åhhh tryck! Då svarade jag -Åhhh tyck! Det var kul. Vi rullade min käpp på degen och jag skvätte mjöl på både bordet och mina "ögonbyn". När mamma tog ut degen ur ugnen hade det blivit hårda igelkottar, björnar (bjorng), sniglar, grisar och andra djur. Jag såg en och annan farbror också där bland djuren faktiskt.

Mamma var på mössparty i veckan.
En mössa-flera mössor=mössparty
En mus-flera möss= mössparty

Det var det förstnämnda. Hon kom hem med en turkos (naturligtvis) med vita moln på. Den är lite större än min fina prinsgrodemössa som jag är så jättefin i. Den jag fått av "Joschan". Ni har sett bild på mig i den tidigare.
Dessutom beställde hon en vit fodrad bagymössa med bilar på och mitt namn i svart. Jag längtar (kanske mamma också) tills den är färdigsydd  kommer i postlådan.

Det är storm ute och vi gick ut för att jag skulle få känna. Känna? -Usch o pi, sa jag. -Bashor, in. Lajo ene om blashor!
Mamma sa mest -Vilken tur att jag putsat fönsterna! Undrar vad det betyder?

Tropikariet, hungrig & Tivoli.

Pappa Daniel fyllde år i lördags och vi beslutade oss för att hoppa över kalas eftersom vi ganska nyligen haft dop för Leo. Vi firade dagen med ett besök på Tropikariet. Favoriten för åtminstone den yngsta medlemmen i familjen var fiskarna (hajarna). Leo stod framme vid glaset hur länge som helst och tittade och pratade om fisken. Vi hade sällskap av familjen P och pojkarna hade så kul tillsammans. Vi tog det med ro och lät alla ta sig den tid de ville vid djuren. Innan vi åkte hem tog vi en fika tillsammans vid surikaterna och sköldpaddorna.
Daniel, Leo och jag hade planerat ett restaurangbesök i stan men ändrade oss och beställde hem plankstek i stället. Mmmmm...
Innan maten var på bordet var vi alla vrålhungriga:

 

                                   Fyra minuter senare.

 



I går begav vi oss till Tivoli i Köpenhamn på julfest med Daniels jobb. Vi var där tillsammans med familjeföretaget han jobbar åt och alla våra barn (6 st). Vilken dag! Supertrevligt, roligt och gott. Tack för denna dag! Fantastiskt generöst :) "Åka karusell o äta karamell..."

 

   

 

 

Idag har vi varit hemma och mekat med cykeln, till åtminstone två familjemedlemmars stora glädje. Eller vad säger ni Moppa och Crille?