Nu är den här...julen vi väntat på i nio års tid. En jul som barnfamilj. Att få pränta ner God Jul Leo önskar mamma o pappa på den där julklappsetiketten var en enorm glädje. Nu är det äntligen dags sa Daniel, att fira jul med vårt barn. Lika naturligt och självklart som det känns för oss att ha Leo hos oss, denna fantastiksa lilla grabb. Lika ofta överväldigas över att det faktiskt är sant. Att vi blivit en familj till slut. Att vi gått igenom hela adoptionsprocessen (och mer därtill) och nått målet och inte vilket mål som helst, utan Leomålet. Vi älskar denna kille så oerhört och hans personlighet passar med oss som handen i handsken.
Vi hoppades att vi skulle hinna få barnbesked och med en väldig tur hinna hem innan jul i år och nu sitter vi här. Leo har varit vår son i sju månader snart och "fådelsedagen" ser jag framför mig som en film där jag kan varje scen utantill. Här hemma satt släkt och vänner och ömsom oroade sig ömsom gladde sig med oss på andra sidan jordklotet.
Nu har vi en trygg son som äter, sover, pratar och stollar med råge. Lyckliga vi!
Dagens inlägg var tänkt ha ett helt annat innehåll men det är ju som det är, tankarna far och fingrarna skriver det som kommer upp.
God Jul, du är efterlängtad!
2 kommentarer:
Jag rörs!
Anneli
Tänk att det gått sju månader sen han blev en i familjen! Så självklar ända från början och han är född till världen för er, det är solklart. Vi är så glada över att fira denna jul med er <3 (tänk att han fick ju faktiskt en julklapp förra året fast då som "Kotte") :D
P&K
Skicka en kommentar