Dopgåvan, stol & kockanlag.

En av Leos dopgåvor från oss hann aldrig fram från USA. Om sanningen ska fram slarvades den bort i en transport och lovades nytillverkas. Först efter åtskilliga mail och månader av väntan dök den upp. Men, bättre sent än aldrig som man säger... Vi älskar resultatet! Texten från boken "Gissa hur mycket jag tycker om dig" om än något förändrad finns nerpräntad på baksidan (givetvis). "Mamma och pappa älskar dig hela vägen härifrån till Sydafrika, OCH tillbaka igen. Glöm aldrig det!"

Leo fick en ny matstol idag och han blev så oerhört glad och stolt. -E miiin! Lajo schtanna schtolen! " Sedan var det inte mer med det :)

En av sonens julklappar visade sig innehålla ett fint Ikea-lekkök. Idag inhandlades grytor och tallrikar så nu förbereds nyårssupe'n.
Det verkar bli kokt ägg   och sallad, stekt majs och mört. Smarrigt värre!

Aglad

Leo har fått leksaksmat i julklapp. Mycket pedagogiskt och vardaglig språkträning med ordförståelse kan tränas i denna lek. Det tog även Leo fasta på igår. Han har under julveckan fått smaska i sig fem chokladbitar och var lika överlycklig över varenda en av dem. Han har inte fått äta godis sedan han kom till oss och någon chokladbit till jul tycker vi är ok nu.
Jaja, igår var Leo inne på sitt rum och lekte. Han pratade om ärtor, kyckling och flera andra livsmedel. Plötsligt hör Daniel att han säger -Aglad. -Åh, vad bra att du är glad svarar Daniel. -Då blir pappa också glad. Leo tystnar, fixar en stund på rummet och kommer ut i köket med rynkade ögonbryn. - Neeeej pappa. AGLAD!! och håller upp en plast-chokladkaka. Haha, godingen!

I morse var vi tröttmossiga familjen. Leo var visserligen vaken ca en timme i natt men sedan sov vi till strax över åtta. Något som är ytterst ovanligt i vanliga hederliga rutinveckor .

Julfirandet är över.

Nu har vi firat jul i dagarna tre och hunnit träffa nära och kära, öppnat julklappar, pussat tomtens skägg, ätit oss proppmätta och ridit på en häst. Supertrevliga dagar alla tre.

Med denna bild önskar vi våra läsare en god fortsättning på julen.

I morgon ska vi lata oss och leka med alla våra (Leos) nya grejer.

Kram

God Jul

Nu är den här...julen vi väntat på i nio års tid. En jul som barnfamilj. Att få pränta ner God Jul Leo önskar mamma o pappa på den där julklappsetiketten var en enorm glädje. Nu är det äntligen dags sa Daniel, att fira jul med vårt barn. Lika naturligt och självklart som det känns för oss att ha Leo hos oss, denna fantastiksa lilla grabb. Lika ofta överväldigas över att det faktiskt är sant. Att vi blivit en familj till slut. Att vi gått igenom hela adoptionsprocessen (och mer därtill) och nått målet och inte vilket mål som helst, utan Leomålet. Vi älskar denna kille så oerhört och hans personlighet passar med oss som handen i handsken.
Vi hoppades att vi skulle hinna få barnbesked och med en väldig tur hinna hem innan jul i år och nu sitter vi här. Leo har varit vår son i sju månader snart och "fådelsedagen" ser jag framför mig som en film där jag kan varje scen utantill. Här hemma satt släkt och vänner och ömsom oroade sig ömsom gladde sig med oss på andra sidan jordklotet.

Nu har vi en trygg son som äter, sover, pratar och stollar med råge. Lyckliga vi!

Dagens inlägg var tänkt ha ett helt annat innehåll men det är ju som det är, tankarna far och fingrarna skriver det som kommer upp.

God Jul, du är efterlängtad!

Julavslutning & bagymössa

Leo och jag besökte skolan jag jobbar på för att få insupa den traditionsenligt stämningsfulla julavslutningen idag. Vi smög in i IH innan den fylldes med elever, föräldrar, pedagoger och andra intresserade. En del av eleverna som skulle uppträda fanns redan på plats för ett snabbgenrep. Pojke X (som jag undervisade för flera år sedan), kom studsande upp på läktaren där jag och Leo kom gående. -Heeej Jenny!, utbrast han med det största smilet jag sett på länge och gav mig en kram. -Aaahhh, aaahhh, fortsatte han och tittade på Leo.
Goe underbare fine grabb, tänkte jag och tänker jag än. Fortsätt alltid att vara så spontant kärleksfull. Jag ler än!

Vi satte oss tillrätta och folk strömmade in. Ytterligare två av mina tidigare elever, (pojkar även de), slank snabbt ner på vars sin sida om oss. -Jag kan nog sitta här!, sa den ena. -Javisst kan du det, svarade jag. -Du är så välkommen! Där satt jag och var innerst inne lite förvånad över att det var just den här eleven som valt att sätta sig tätt intill mig men oj, vad det värmde i hjärtat! Där satt de sedan och småpratade med Leo och mig och önskade oss God Jul när vi gick. Det är ögonblick som detta som gör att jag gillar mitt yrke :)

När rektor höll tal och det var alldeles tyst i hela gigantiska idrottshallen säger Leo med hög klar röst -Arg! Jag viskar till honom att nej han är inte arg. -Joooo, e arg ut! säger han ännu högre och några elever börjar fnissa. Vad gör man? Jaja, alla som var där känner ju rektorn och vet att det inte alls var så att han var arg, men Leo ansåg visst annorlunda.

Igår kväll kom farmor och Kjell och fikade. Leo stollade som en Duracellkanin men slutligen varvade han ner och läste bok med farmor.

Jaaaa, den fleecefodrade bagymössan med namntryck har kommit, tack tomten!

I morgon ska vi skaffa oss en gran att klä. Undrar vad sonen ska tycka om denna tradition?

Förresten...igår kom flera nya ord och uttryck från Leo. -Mamma bädda, var ett. -Ene gunga, huschkana tället, var ett annat. -Pappa hålla elepant. Nej, de e mo mycke. Den tället. (istället har alltså fastnat). -Inte tamsa pappa, dicka bint! Haha

Juniorsäng

Leo har fått en som vi kallar den "säng för stora pojkar". Vi hade egentligen tänkt vänta någon månad till men så dök erbjudandet om denna sparsamt använda vita juniorsäng från Ikea upp. Min fd. kollega sålde den billigt med i stort sett ny madrass och sidobräda till. Vi klapptill direkt. Leo börjar få det lite trångt att röra sig i spjälsängen och jag vet att många börjar med större säng långt tidigare men eftersom Leo somnar så tryggt i den på egen hand har vi avvaktat med bytet. Hans säng står i vårt sovrum.

Leo var så stolt och glad över sin nya stora säng. Han hjälpte till att ställa i ordning och bädda den. Då det blev kväll var han jättetrött och gick självmant till sängen med sin välling  och somnade gott i säng.

Inför dagens middagsvila var det betydligt svårare att få gossen att stanna kvar i sängen. Efter att ha tassat upp minst sju gånger, varit på toaletten, bett mamma att sjunga m.m. i över en timme frågade jag om han ville ha lite välling. Jodå, sen somnade han gott. Vi går väl se hur detta ska gå ;)

Vi vet att de röda väggarna borde få ändra färg. Det har de skullat i flera år men då sparade vi alla pengar vi kunde och la projekt som detta åt sidan men snart så... kanske det sker.

Apkul, mums & Lucia.

Nu börjar de få dvd filmer vi har bli både enformiga och repiga. Det förstnämnda främst för de vuxna i familjen misstänker jag. Det tittas inte mycket på Tv och film för Leos del men visst kan det vara kul att ha något att välja bland när det sker. Jag menar Totte, Bamse och Petson kan vi nu ganska väl. Det ska bli Apkul med Nicke Nyfiken som omväxling. Daniel verkade se mycket fram emot detta, av ansiktsuttrycket att dömma.

I torsdags fyllde en kär vän till oss 40 år, så vi beslutade oss för att tillsammans med två andra familjer som vi umgås med att lussa för honom. Hela familjen var hemma (som tur var) och verkade uppskatta att vi våldgästade dem. Åtminstone såg det så ut ;)

Käre tid då gott....lakritsfudge från Chocolatte. Det godaste goda och jag slipper ta fram Icas buffe'tidning och göra kolaprov på spisen. Slut kommer de ju att vara tja, ska vi gissa på tisdag em? Farligt goda!

Wiiiihow, vi har blivit bjudna på rejält gille, eller fest som vi säger i resten av landet. Det ska bli hur kul som helst så vi får nog börja öva Leo på att vara ensam med mor/far föräldrar så att vi kan lämna honom trygg när det blir dags. Ännu har vi inte gjort detta.

Ytterligare ett barn fött i SA har kommit hem till Sverige och sin nya
familj :) Grattis säger vi!

 Dags att klä oss varmt för eftermiddagens lusseridning hos Daniels arbetskamrat. Leo har längtat så -Leo schitta häschten Olle. Leo hida jäml.

Önskan, traktor & kontroll.

Idag premiärlekte Leo ensam där ute. Ytterdörren stod på glänt och grindarna var stängda så att ni inte tror att jag stängde ute det lilla gossebarnet utan uppsyn. Leo fixade med sina grejer precis utanför dörren i minst en timme. "Leo inte mat!". Viljan är det då inte något fel på. Slutligen kom han in av egen fri vilja. "Leo hungi magen".

Som ni ser önskar Leo sig en rejäl sandlåda så att han slipper hämta kattsand och kratta i på asfalten ;) Pappan i huset har lovat fixa detta till våren då en del andra större trädgårdsförändringar finns i planeringen.

Leo har varit på 2, 5 års-kontroll på BVC. Det gick galant. Han mätte 87cm över havet och vägde 13, 3 med full klädsel. Leo byggde, sparkade boll och hoppade (efter lite trixande och lurande), ritade och berättade om både pappa, ögonbryn, axlar, ko och sina bröstvårtor haha. Vår gosse har lite problem med somliga ljud (s, f och v), dom blir nasala. Nu ska vi få remiss till öron/näsa/hals för att kolla en ev. tunn skiljevägg i näsan som kan vara orsaken tydligen. Om så inte är fallet remitteras vi till logopeden. Vi övar och övar men visst. All hjälp är ju välkomnen. På 4-års kontrollen förväntas barnet tala rent så vi har ju lite tid att öva som tur är.
Efter kontrollen körde vi till Daniel som jobbade i verkstaden. Då fick Leo äntligen sitta i en traktor, även om han var ganska spak. "Leo e ädd!". Det är mycket "ädd" och "leschen" nu...

Dockskåpshälsning.

Leo (till vänster i bild), tomten och pappa äter mat. Då behöver pappa ha en haklapp. Allt enligt Leo som möblerat dockskåpet idag.

Snö, plåster, 20% & möss.

Årets första och Leos livs första snö har fallit, uppskattats och regnat bort. Allt inom loppet av 2 dagar. Hur som helst, kul var det i alla fall så länge det varade. Leos första kommentar var -Titta pappa, regnar! När vi förklarade att det var snö och kallt ville han ut. Att smaka på snön var det bästa, tätt följt av att åka snowracer och bygga snögubbe. Det var så kul att när vi var tvungna att gå in, dels av att regnet vätt ner oss totalt och dels av hunger, skrek och grät Leo hysteriskt i minst tio minuter. Han har en vilja av stål våran grabb!
Hoppas på mer snö i vinter. Andra år har jag inte brytt mig så mycket mer än att det är vackert med snö men nu har vi ju en anledning till att vara ute och busa i den och allt känns bara så mycket mer meningsfullt och roligt.

Leo skadade sitt lilla finger idag och blev så ledsen så ledsen. Hans första plåster kom på och allt var frid och fröjd...nästan. "Leo e lessen" sa han dock ett tiotal gånger och tittade på plåstret på sitt lilla finger.

Jag sålde ju en del av Leos kläder som tyvärr blivit för små (och även några av mina egna som jag knappast använt) på vår mammaloppis. Det sammantaget med två kuponger på vardera 20% gjorde att Leo fick ett nytt set kläder "gratis". Jag har spanat in jeansen med stjärnor på en tid och blev så glad att just de fanns kvar i rätt storlek. Naturligtvis måste vi ju då matcha med en stjärntröja ;)

 

Vi har tydligen möss i köksskåpen. Ganska stora sådana...

Ps! I förra veckan kom det hem 2 sydafrikafödda barn med sina nya familjer. Nu är antalet uppe i 24 barn, vilket är två mer än vad Abba meddelade tidigare under året :) Jag vill ju hoppas och tro på 2-3 stycken till, året är ju inte slut än! Håll tummarna för alla väntande du med, please!

Nelson Mandela har ju som bekant tyvärr lämnat jordelivet och jag måste säga att det känns märkligt att se just de platserna vi besökte i somras på TV. Vi minns det som igår när han fördes till sjukhuset i Pretoria och varje radiosändning rapporterade om läget. Vi tände ett ljus här hemma och tog fram Leos Sydafrikaflagga för att hedra hans minne. Vilken fantastisk man och ledare du var! Vilket mod!

Julavslutning, pepparkakor & mössor.

Leo is talking:
Vi hade julavslutning på min minisång idag. Mamma hade köpt en tomtemössa (hon sa luva) till mig som jag hade på mig, åtminstone en liten stund. Vi sjöng några sånger som jag inte kan och sen Midnatt råder som jag känner igen så väl efter att min pappa sjunger den med mig så gott som varje dag. Tipp, tapp... låter ju kul så kul, tycker inte du det?
Sen blev jag så glad så glad. Det kom en tomte! En tomtemamma. Hon delade ut påsar med en badleksak till alla oss barn. Jag ville hjälpa tomten att dela ut påsarna och höll mig framme hos henne hela tiden. Mamma tog ett foto av mig och tomten. Tänk ändå va, att de är så många i sin familj de där tomtarna. Jag har ju redan träffat flera stycken och de ser olika ut allihop.
Min kompis M var också på festen idag. Vi gillar varandra vi, syns det? ;)

När vi kom hem och jag vilat middag verkade det som om mamma fått fnatt. Hon spelade visor om jul och tog fram saken jag brukar ha som käpp och sa att det var en kavel....hmmm. Vi hade en deg som smakade gott och lite mjöl och sedan skulle man lägga olika djur och en gumma på degen. Då sa mamma -Åhhh tryck! Då svarade jag -Åhhh tyck! Det var kul. Vi rullade min käpp på degen och jag skvätte mjöl på både bordet och mina "ögonbyn". När mamma tog ut degen ur ugnen hade det blivit hårda igelkottar, björnar (bjorng), sniglar, grisar och andra djur. Jag såg en och annan farbror också där bland djuren faktiskt.

Mamma var på mössparty i veckan.
En mössa-flera mössor=mössparty
En mus-flera möss= mössparty

Det var det förstnämnda. Hon kom hem med en turkos (naturligtvis) med vita moln på. Den är lite större än min fina prinsgrodemössa som jag är så jättefin i. Den jag fått av "Joschan". Ni har sett bild på mig i den tidigare.
Dessutom beställde hon en vit fodrad bagymössa med bilar på och mitt namn i svart. Jag längtar (kanske mamma också) tills den är färdigsydd  kommer i postlådan.

Det är storm ute och vi gick ut för att jag skulle få känna. Känna? -Usch o pi, sa jag. -Bashor, in. Lajo ene om blashor!
Mamma sa mest -Vilken tur att jag putsat fönsterna! Undrar vad det betyder?

Tropikariet, hungrig & Tivoli.

Pappa Daniel fyllde år i lördags och vi beslutade oss för att hoppa över kalas eftersom vi ganska nyligen haft dop för Leo. Vi firade dagen med ett besök på Tropikariet. Favoriten för åtminstone den yngsta medlemmen i familjen var fiskarna (hajarna). Leo stod framme vid glaset hur länge som helst och tittade och pratade om fisken. Vi hade sällskap av familjen P och pojkarna hade så kul tillsammans. Vi tog det med ro och lät alla ta sig den tid de ville vid djuren. Innan vi åkte hem tog vi en fika tillsammans vid surikaterna och sköldpaddorna.
Daniel, Leo och jag hade planerat ett restaurangbesök i stan men ändrade oss och beställde hem plankstek i stället. Mmmmm...
Innan maten var på bordet var vi alla vrålhungriga:

 

                                   Fyra minuter senare.

 



I går begav vi oss till Tivoli i Köpenhamn på julfest med Daniels jobb. Vi var där tillsammans med familjeföretaget han jobbar åt och alla våra barn (6 st). Vilken dag! Supertrevligt, roligt och gott. Tack för denna dag! Fantastiskt generöst :) "Åka karusell o äta karamell..."

 

   

 

 

Idag har vi varit hemma och mekat med cykeln, till åtminstone två familjemedlemmars stora glädje. Eller vad säger ni Moppa och Crille?

 

 

 











Läsa, "konger" & kusin.

Leo talar och tänker:

Vet ni vad? Mormor har lärt mig att läsa! Jo, det är faktiskt sant. Hon bara håller i mitt pekfinger och så drar vi fingret åt ena hållet sakta där det ser konstigt ut. Då låter mormor lite lustigt. Sakta säger hon ljud och jag förstår vad det är. Sedan säger jag efter. Alltså kan jag läsa :)

Sedan vill jag även berätta om två händelser från igår som gjorde mig superstolt. Ni vet ju att jag fick en lite större trehjuling av "Moppa" på min dopdag och jag älskar den. Jag sparkar mig fram i en rasande fart, lastar grejer på flaket och kastar mig av cykeln i svängen vid kaminen (samma ställe varje gång) och låtsas att jag är Lotta på Bråkmakargatan, då hon trillar av den stora cykeln och slår sig på knät. Men vi har ju övat lite om dagarna, mamma och jag. Hon säger att man ska kunna trampa på de där sakerna som sitter på framhjulet.
Herrejisses, det är ju omöjligt när man inte når fram...men...jag har växt och dessutom sett Måns och Calle cykla på den, så igår kväll tog jag ett par trampsteg och sa -Fram, fram. -Backa, backa, backa! Det var inte långt och det gick inte fort men det GICK. Jag blev så förvånad och stolt -Mamma, titta! Lajo schykla! Mamma hejjade på och skrek av förtjusning. Det var kul.
Efter det var mina föräldrar heltokiga. De glömde ta på mig blöja och jag hade bara "konger" (kalsonger) på mig. Jag kände och kände, tittade på mamma och smög ut i köket till pappa. Jag sa lite undrande med huvudet på sned -Pappa, titta konger? Lajo ene blöja. Ja, Lajo konger.  Pappa sa att han också hade kalsonger. Jag hann kissa ner tre par på 45 min och de sa att jag skulle gå till pottan, men hur lätt är det när man inte känner att det är dags? Så sista gången när mamma frågade var man skulle gå när man behövde kissa, ryckte jag bara på axlarna. När pappa torkat upp sa jag -POTTAN! Pappa tyckte det var lite bakefter som han sa... vad han nu menar med det?

Min kusin Alva har varit hos vår farmor så vi lekte på lekplatsen. Jag gillar Alva supermycket! Tillsammans blir vi så stolliga och det är jättekul tycker vi.

Air Leo & mycket mat.

Gårdagskvällens bjudning hos vännerna Lindgren var mycket lyckat och minst sagt smarrigt. Den där desserten är i mina tankar ännu, mums! Våra "ungar" verkade trivas i varandras sällskap, precis som vi vuxna. Leo somnade i bilen hem vid 22:30 och sov utan uppvaknande tills 7:40 i morse. Wiiihow! Ja, tack säger päronen ;)

I dag kom familjen Pommer på brunch och det var ett lika lyckat event det. Pågarna leker som om de vore bröder (dock utan kiv ännu så länge). Pojkarna P är ju betydligt äldre än Leo, men de leker så fint med honom och han känner sig så stor och stolt. Nyheten Kurragömma fungerade relativt bra på slutet, då Leo låg tyst som en mus under sängen tillsammans med en av kompisarna. Man gör ju som de gör... Då vet vi var vi ska leta nästa gång han är väck med andra ord, hihi. Det är snabbedabbe som bor här förstår ni. Han är kvick som en vessla.

I eftermiddags upptäckte vi att det var julskyltning i en ort nära vår och vi beslutade oss snabbt för att besöka den.
Leo gjorde ett "plyplan" (LEO-air), hos våra vänner som ordnat tomteverkstad med gratis glögg. Mannen i huset har byggfirma och alla barn fick hjälpa tomtarna att bygga sina egna leksaker och sedan tävla om ett pris. Mycket trevligt ordnat!

 

Det mysigaste som finns är att se mina godingar ligga på mattan under lövet på Leos rum och

sjunga sånger. Jag älskar er!

 

Hej!

 

Dagens inlägg blir inte vare sig långt eller med någon vidare finess. Jag finner inte de rätta orden och fingrarna smattrar inte lika självklart över tangenterna som somliga dagar, MEN några små bilder bjuder vi på. Det har tvättats traktor, byggts med briobanan, plaskats i vatten och så har jag själv varit på adventspysselkväll och skapat mig en ljusstake åt oss.

 

Det ser ju onekligen lite ensamt ut men riktigt så har det ju inte varit ;) Ingen nämnd, ingen glömd.



 



Nya ord & armband

Leo spottar ur sig något nytt ord, eller någon ny fras varje dag nu. Nyss kallade han på pappa att de skulle gå in på rummet  och tidigare sa han att det brinner i kaminen bara för att nämna något. Att man sedan kan säga dalahästar utan att veta dess innebörd är kanske också en viktig kunskap att ha när man är 2,5 år? ;)
Igår kom mammas ord rakt av då jag snavade. "Amme...va´ hände?´ Hur gick de´?" Goding!

Leos åttaårige vän hade gjort det finaste armband på fritids. Hur gulligt som helst! Tänk att det är lille Leo man sitter och tänker på då liksom. Dessutom sa han "Jag brukar titta efter Leo när det är rast och undra om ni kommer förbi idag". Åhhh, vad jag blir varm i hjärtat.

Igår hjälpte Leo mig lite när jag gjorde pannkakor. Ursäkta de brokiga kläderna. Långkalsongerna är så gossiga att sova middag i.

 

Äntligen har det kommit hem ett Sydafrikafött barn med sin nya familj till Sverige. Det var ett bra tag sedan sist. I dagsläget är det 22 barn som kommit hem, det beräknade antalet för 2013 men Abba har antytt att det kan komma att bli några till, vilket vi naturligtvis hoppas på. Vi vet ju hur enormt jobbigt det är att vänta och det är ju 1,5 månad kvar på året så jag tror starkt på 3-4 till, den lilla detektiv som jag är ;)
Vi hade ju en gissningstävling innan vi fick BB, som de flesta av er känner till. Vinnaren Karna var lite väl drastisk i sin gissning tyckte vi. Hon smällde ju till med bara några veckor efter tävlingens start. Där satt vi på lördagen och siade om detta och minsann så ringer AC ut vårt barnbesked på måndagen :) Jaja, hur som helst, för er som undrade så gissade på dags datum ;)

6 mån & Ny fråga, nytt svar.

Käre tid.... i morgon blir Leo 2,5 år och det är exakt 6 mån telefonen ringde ut glädjebeskedet att vi fått en son :)
Jag minns eftermiddagen och kvällen i detalj och hur torr i munnen och svettig i pannan jag var när jag i all hast lämnade min klass till specialpedagogen och körde de 2 milen hem från jobb. Där väntade jag otåligt på att Daniel skulle komma hem för att berätta mer för mig. I det läget visste jag inte mer än att vi fått barn. Jag ville inte att han sa mer i telefon utan jag ville se min man i ögonen när beskedet jag väntat på och längtat efter i nio års barnlöshetsträsk äntligen kom.
Sedan läste vi barnrapporten och tittade på de tre bilder vi fått. Vi ömsom grät och ömsom skrattade. Han var ju det ljuvligaste man bara kunde tänka sig!
OCH telefonlistan gick igång. Vi satt i luren mellan kl. 14 och 21:30 den dagen. Den lyckligaste dagen i mitt liv!


Då

Nu

 

Ps! Ny fråga, nytt svar finns i frågelådan.

Leos nyheter.

Idag hade vi det så här kallt tyckte jag, men mamma sa att det blev för varmt om jag skulle sitta där länge. Jag insåg väldigt snart att hon hade rätt (som vanligt).

Min "elepant" fick blöja på sig idag och sedan fick vi minsann dela på några "pipph"=chips. Stolliga mamma! Det är väl inte fredag idag? Nej, nej det vet jag väl. Vi har ju varit och sjungit. Slagit på Evas "pomma" och skakat marackasägg. Då är det INTE fredag. Men jag sa inget ;) Då skulle hon nog tagit mina "pipph" ifrån mig.

 
Alltså ni kan tro att mamma gjorde nån konstig middag igår. Hon och pappa sa att det var gott så jag skyfflade in men NOT! Jag sa hela meningen -Lajo ene om. Ha mejjamåål. JA! Mypoppa. (Leo tycker inte om. Ha mellanmål. JA! Nyponsoppa.) Pappa skrattade lite och sa att jag kunde göra mig förstådd och han tyckte det var bra. Jag brukar inte få någon annan mat men igår fick jag det. Mamma sa att hon gissat att jag skulle vara tveksam till menyn som innehöll bl.a. champinjoner, purjolök, vitlök och bacon. Så minsann plockade hon fram nyponsoppa och macka. Jodå, den senaste veckan har jag faktiskt ätit macka några gånger. Ni som känner mig vet ju att macka och jag inte "gift oss med varandra" så att säga ;)

Jag gillar att leka att jag är olika djur. Ko, kanin, häst och elefant är mina favoriter men idag hände något oväntat. Mamma hörde inte vad jag sa när jag pekade på mig själv och förklarade att jag var Henke. Henke är en mycket god vän till oss tre. -Är du Henke?, sa mamma och log. -JA!, svarade jag. Sedan gick jag runt och bankade lite på allehanda ting (Henke bygger nämligen garage). Sedan tog jag min trehjuling och körde ett raskt varv runt matslasbordet med orden -E Enke! Kycklar. När jag stannade framför mamma pekade jag åter på mig själv och sa -Enke, pipph (chips). Mamma sa att de var slut och att jag skulle byta blöja. Jag ville inte utan förklarade för henne att -Enke blöja! Mamma skrattade och sa -Du, jag undrar vad Henke tycker om att ha blöja? Vadå tänkte jag. Har inte alla det?

Ha en skön fredag! Kram från mig:

Moster & kalkonmiddag.

A´la Leo:
Minsann har jag träffat min moster TVÅ gånger denna veckan. Jag är så glad för min moster "Ääämmi" När hon kom hem till oss fick jag en superfin blå pall med Alfons Åberg och mitt namn målat i vitt. Den hann inte bli klar till mitt dop så moster hade den med sig nu. -Aaaah, sa jag och sedan ville jag mest att Emmi skulle vara häst.
Jag är så förtjust i hästar sedan vi var på Sydafrikaträffen, där jag red på "lellebobben". Varje morgon när jag vaknar pratar jag om -Hetana Lajo hnitta, äml, hihta, ja. (Hästarna Leo sitta, hjälm, rida, ja).
När Emmi låg på soffan passade jag på. Jag hängde nya numret av tidningen "Vi i villa" över hjässan, lade huvudet på sned och frågade henne om jag kunde rida och hon vara häst. Mamma översatte det viktigaste och jovisst själklart ställde hon upp. Jag höll hårt i "Vi i villa", klev upp och smackade. Sedan for vi genom huset min hästmoster och jag, oj vad det var roligt.

Jag träffade moster E även i fredags då mamma och jag överraskade Moppa med ett litet besök lagom till förmiddagskaffet. Emmi var också där och hälsade på. Mamma sa att hon luktat sig till att det var kaffedags, men det tror inte jag på. Jag menar vi körde ju jättelångt och så långt kan man inte känna doften av "paffe".

I går var vi bjudna på kalkonmiddag hos "Bammo" och Kjell. Mina kusiner var också där. Alva och jag stollade och busade i flera timmar. Jag var ju insmord med Miniderm över hela mig och svettades så att mamma slutligen tog av mig tröjan. Jag och kusin A kommer så bra överens. Vi är lika gamla och har lika mycket humor och aktivitet i kroppen att vi inte hinner känna av att vi är helt slut förrän vi ska skiljas åt. Det var jättekul att busa med pojkarna också. Pojkarna är mina äldre kusiner Eddie och Casper.
Jag somnade lite sent efter festen (21:30) och kom över till mamma och pappa vid 2:30 och sov sedan till kl.8:00. Gött tyckte mamma och pappa, men jag ville ju bara ge dem lite sovmorgon.
Idag har vi haft mysdag-långkoksdag-lekdag här hemma till tonerna av julmusik. Vi dansade några tryckare också ;)
Pappa och jag var uppe vid hans eka för att kolla vattennivån i båten och kanske ösa litegrann. Jag hade min (mammas gamla) vita polisbil med mig. När pappa inte hann se utbrast jag -Pappa, pläpp! Bile, och pekade ner i vattnet. -Ene meine. (Pappa, hjälp!  Inte meningen.) Där på botten ligger nu polisbilen och vaktar alla gäddor, abborrar och gösar tills pappa tänker fiska nästa gång. Ganska bra egentligen tycker jag, eller hur?

Jag glömde ju tala om att när var hos doktor L vägde och mätte hon mig.
Jag är numera 87cm lång och väger 13.3 kg (klädd och grann).
Jag har alltså ökat 7 cm i längd och 2.3 kg i vikt sedan Fådelsedagen.

Borås, "mytti" & återbesök.

Helgen tillbringades i Borås tillsammans med kära vänner. Borås djurpark besöktes dag 1 och då det var sista helgen de hade öppet och vädret var...höstigt, var vi i princip ensamma i parken. Pojkarna fick se sina favoritdjur och Leo var stormförtjust då vi kom till hans "elepanto". "Hihach"s långa halsar imponerade på dem och vi satt en lång stund och iaktog dessa jättedjur på mycket nära håll. Kvällens restaurangbesök blev minst sagt lyckat och jag tror att alla var lika nöjda.
Leo somnade kl. 22 i sin hotellresesäng och sov gott fram tills morgonen, tack för det!

Vanligtvis somnar han numera lätt på egen hand i sin säng som står i vårt sovrum, och kommer över till oss någon gång under natten. Dessa rutiner är oerhört värdefulla för oss och kvällen/middagsvilan har underlättats enormt. På morgonen är det slutsovit vid 6:30 och Bamse får sällskap av oss i TV-soffan.

Leos nya favoritmellanmål är smoothie "mytti". Eftersom gossebarnet är förkylt och rosslar blir det en del "mytti"...gott!

Vi har varit hos Doktor L på återbesök. Leo gjorde sin tropikundersökning hos denna doktor då vi kom hem och sedan dess har vi varit där en gång med hudklådan.
När vi anmälde oss i luckan sa jag till Leo -Vad heter du? och som på beställning kom det med en artig nick -Lajo, Amathe, Cana! Va??? Jodå så heter han våran Leo, alla tre namnen fullständigt rätt ;) Sedan var han så duktig och artig att jag åter häpnade. Folk log och doktor L berömde honom SÅ och var förundrad över den enorma utveckling som skett sedan vi var där första gången. Han visade sin numera ickekliande fina hud, berättade att hjärtat säger dunk.dunk. Lungorna hää, hää och sträckte ut tungan och sa Aaaahh, lät L lysa i öronen m.m.. Så helt plötsligt var han en häst och ville ha gräs. Slutligen vinkade han och sa Hej då L....Hon tyckte lite skämtsamt att de kunde behålla Leo där på barnkliniken som en liten maskot. -NOT!, tänkte mamman med ett ljuvligt leende. Försök inte! Då ska ni få se på vilken lejoninna som bor i denna kropp. Han är min pojke och jag ska skydda honom med allt jag har och lite till, så passa er ;)

Nu ska jag gå in och titta och snusa lite på min lille pojke :)

Dockskåp

Leo har fått mitt gamla dockskåp som stått hos min mamma sedan jag var liten. Det är på tok för mycket nostalgi för att göra sig av med det och Leo tycker det är toppen med badkaret, toastolen och TV´n framförallt. Det är ju "hesht" "lellebobben" på dockskåpsTV´n förstår ni.
Det hör till saken att min äldre morbror gjorde detta skåp till min mamma i slöjden ca 1954. Min morfar målade om det och tapetserade det med stuvbitar från deras hem 1978, då jag fick överta det. Jag minns exakt i vilket rum var och en av dessa tapeter befann sig hemma i mormor och morfars villa.
Nostalgi på hög nivå!

 

 

Ny fråga, nytt svar.

I frågelådan finns nu ny fråga och nytt svar för er som väntar och längtar efter att få sända era adoptionsansökan till Sydafrika och ni som väntar på att matchningen ska bli klar och telefonen ska ringa.

Nu vet jag...

...vad Gekås i Ullared är!
"Mye mye polk, grajjor, lellebobben, kanin, vagn, brrr kall och plyplan".
(mycket mycket folk, grejer, pippis häst, ludd på mammas nya jacka, åka i kundvagnen, springa till ingången och få en liten helikopter att hålla i)

De stora tog på mig när jag SOV! Alltså de var inte riktigt riktiga. Vi gick ut i bilen när det var "morkt" och jag behövde inte äta gröt på morgonen utan fick "bemming"!, dessutom i BILEN!?
Mamma var så snäll och tände taklampan där bak och jag bad henne sen att "ene pijja" på den och hon lydde mig.

Jag fick fina kläder som snart passar mig och jag blev lite ledsen när pappa sa att en jättefin röd swetshirtkofta skulle åka där bak i vagnen. Jag ville ta på mig den direkt ju :( . Vantar bad jag om men det sa de att jag hade hemma redan.
Jag såg i alla fall att de lade ner något med "lellebobben", men det skulle visst vara julklapp till min kusin. Julklapp? Vad är det? Jaja det lär jag mig nog så småningom. Mamma visade en bild ur mitt album, men där gråter jag så det där julklapp verkar inte vara så kul. Pappa säger att något som heter tomte kommer med dem och att det är kul.
När pappa och jag gick själva blev jag så orolig över mamma. Så fort jag såg henne bland folket ropade jag "haaaaj mamma" och ville krama henne. Hon köpte en kanin som satt fast på en jacka. Hon skrattade lite och sa att det var tur att det inte var någon riktig kanin, men det fattar jag väl. Jag bara lekte ju ;)

När vi kom hem tog jag ett spontanfotbad. Det är så skönt efter en shoppingtur kan du tro. Mamma hade diskmedel och vatten i den ena hon och vips hade jag satt mig i den andra så att proppen sattes fast och jublade "Oj blobblor!". Mamma och pappa skrattade och lät mig mysa och leka i vasken en lång stund. Ibland är de allt bra snälla... utom när de vill att jag ska äta mat, för det vill jag inte varje gång. Det är så kul för de kan ju inte trycka ner maten i mig och det är i stort sett enda jag kan bestämma helt själv över.

My thoughts...

 

Tjenare!

Då var det jag igen, Leo alltså. Det har hänt en del sedan mamma lade upp de där filmerna från mitt dop. Jag kan säga att jag helst vill se de där filmklippen 100 gånger om dagen, men det får jag ju såklart inte. Jag älskar musik och jag har ju fått höra dessa låtar här hemma innan Eva och Jörgen gjorde dem till sina, så jag kände igen dem på dopet. Jag gillar båda sångerna skarpt!

 

Mamma och jag brukar gå till lekplatsen ett par gånger i veckan och då brukar mina minisångsvänner också vara där med sina mammor. Jag har redan fått flera kompisar och vi stannar lite längre nu när mamma också har någon att prata med medans jag leker :)

 

Pappa har jobbat hemmavid och kört en liten bobcat. Pappa sa att jag fick prova den om jag kom dit. Sagt och gjort, jag gillar nya saker så naturligtvis ville jag testa den. Lite läskigt var det allt så mamma och jag grävde i jorden i stället och byggde ett litet hus åt en mask som jag hittade.

Jag har bytt favoritfilmstycke från "Totte" till "Bamse" och jag tycket att det är viktigt att mina leksaker också får se lite Bamse då och då. Idag var det min stora luftfyllda nyckelpiga som fick äran att sitta på hedersplats. Sedan målade mamma och jag lite med vattenfärger och jag fick göra handavtryck som jag älskar. Testa du med! Det är så kul att få måla händerna när det kittlas och sedan...ett, tå, te...smälla händerna på pappret (eller bordet ;)).

 

"Mommo" har tagit ner mammas gamla dockskåp från vinden och satt i några större figurer som vi provlekte med när jag var där och hälsade på. Mommos storebror har snickrat det i slöjden en gång i tiden och mammas morfar har tapetserat om det till mamma när hon var liten. Fint var det och jag ska nog få hem det säger Mommo för hon har inte plats. Mamma vill liksom inte riktigt göra sig av med det säger hon och det är jag glad för...Mommo också.

 

I lördags var vi på Sydafrikaträff. Det var så kul att få klappa kaniner och minsann så red jag även på "lellebobben" (lilla gubben). Mamma och pappa tror inte att jag ser att de andra barnen också hade brun fin hud precis som jag, men det är klart att jag gör! De ser ju ut som bleka spöken jämfört med mina Sydafrikavänner, så det kan jag ju liksom inte ta miste på. Det är bara det att jag ser det som barn, vilka som och bryr mig mest om "lellebobben".

 

G´natt! Bäst att försöka sova lite i natt trots hosta. Mamma har fått ränna upp ganska mycket några nätter nu så jag ska göra ett tappert försök i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 



fortsättning...dop

 NU FUNKAR DET..!

 

Detta inlägg är filmklippens inlägg. Nu fick jag det äntligen till att fungera och det kommer då rakt inte att bli ofta förekommande med film, men eftersom bloggen också är ett förevigande till Leo i framtiden, känner vi att dopet får vara ett undantag. 

 

Klicka på filmen för att lyssna till Eva och Jörgens underbara version av

"Somewhere over the Rainbow"

 

 

Detta filmklipp visar själva dopet då Leo tycker att det är blött :)

 

Mammas och pappas dikt till Leo framfördes av mig och den första meningen som tyvärr inte hann komma med lyder "Så kom du då till oss älskade Leo och tog våra hjärtan med kraft"

Leo tyckte att vi skulle pussas alla tre efteråt, godingen!

 

Avslutningssången "Himlen är oskyldigt blå"

 

Håll till godo! Hoppas ni njuter lika mycket som vi av den vackra sången.

Denna dag bär vi med oss på en varm plats i våra hjärtan.

Tack alla!

 

Boka gärna min skönsjungande svägerska om ni behöver en solist någon gång.

 

 

 

Dop

 

Då var döpt och doppad i funten vår goe lille påg. En av Leos faddrar, min syster, lyfte upp Leo och satte honom på kanten av dopfunten medans prästen Anders tog vatten på hans huvud. -Blött! utbrast Leo och tittade på Emmi efter hjälp och ett skratt kunde höras i bänkraderna.
Jag har försökt lägga upp film på detta men tills vidare har jag gett upp. Jag är ingen hejjare på just det och efter att ha suttit och väntat i evigheters evigheter på uppkoppling och ha gjort ett superfint dopinlägg i måndags lackade jag ur när det sedan visade sig att det inte alls fungerade. Jaja, om jag hittar motivationen alternativt får hjälp med detta så kanske det kommer filmer på både detta och min skönsjungande svägerska som framförde våra två önskelåtar med bravur. Det kunde helt enkelt inte blivit bättre.
För de som undrar över vilka sånger det var kan jag berätta att det ena var en sång som varit med oss under alla våra kämparår och hört oss gråta många tårar. Redan då vi startade adoptionsprocessen sa vi till varandra att OM det någonsin blir ett barn och vi blir en liten familj ska Eva sjunga den (om hon ville förstås) och sången vi talar om är "Somewhere over the rainbow". Den andra låten vi valt är Ted Gärestads "Himlen är oskyldigt blå".
Tack än en gång Eva och Jörgen för att ni antog uppdraget och gjorde sångerna så personliga åt oss.

Jag fixade dikten jag läste med endast darr på sista ordet, pjuuuh.

Dukningen gick naturligtvis i vitt och turkos med sydafrikanska och svenska flaggor.

En hel del presenter fick sonen och här visas de i bild. Tack alla!
Tillika fick Leo fonder insatta på konto för framtiden :)

 

 

Ett extra tack till:

Våra långväga gäster som kört från Stockholm för vår skull, Maria för personliga tårtor, 

Eva och Jörgen för solosång och gitarrkomp, Johanna för fotografering (spännande), Leos tre faddrar (våra syskon), Jesper för bibelläsning och de som hjälpte oss (framförallt våra mammor) med diskning.