Lalandiaweekend

Nyss hemkomna ifrån en långweekend i Lalandia, Danmark blickar vi tillbaka på resan med ett leende på läpparna. Långhelgen spenderades med systrarna J*2 och deras familjer. De delade stuga och vi bodde i en mindre i närheten. Resmålet är fantastiskt underhållande för alla åldrar, fördelen är dock om man har ett stort badintresse. Visst klarar man en helg där utan att bada, men det är ju ändå bad som är huvudsysslan på området. Leo åkte rutschkanor och tjöt av glädje i fontänerna som finns i en av bassängerna. Jag gick en tur för att hämta plånboken och hörde sonen lång väg, haha. Pappans kommentar var -Du det är nog en glad och lycklig pojke vi har i detta nu va? skratt. Tyvärr hade vi inte kamera inne i vattenlandet :(

Då pappa Daniel med Leo i famnen kastat sig ut i den gula rutschkanan och sköljts ut som värsta kloakvattnet, konstaterade vår pojke att -Nej tack pappa inte gula kanan mer. Leo inte om tunnel. Åka höööd (röd) kana igen.

På väg hem till stugan vann jag ett mjukisdjur i form av en Nemofisk ur en automat. Då kniparmen grep tag om fisken och höjde upp den i luften, stirrade Leo på den ända tills den ramlade ner i luckan. Han puttade upp luckan och fick syn på fisken. Glädjen spreds till ögonen och spontant kom orden -Ahhhh heeej Memo! Kom här! Älsklar dig Memo, samtidigt som han kramade den mot sin bruna lilla kind. Mamma Jenny fick gå ett par steg i förväg och torka sina tårar...Ibland svämmar det över.

Att getens ungar kallas killingar och att de vill smaka på Leos och pappas byxor, har vi hört ca. 50 gånger nu :)

Rätt som det var hade Leo trängt ett par bruna frottébyxor på huvudet då han lekte. -Vad gör du Leo? undrade Daniel. -Jaaa Leo lång hår. E Izabell!, svarade han mycket bestämt. Det hör till saken att han är mycket förtjust i denna rara flicka och visst har hon långt fint brunt hår.

Kokt skinka behöver ni inte fundera på att bjuda vårt barn på, haha. Han fick smörgåsen, skulle bita och vände tvärt. -Usch nej, luktar bajs! Piiii örk! är åsikten om detta pålägg nämligen.

Ny sida.

Obs!
Kolla in vår nya sida "Bloppis/säljes", längst upp i den blå listen under Sydafrikaflaggan.
Kanske du behöver något, eller känner någon som gör det? Vem vet?
Först till kvarn ;)

Sten & kalas.

Som ni alla vet är vår trädgård i förvandling och den börjar minsann ta form så smått. Jag är både stolt och imponerad över makens kunskaper och energi. Bilden ni ser togs vid middagstid och nu är hela den nya altanen stenlagd och även gången mot garaget. I morgon ska det visst kapas lite bitar här och var. samt läggas stenmjöl och paddas. Flera okända personer i byn har positivt kommenterat Daniels jobb då de promenerat förbi. Kul!

Leos sandlåda är klar, sånär som på den bakbara sanden. Så länge nöjer han sig med att göra "geggamojja" (Leos nyaste ord), i grus och stenhögen bredvid.

Ett par nya vår/sommar dojjor är inköpta till pågen. Expediten var så rar och gick och hämtade en rabattkupong bakom disken. Den hade egentligen bara skickats ut till hushållen i närområdet. Man tackar! Gulligt av henne :) Då klapp vi till direkt.

Leos vimplar har kommit upp i dörrhålet intill hans lilla rum, jättefina tycker vi alla tre.

Igår var det födelsedagsgille för svärmor. Mina grabbar matchade varandra utan att vi tänkte på det. Kan det bero på samma smak i klädval månntro? I och för sig är det jag som inhandlat Leos utstyrsel men håll med om att de ser söta ut där de går tillsammans hand i hand och bärandes på Leos stol, på väg till kalaset. Det var en mycket trevlig kväll. Tackar Eivor o Kjell!
Alla gäster fick dessutom var sin doggybag med sig hem med lunchmat till söndagen, inte illa, inte illa alls :)

"Schåja, schåja bebisch. Måste bosta tändona. Baaa dokti!" Okey?? Hmm, med kniven nedstucken i halsen tippade jag mer på att han övade sig på att bli fakir.

Opps, här går det undan... Nu får vi kanske dra i handbromsen när det gäller bokval?

Nu har det äntligen, enligt AC, anlänt en familj med sitt sydafrikafödda barn till Sverige, årets första :)

Lite om allt.

Gissa om vi blev överraskade när det damp ner en "välkommen/lycka till med allt" paket i form av handsydda vimplar med Leos namn på i postlådan. Vi trodde att den tiden var förbi nu, vilket gjorde det hela om möjligt ännu roligare. Paketet var från LW-design i Annetorp. Gå gärna in på hennes hemsida och spana in allt ifrån inredning till trädgård. Tack än en gång Linda!

På min födelsedag blev jag ekonomiskt sponsrad av min pappa för att kunna köpa mig ett par nya gympaskor. Härromdagen gick Leo och jag planlöst och strosade för att kolla in nya skor i allmänhet. Vi spatserade in på Intersport som råkade ha rea p.g.a. ombyggnad. Oooo där stod de ju, skorna med mitt namn praktiskt taget fastetsat i de turkos dojjorna. Ni fattar ju själva... att priset sedan var nedsatt  350 kr och min gåvopeng räckte och blev över bugar och bockar jag bara för. Den som spar, hon har. Synd bara att det regnat och blåst småspik hela långa dagen så att jag inte kommit ut för att testa dem än.

Mamman och pappan i huset kom så nära glädjetårar man kan igår då vår något födoämnesskeptiska son gladeligen knaprade i sig både jordgubbar och broccoli. Det går framåt! Nya smaker och konsistenser testas dagligen, dock med varierande framgång ;)

Ta på strumpor och byxor (om de inte är för trånga) går finfint, bara man nämner att lappen ska vara där bak.

Leo leker numera en del stunder ensam på sitt rum. Hans djur är alltid med i leken på något sätt. Gissa om han blev glad då t-shirten vi köpte i Sydafrika kom på? -Aaaakika! "läste" Leo medan han drog sitt lilla pekfinger över texten på tröjan.

Jag mätte och vägde även pågen idag och det visade sig att han växt en aning. 91cm lång och 14,6kg tung påklädd var dagens slutsats. Detta betyder att han tagit sig 11 cm och 3,6 kg sedan rapporten vi fick i maj månad.

Jodå, nu dök de upp. Åtminstone två av dem. Jag talar om de försvunna favoritdjuret häst och hans kompisar korna. De låg djupt begravna bland all plastleksaksmat och visade sig på golvet tidigare idag. -Titta mamma! Häscht, ko. Många många koarna, hördes högt då de återfanns.

Söndag 16e mars.

Brunch är ett trevligt sätt att umgås på under en söndag som t.ex. den här. Våra vänner Lindgrens gästade oss denna förmiddag. Barnen lekte och höll sams tills en av dem (läs Leo), var så trött att tårarna kom. Jag tror knappt att deras bil lämnat parkeringen, vid 13:30 förrän han sov som en björn i dvala. H är ju pedagog och en mycket klok sådan, så dagens present (man behöver inte ha med sig något när man umgås med oss men nu var det så), tillföll Leo. Han hade turen att få ett sällskapsspel kallat Ballongspelet. Genom detta spel tränas bl.a. turordning och sex olika färger, ett mycket bra förstaspel med andra ord.

Efter vilan fortsatte pojkarna med muren som ska avgränsa vår tomt intill grannens. Leo är mycket noga med att "plälpa till". Då vi åt middag lockade vi med det nya spelet för att tallriken skulle bli tom. Att det sista hamnade på golvet efter klökningar och Leos ord -De ble få mycke. Leo inte plälpa, kan vi ju tala tyst om, stackaren. Hur som helst så blev det då spel som avslutning på denna söndag. Leo älskade det och varje gång han redan hade fyllt färgballongen och åter fick samma färg, utbrast han -Åh nej, pypicht! När Daniel vann kom berömet - Jaaaa, ba pappa! Hurra, hurra, hurra följt av en applåd.

Leo bad själv om att lägga sig och "powa" i kväll. What?? Jodå...-Leo e tött. Leo powa schängen. Man tackar ;)

När vi pussade honom godnatt kunde man höra denna slutsats från vår son.

Jag: -God natt Leo. Sov gott. I morgon ska vi leka med en pojke som heter Theo.

Leo: -Japp! Åtta, nio, tioooo!

Jag: -Nej Theo. Pojken heter så.

Leo: -Jaaaa, åtta, nio, tiooo!

Jag kommenterade inte det mer eftersom mitt fniss bubblade och jag behövde lämna rummet.

Tröttisar & frågeformulär.

Mycket utevistelse, kalas och för lite sömn har gjort oss groteskt trötta alla tre. Vi vuxna i huset önskar en endaste liten sovmorgon till klockan 7:30, 8:00 utan nattliga oroligheter och uppvaknanden snart. Det hade vi behövt hela familjen känns det som. En period för ganska länge sedan hade vi ett par veckor med den lyxen, så vi vet ju att den finns där någonstans. Inget är som väntans tider...

Frågeformuläret från logopeden gjorde oss åter påminda om att vi är utanför normen om hur en familj tänks se ut i vårt samhälle. Vi börjar vänja oss och det är inte förrän händelser likt denna dyker upp som det blir kännbart. Vi hade förstått om vi inte haft kontakt med flera instanser och diskuterat samt låtit undersöka Leo. Men efter alla möten med sjukvård och samtal kring barnet, blir vi lite lätt matta. Vad fötväntas vi skriva liksom? De har väl ändå en journal där det framgår att Leo är adopterad. Vi känner mest lättnad över att Leo inte kan läsa än och inser att vi bara är början av allt sånt här. Vi har en plan för hur vi ska rusta Leo inför mycket här i livet, men långt ifrån allt kan man ju förutse.

Hembygdsparken

Solen strålar mot en klarblå himmel över vår bygd dessa dagar. Vi har haft uppemot 15 grader varmt. Då både måste och vill man vara ute och njuta så mycket man bara kan. Leo och jag körde därför till Hembygdsparken.

 Där finns gott om djur, natur, rutchkanor, gungor och glass i en härlig miljö. Leo fann snabbt en ny kompis född i Korea, som han både bjöd in till lek genom att kalla på honom-Kom L, kom! och svassade efter, då familjen begav sig upp mot getterna. Överraskande och naturligt nog accepterade han när jag sa hejdå, nu ska L äta mat med sin mamma och syster. -Hej då barnen, heeej då! ropade han efter dem då vi fortsatte mot lekplatsen och Pytteskogen igen.

Efter en något senarelagd lunchvila klädde vi oss åter i ytterkläder och myste i jordhögarna i trädgården. Leo är "maskfrälst" så att ja, ni fattar själva vad vi pysslade med tills Daniel kom hem från jobb.

Därefter blev sonen lite mer lillassistent till pappa då han riktade (heter det så?), till vår kommande mur.

Leo snackar.

Idag var mamma hos den där tandläkaren igen, så mormor och jag lekte så länge. Först var vi i parken där mormor bor. Jag träffade två äldre killar som mormor kramade om. Det var konstigt tyckte jag. Sedan sprang jag själv bort till klätterställningen där de lekte. De hjälpte mig och var hur bussiga som helst.
Sedan blåste mormor såpbubblor som jag jagade. Wiiiiii!

När mamma kom tillbaka lekte vi kurragömma i mormors lägenhet. Mormor sa "pip" och så skulle jag hitta henne. Jag blev lika glad varje gång och tjöt av skratt. Inte för att jag fattade galoppen riktigt i början så mamma fick stötta mig. Jag kontrollerade mormors senaste gömställe vid varje ny omgång, innan jag letade på nytt.

I eftermiddag har jag haft kalsonger och byxor på mig i sex timnar utan att kissa på golvet en endaste gång. Jag är mycket stolt! Mina föräldrar likaså såklart. Visserligen påminde de mig med jämna mellanrum, men det tycker jag bara är bra.

Jag älskar att sjunga. Det är bara det att det är ju så himla knepiga och gammaldags ord i många av visorna jag vill kunna. Hoho, helgdagsrock, fjärran lockar du min syn, han är inte varlig...jag fattar inte men klämmer i med ljudhärmanden som någotsånär påminner om det som mamma eller mina cd-skivor sjunger. Det finns ju som tur är lite modernare texter också, annars vete hundan om jag inte gett upp.

Söndag

Minsann om inte hela familjen sov till 7:45 i morse. Vilken lyx! Men så hör det ju till saken att Leo var uppe ända tills 23:30 också.
Det var en mycket trött grabb som sov långvila i nästan 2, 5h igår. Sömnen i veckan har varit lite oregelbunden, trots vanliga rutiner, förutom igår då.
Vi var på melodifestivalsmys hos våra goda vänner och Leo var på ett strålande humör och lekte och hade så kul, därav hans sena kväll. Gött för föräldrarna i morse om inget annat ;)

Idag tog vi en långpromenad i vårsolen tillsammans med farmor o Kjell. Sedan grillades det korv i jordhögarna på tomten, innan Daniel övningskörde på motorcykel med sin bäste vän H.

Sonen leker numera massor med sin grävmaskin. Det beror troligen på att han och pappa använt en sådan några gånger nu. Djuren är med i allt Leo leker :)

Trädgården & sötnos

Idag jobbas det i för fullt i det som ska bli vår nya trädgård:

Sötnosen i sin nya tröja efter att ha hjälpt pappa där ute hela förmiddagen. Dags att sova lunch innan det blir melodifestivalmys hos fina vänner.

Grönsaker, bussar och gåva.

Biblioteket i byn hade sagostund i onsdags. Vi spatserade dit och passade även på att låna ett gäng nya böcker. Sedan låtsasfiskade vi såklart i vår totalt uppgrävda så kallade trädgård. Just nu undrar man ju om det någonsin kommer att bli som vi planerat där ute. Jag har ju en man som kan gräva och schakta så jag känner mig relativt lugn ändå, haha. Det där med att låtsasfiska gör vi här hemma flera gånger om dagen. Leo tar vad som finns till hands som fiskespö. Det kan vara en visp, en pinne eller en diskborste och fångar en osynlig "tonn tonn fishk".

Glädjande nog har sonen börjat testa på andra sorters grönsaker än bara ärtor och majs. Kött o grönskssoppa slank ner tillsammans med  en bit tunnknäcke. Broccoli gick sisådär men men...vi ger inte upp. Innan maten är det trevligt att läsa lite ur en bok som ni ser.

Ytterligare några klädesplagg kom på posten idag. Företaget är Me and I och plaggen är i superbra kvalitet och glada färger. Leo föll pladask för den knallgula tröjan med folkvagnsbussar på. Mamma och pappa likaså. Leo klär ju i färgglada kläder, ingen tvekan.

Själv har jag varit ute på galej två kvällar i rad nu

Först var det middag med kollegorna för att fira Elna och sedan var jag hembjuden till gulliga Camilla, även av mig kallad "Mette-Marit" hihi (jag vet att du läser). Vi har inte setts på evigheter men vi tar alltid vid där vi slutade senast och snacket kommer igång at once. Vi är lika glada för att prata bägge två, så ni förstår nog, hihi. Hur som helst fick vi underbart passande presenter. Jag blev både överraskad och rörd. Barnböcker, en berlock med texten "My boy" och ett fantastiskt litet kort där storken kommer med en liten "kärkommen". 

Tack snälla! Jenny=glad.

Leo och jag är just hemkomna från bilbesiktningen. Det var ju så mycket att hålla koll på där. Bilen var uppe i taket och ormen i taket var läskig men vis av erfarenheten avslutsde Leo besöket med orden - Tack å mycke. De e baa! Ormen ente fali.

Paket & lagat.

Nu kom det hett efterlängtade paketet på posten, innehållande sommarplagg från Pomp deLux. Vi gillar dem skarpt, vad tycker du?

Först träffade vi mormor som passade Leo, när mamma Jenny var hos tandläkaren. De roade sig på lekplatsen i mormors by så länge. Leo fick till och med upp mormor i rutschkanan. Sedan fikade vi vuxna, medans sonen käkade lunch. Leo har ju som sagt en del problem med att äta grönsaker, förutom ärtor och majs. Igår fick vi honom att svälja pyttelite sallad, även om det tog 25 min...vatten och is lockade i glaset och höll slutligen på att smälta. Nåväl, hos mormor åkte det ner lite rödkål och morot (att han klöktes efter varje tugga talar vi tyst om) ;)

Vi bjöd hit farmor på eftermiddagskaffe, kaffebröd hade hon med sig själv, mums!

Minsann så hörde jag Leo räkna från ett till tio på egen hand vid ett tillfälle idag. Tidigare har det mest hörts -Sju, åtta, nio, tiooo!

Man kan som ni ser använda ett Ikea-lekkök på många olika sätt. Det ni ser nedan är Leos vanligaste.

Åh, ja just det...vår gosse kan sitt fullständiga namn, även om det låter otydligt för utomstående. Fram tills igår har han sagt -Cana...och ibland på slutet -Cona. Men igår släppte det. -Crrrrona! hördes flera gånger samtidigt som han tog i något alldeles förskräckligt.

Leos inlägg.

I natt sov jag utan uppvaknande till 6:50. Mammas såg så utvilad och nöjd ut så. Hon sa det också faktiskt. Jag ska försöka fortsätta med det. Det är ändå inget kul att ligga vaken i sådär 1, 5-2 timmar mitt i natten. Man får inte gå upp och titta på "Ko" (Mamma Mu), hur mycket man än vill.

Idag sa mamma att vi skulle köra och köpa en vindfleecejacka som jag kan ha till våren. Jag provade en röd och jag berättade för mamma att jag tyckte om den. Hon köpte den till mig. Vi fick ganska bra rabatt på den eftersom just det exemplaret saknade knappar för att kunna fästa ihop den med en skaljacka. Det tänker vi inte göra ändå så det så.
Vi köpte också ett par nya solglasögon till mig. Jag hade likadana blå i fjol men jag slet ut dem. Man vill ju skydda sina ögon i sommar. Mina stora fina blir så lätt tårfyllda i solen.
Kolla så cool jag blev!

På eftermiddagen cyklade vi till "öppna verksamheten". Där var inte några av de barn jag känner så jag höll mig lite för mig själv. När jag såg en äldre flicka gå på styltor, ville jag testa. Det var svårt i början men mamma hjälpte mig och förklarade att man måste sträcka snörena och flytta fötterna växelvis. Jag fixade det även om jag tog mig fram med små små myrsteg. Mamma var imponerad. Hon som trodde jag var för ung och inte motoriskt skulle klara det. Tji fick hon!

När vi kom hem fanns det ett försenat födelsedagskort till mamna i lådan. Hon blev jätteglad. Jag kunde inte läsa vad det stod men jag tror nog att jag vet vem som skickat det till henne ;)

Födelsedag, lervälling & mellomys.

I fredags fyllde jag då år...eller njä det gjorde jag ju egentligen inte. Skottårsunge som jag är kan man ju stoltsera med att endast fylla 10, 5 i år. Det är nu jag börjar räkna endast dessa födelsedagar, hihi. En del undrar om jag annars ränknar mig som att fylla år den 28e februari eller den 1e mars, alla ickeskottår. Nu är det ju så att jag är döpt efter Maria, som tidigare alltid hade namnsdag den sista februari, oavsett om månaden hade 28 eller 29 dagar. Nu är det tyvärr ändrat till att vara Mariadagen den 28e, ALLA år. I don't like it! Hur som helst den 28e är alltså annars tänkt att vara min födelsedag. De få personer jag känner till som också är födda på skottdagen, gör likadant. Man byter alltså inte månad att fira sig i. Långt svar men många undrar just detta varje år, så jag tänkte att det passade bra att förklara här på bloggen. Sen gör det mig absolut ingenting om ni glömt och frågar igen nästa år. Den som inte frågar får inget svar ;)

Mina båda föräldrar kom på fisksoppelunch på min födelsedag. Jag hade långt om länge beslutat mig för att hoppa över kalas i år. Mamma och pappa är numera pensionärer och eftersom jag också är hemma om dagarna  tyckte jag att det passade bra att äta mat ihop. Jag har kommit fram till att vi faktiskt inte varit ensamma bara vi (och nu Leo), sedan julen då jag var 17 år. Det året satt mamma och jag själv och pappa likaså så jag bjöd in honom. Så himla skönt det är att vi kan göra så här. Jag vet ju så många med delade föräldrar som har det annorlunda. Vi hade en mysig och trevlig eftermiddag tillsammans. Tack fina mamma och pappa!
Leo somnade gott i sin säng trots att vi satt och pratade i köket.

På kvällen bjöd mina "pöjkar" ut mig på restaurang.  Leo beställde själv sin mat (efter upprepning från mig). När han var klar log han mot kyparen, gjorde tummen upp och sa -De e ba!

Resten av helgen har ägnats åt att schakta i trädgården samt ha melodifestvalsmys med våra goda vänner Pommers. Pojkarna lekte kurragömma och hade kul men Leo hajade inte riktigt hur man skulle göra men att räkna -Sju, åtta, nio, tiooo! och springa efter pojkarna gick finfint. När de skulle försöka lära honom "ambulanspjett"  ryckte han bara på axlarna, frynte på näsan och tittade skattande mot mig, hahaha.

Leo har kört hjulgrävare med pappa hela förmiddagen, vilket resulterade i denna lervälling. Hjäääälp!