Ohhh att jag bara gör det varenda gång..., går till jobbet efter en tvåtimmars migrän innehållande känslan av att Tor med sin hammare försöker banka sig in i hjärnstammen via tinningarna, axlarna och nacken känns attackerade av småspik, magen bokstavligt talat vänder ut och in på hela sig och det känns som om en hantel ligger och trycker på varje ögonlock. Jodå såatte...sån é jag. Upp på hästen bara, ta tabletter och kör hårt! Förträng det, det blir bättre uppåt dagen! Ingen karensdag i spartider! Det blev ju också därefter. Det händer inte så ofta som förr gudbevars men mitt i filmvisningen i mitt tema om FN och Barnkonventionen smög jag ut ur klassrummet, tittade mig över axeln så att ingen liten parvel följde mig i hasorna. Kvickt som en vässla låste och sedan fick vattenklosetten ta emot den banan jag just lyckats få i mig. Strax därpå var det lunch och fiskdoften fick mig att önska en klädnypa just i det ögonblicket. Jag lyckades ta mig igenom dagen köra hem och hela tiden tänka, vilken tur att dessa anfall inte kommer lika ofta som tidigare och lyckans ostar ni som aldrig haft problem med huvudvärk samtidigt som jag på fullt allvar funderade över om det verkligen varit värt det.
Årets inbetalningslappar till CSN (studielån) kom så grant med posten i går. Jag tappade nästan hakan. 4740 kronor i kvartalet = 1580 kr/mån! Jajaja, jag är mycket väl medveten om att jag själv lånat ihop summan, men ändå. Under studietiden levde man på existensminimum och det var långt ifrån alla månader under året som gav de där pengarna som mot slutet blev ca 7000 spänn. Nyseparerad som jag var utan kompletta möbler jobbade jag extra för att dryga ut och få ekonomin att gå ihop. Det jag vill komma till är att det nu är 10 år sedan jag började jobba med mitt nya yrke och fortfarande, 1540 kronor varenda månad till CSN :( Många snackar löner hit och löner dit och ganska ofta märker jag att det i diskussionen inte ens tänks på att de som studerat, oftast 3-4 år, har dessa utgifter. Det är inget annat att göra än att snällt betala sin skuld naturligtvis men FY vad drygt det är att ha detta asandes efter sig som en osynlig demon. Inte hjälper det väl ens att smussla med en sån här i betalningen och kanske en till chefen i hopp om en rejäl löneökning ;)
Jag tog en bild på lilla Golfen så att Du kan se hur smutsig den är. Bäst att inte visa den för maken för då far han väl ut i -8 grader för att tvätta den, biltvättoman som han är ;) Jag måste dock erkänna att jag är tacksam för just detta beteende hos honom.
Årets inbetalningslappar till CSN (studielån) kom så grant med posten i går. Jag tappade nästan hakan. 4740 kronor i kvartalet = 1580 kr/mån! Jajaja, jag är mycket väl medveten om att jag själv lånat ihop summan, men ändå. Under studietiden levde man på existensminimum och det var långt ifrån alla månader under året som gav de där pengarna som mot slutet blev ca 7000 spänn. Nyseparerad som jag var utan kompletta möbler jobbade jag extra för att dryga ut och få ekonomin att gå ihop. Det jag vill komma till är att det nu är 10 år sedan jag började jobba med mitt nya yrke och fortfarande, 1540 kronor varenda månad till CSN :( Många snackar löner hit och löner dit och ganska ofta märker jag att det i diskussionen inte ens tänks på att de som studerat, oftast 3-4 år, har dessa utgifter. Det är inget annat att göra än att snällt betala sin skuld naturligtvis men FY vad drygt det är att ha detta asandes efter sig som en osynlig demon. Inte hjälper det väl ens att smussla med en sån här i betalningen och kanske en till chefen i hopp om en rejäl löneökning ;)
Jag tog en bild på lilla Golfen så att Du kan se hur smutsig den är. Bäst att inte visa den för maken för då far han väl ut i -8 grader för att tvätta den, biltvättoman som han är ;) Jag måste dock erkänna att jag är tacksam för just detta beteende hos honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar