Lånat, minisång & ansökt.

I onsdags snöade det ymnigt och vi kände oss lite sysslolösa och uttråkade till sist, både jag och lillprinsen. Jag kollade snabbt upp att biblioteket i byn höll öppet hela förmiddagen.Vi skottade oss fram och halvsprang in i lokalen. Leo gillar ju böcker så att sitta i soffan och "mäscha byck" höll oss sysselsatta i 1, 5 timme, samtidigt som vi och bibliotekarien småpratade lite om allt från adoption till deras kommande satsning "sagostund med pyssel". Något som vi ska besöka, that's for sure. Vi lånade hem ett gäng böcker också givetvis.

Minisången startade i går igen, efter sitt juluppehåll. När jag nämnde för Leo att vi skulle "till kyrkan" och sjunga med Eva, blev han eld och lågor. -Jaaaa, sjonga Eba, barnen, åka kana!!! ropade han och rusade ut i hallen för att klä sig.
Här ser ni ett underbart alster gjort av Leo på den öppna verksamheten. Att det är flickor, äpplen och mamma han avbildat syns ju hur tydligt som helst eller hur?

Nu har vi ansökt om förskoleplats till Leo. Vi är mycket väl medvetna om både kölistor annat och att det inte på något sätt är självklart att vi får plats till Leo på vårt förstahandsval, men det är klart att vi håller våra tummar. I augusti är det dags för mamma Jenny att åter börja jobba, dock inte heltid. Vi känner att Leo, som är en mycket social liten grabb, kommer att trivas galant i förskolans verksamhet.

Så kom det sig då att Leo köpte sitt första lilla "aglad" i byns affär. Han kom förbi lådorna med chokladöverdragna nötter till självplockning och öppnade en av dem. Jag hann säga nej. Leo sa bara -Leo om aglad! Jag svarade att Leo inte tyckte om det som fanns i lådorna och han köpte det med att fryna på den lilla näsan och säga till mig att det var starkt. Jag höll med honom i hopp och tro om att det skulle räcka. När vi kom till godishyllorna (Leo äter ännu inte godis), fick han fatt i ett plopp och sa -Leo ha, Leo om aglad! Jag lät honom där och då köpa sitt första fredagsgodis, ett litet mjölkchoklad och han var SÅ stolt. Han höll i det och la det på kassabandet med orden -Betala aglad. Han packade ner det i påsen och hjälpte mig ut till bilen med den stora påsen med alla varorna. Efter lunchen tog vi fram chokladet. Jag bröt av två små bitar. Leo log och sa -Tack snälla mamma! Sedan var han fast besluten om att jag skulle ha den andra lilla biten. Jag gömde undan resten och Leo konstaterade lugnt att det var slut och gick för att kasta pappret i soporna.

Öron, näsa, hals & "Mamma Mu"

Då var det gjort :) Jag talar om Leos besök på Öron, näsa, hals för att undersöka en ev. tunn skiljevägg i näsan, samt göra hörselkontroll. Anledningen är inte att vi varit oroliga för hörseln, utan som vi berättat (och många känner till), Leos nasala s och f ljud när han pratar.

Jag kan väl säga som så att jag har två killar här hemma varav den ena SER bättre än normalt (efter ett syntest i fredags) och den andre HÖR bättre än normalt, sedan listar ni ju själva ut vem som är vem. Frågan är ju då bara vad tusan JAG gör bättre än "normalt" ja det vete f...n?

Leo fick sitta på en stol framför audionomen och prata om några klotsar, som skulle bli en clown (Brio). Sedan låtsades det komma ljud från dem, om Leo höll de intill örat. När han hörde ett ljud skulle han sätta klotsen på clownpinnen. Ljudet kom givetvis inte från klotsen, utan från annat håll. Jag satt en bit ifrån och i början hörde jag ljuden, men sen undrade jag om han verkligen gjorde "rätt" eller bara skojade och byggde på. Nej då, han satte vart enda ljud.
Sedan fick han en hörselsnäcka i örat, samtidigt som ljudet av en moped hördes. Datorn visade vibrationerna i örat och allt var finfint.

Efter detta var det då dags för kollen av näsan och halsen. Leo klättrade på mig och såg skräckslagen ut då damerna i vita rockar sa år honom att ligga på papperskudden på britsen och få lampan i örat. Sedan ändrade de sig, och tyckte att han kunde få sitta i mitt knä. Det var över på 10 sek, så varför skulle han ligga då?
Daniel var ledig idag, mycket passande att det blev just idag, så han var också med. Leo fick sitta i pappas knä när näsan och halsen undersöktes. Lyckligtvis var det ingen kamera som skulle ner, som vi befarat.
Allt såg normalt ut, och att tala nasalt och att inte kunna uttala s, v och f korrekt, var inte alls samma sak enligt doktorn. Skönt! Då fortsätter vi att babbla på här hemma jag och Leo och sedan babblar Daniel och Leo vidare på kvällstid, så får vi se vad som händer fram tills 4-års ålder. Annars remiss till logoped.
Skönt att kunna koppla av det där med skiljeväggen nu i alla fall. Vi har ju trots allt funderat på den ett tag nu.

Sonen var lite dåsig då vi kom hem, så han fick se "Mamma Mu" på datorn, mycket uppskattat. Den lille grabben sitter alltid med knäppta händer då.

Nu ska jag vara lite utav en peppare när Daniel skissar på hur vi ska göra om i trädgården. Vi börjar med häcken och plattorna...det lättaste tror vi.

Biopremiär & restaurangbesök.

Snabbt och lätt bestämde vi oss för att introducera begreppet och upplevelsen Bio(graf) i Leos upplevelseregister. Nya filmen "Bamse och tjuvstaden" var passande. Den varar i 1h och 6 min och Leo är väl förtrogen med karaktärerna, via både bok och dvd.
Det var så kul att se och höra ;) Leos spontana reaktioner på handlingen som utspelade sig framme på bioduken. Då krokodilen i vattnet höll på att få tag i Bamse, var Leo utom sig av oro. -Nej, nej, nej dilen. Inte äta Bamsche. Nej schlåss! hojtade han och hötte mot duken med sitt mycket välbekanta lilla pekfinger.
Vid eftertexten vinkade vår son farväl med orden -Baaa Bamsche! Heeej då Kalma (Skalman), Hej då Lille Kutt, Hej då Bamsche, Hej då famo, Hej då! varav han därefter gjorde sin berömda släng/blås puss.
Gullepågen då!

Vid utgången beslutade vi oss för att även göra ett restaurangbesök och spara gårdagens middagsrester till måndag kväll. -Tack å mycket!, sa Leo artigt och självklart då servitören kom med menyn. När vi sedan skulle beställa frågade jag om det gick att få ett litet glas mjölk åt honom. Leo tittade på servitören, lade huvudet på sned (ni som känner honom ser det nog framför er), log lite samtidigt som han skjöt upp ögonbrynen något i pannan och sa  -Ja tack mlölk. Lite! Mmmm? (undrande som om, är det ok?) haha. Jag bara dööör så gulligt det var. Servitören tyckte nog detsamma för han log och fnissade och fortsatte att le stort hela vägen ut i köket :)

Tack mina älskade grabbar för en helt fantastisk söndag. Jag älskar er massor!

Tandläkaren, kusin & utan vila.

Folktandvården fick ett besök Leo i veckan. Det var sonens första möte med tandläkaren. Vi har fått mycket dokumentation kring hans vaccinationer och hälsa med oss, men det finns inte något om tänder och tandstatus, därav detta antagande. Vi tänkte inte på att ställa några frågor om just detta vid  överlämnandet. Det var ju så mycket annat då och vi såg ju att det satt vita fina gaddar i den lilla pojkkäken.
Vi hade övat inför besöket och efter alla våra läkarbesök samt så som vi känner Leo, var jag ganska säker på att han skulle gapa i alla fall. Jag måste säga att det var en mäkta förvånad och stolt mamma Jenny som stod och iaktog tandhygienisten och Leos möte. Leo kröp upp i stolen. lät sig hissas bakåt, få lampan riktad rakt i ansiktet, tänderna räknade, speglade och blåsta på. Slutligen tog M fram det spetsiga lilla verktyget som de sticker ner och ganska häftigt drar upp för att kontrollera ett ev. kariesangrepp på tanden. Detta med anledning av att jag frågat om ett specifikt ställe jag och Daniel undrade över. M imponerades över vår gosse och sa sig aldrig förr ha undersökt ett så medgörligt barn i Leos åldersgrupp. Nej. jag var förvånad jag också må ni tro...jag trodde absolut att han skulle bli ledsen då den där spetsiga saken kom till användning, men nej.
Efteråt tackade han vänligt men bestämt nej till en liten tröst/duktighetssak ur M´s lilla låda. Tandborsten han fick höll han däremot hårt i sa "Tack å mycke! Hej då." Då jag tog i hand, gjorde Leo likadant. Han är ju just så...vill vara till lags och vill vara duktig. Sedan kan han mycket väl trotsa och vara ytterst bestämd här hemma mot oss där han är trygg.

Idag har vi varit hos Leos kusin Alva och hennes föräldrar. Leo blir så lycklig bara han hör Alvas namn. Han var inte sen att fara ut i hallen och leta upp sina stövlar och mössa då vi sa att vi skulle köra till Alva och leka. "Jaaa, Leo leka Alla! JAAA!"

I två dagar nu har vi testat att hoppa över middagsvilan för att få Leo att komma till ro tidigare och snabbare på kvällen. Just det har funkat som önska,t men han vaknar ännu vid sex på morgonen. Om vi ska göra något speciellt på kvällen ska vi försöka få honom att vila middag så att han orkar och inte blir helt otröstlig, inte kul för någon direkt. Jaja, detta är ännu i teststadiet så vi får väl se hur det går ;)

Vi fick en påse med pärlor av farmor. Leo var mycket koncentrerad och fokuserade på att göra ett halsband av dem. Tyvärr var de i minsta laget för honom, så han gav upp. Vi fortsätter en annan dag. Vi får nog köpa modellen större och öva på ett tag först. Pärlor var helt klart spännande. Speciellt att hälla några stycken från ett decilitermått över i en skål och tillbaka igen och igen och igen och igen.

Jag fick syn på ett par ljuvliga inneskor som skulle kunna få bli sonens dagis/förskoleskor en vacker dag. Fina eller hur? Finns i många fina färger dessutom.

Bildkommentar.

Grrr... hela mitt långa fina inlägg bara wooops... förvann och nu hittar jag inte vare sig orden eller inspirationen någonstans här i huset. Därav ett något kortare inlägg med hopp om ny ork igen en annan dag.

Jag skulle just sätta mig och bläddra i en djupt kulturell skvallerblaska när Leo fäste blicken på förstasidan och utbrast: -Flickan ont, örat! Pappa plälp. Hahaha javisst, han är ju så klok. Jag håller verkligen med honom om att det ser ut som om vår svenska prinsessa och tronarvinge har ont i örat. Då kopplade såklart Leo det till sina egna erfarenheter. När han själv har ont någonstans vill han att vi ska titta, så att Daniel uppfattas som Viktorias pappa tycker jag var så gulligt tänkt. Roliga pojken min :)

Inne i tidningen såg han en bild av David Hasselhoff och var fast besluten om vem av våra nära vänner detta var, haha. Den bjuder jag på och ni få själva filosofera vidare på vem han menade, hemma i stugorna/villorna/lägenheterna/husvagnarna eller var ni nu än bor.

Vi testade att för första gången dra in middagsvilan. Ett antal oroliga nätter med uppvaknande och insomningar nattetid som tagit drygt en timme var anledningen.
Bilden vittnar om en pigg och glad kille som inte påverkats under dagen. Jag var beredd på gråt, trots och tjurande i eftermiddag. Vi får väl se hur natten och gryningen blir? ;)

Trevlig helg!

Jaaaa, Newbie våren 2014 är här!

Jag formligen älskar Kapahls barnklädesmärke Newbie. Plaggen är i milda neutrala färger och i mjuk ekologisk bomull. Som alltid finns det ju mest att välja på till flickor tyvärr, men jag visar er först och främst mina två pojkfavoriter som kommer att finnas i storlekarna 80-98 i butik nu i vår. Troligen kommer ni att se dem på Leo också ;) Det blir med sorg i hjärtat jag spatserar förbi dessa hyllor den dagen sonen växer ur storlek 98, som varit den största hittills. Den lille pågen är ju ännu litta kort i rocken, så i detta fall är det ju bra ;) 89,5 cm över havet mäter han nu.

Bilderna är lånade från www.kapahl.se

Av artighetsskäl kan jag ju såklart även visa er mina två favoriter (troligen) avsedda för det motsatta könet, inom samma storleksspann.   

 
Man kan ju nästan tro att jag är Kapahlgisslan, men nope. Lite smygreklam bjuder jag på ändå ;)




   

Smörgåsträning

Som de flesta vet kan Leo vara tjinkig med livsmedel som smörgås, clementinfrukthinnor, viss frukt, tomat, gurka m.m. :( Middag, gärna kryddstark sådan, älskar han däremot. Man skulle kunna tro att det hör till hans förflutna, men det stämmer inte. Då var huvudfödan mjölkpulver, majsgröt, snacks och mosade grönsaker.

Nu till saken...idag beslutade jag mig för en ny strategi i smörgåsträningen. Mackan breddes med två sorters pålägg och skars i mindre bitar. Vi hade var sin gaffel och turades om att efter ramsan Elle Belle Bi... få sticka gaffeln i en bit och mumsa den i oss. Ibland blev det ost, ibland leverpastej. Det funkade bra, åtminstone denna gång :)

Efter ett par morgnar då Leo varit arg och orolig vid 4:30, gnytt och klamrat sig fast som ett plåster på mig, hoppas jag att han kunna återfå dina gamla rutiner ganska snart igen.

I kväll blir det middag på stan med en av mina kollegor, något jag ser mycket fram emot.

 

Ps! Jag satte igång en barnskiva vi hade laddat ner då vi var i Sydafrika. Det hör till saken att vi inte spelat just den så mycket sedan dess. Leo blev alldeles stilla, slutade att måla och bara stirrade på cd-spelaren. Jag är övertygad om att han kände igen den och jag skulle så gärna vilja veta vad som rörde sig i hans lilla huvud just vid det tillfället. 

 

Trevlig tisdagskväll alla läsare!

Händelserik helg

I fredags hade vi besök av Leos älskade moster Emmi och hennes sambo Carl. Leo imponerades återigen över mosters långa, tjocka och fina hår. Han klappade på det och gömde sig under det. På lördagsmorgonen frågade han mig -Emmi hemma? -Ja, svarade jag. Emmi är hemma nu. -Emmi hår ja! sa han. Sötegöte :)

Lördagen som vi sett fram emot kom... Vi skulle på 40-års afterskifest och Leo skulle sova över hos farmor och Kjell, som vi övat inför nu i veckan. Snön yrde så afterskikänslan kom verkligen till sin rätt. Gästerna hade iklätt sig full vintermundering och värdparet hade verkligen fått till den rätta vinterkänslan. Det var halmbalar och träbord, högtalare och discolampor, eldar i trädgården och en snöskulptur med drycker till självservering vid ankomsten.
Visst var det kallt, det var det men ack så orginellt :) Senare under aftonen drog vi oss alla in för att slå klackarna i taket i ordets rätta bemärkelse. Tack Magnus och Karna!
Leo hade funnit sig tillrätta hos farmor och Kjell och ätit bra, lekt och villigt tagit på pyjamas och borstat tänderna efter en mysig sagostund. Inga problem och inga ledsamheter vid insomnandet, SKÖNT att veta och känna. Tack ni också för hjälpen!

Idag har jag och min mamma (således Leos "lyckliga mormor" som hon själv säger), varit på mitt jobb och fått en ny fin arbetsdator som jag testar i skrivande stund :) Leo travar in på skolan som ingenting numera. -Heeeej Jan!, sa han då han såg vår IT-ansvarige. Haha, vilket minne alltså.

Efter skolbesöket begav vi oss för att hämta "lyckliga mormors" nya glasögon och bli bjudna på lunch. Mmmmm måndagslyx!

Leo har tidigare haft problem med "R"-ljudet. Han har övat upp ordet öron, med ett rungande överdrivet skånskt R. Då vi kastade ut granen efter jul sa han också -Va? Ingen gran? med tydligt R. Men idag... då kom det både lera, målar, bra och smörja med tjusiga skånska R. Bravo gossen vår!

Vet du vad?

Leo:
Vet du vad?...
Idag kom det snö igen! Jag älskar snö. Man kan ha den till så mycket. Jag gillar att springa, åka pulka, bygga snögubbar, skotta, krypa, gräva och äta den. Tänk va? Så mycket kul med den vita kalla snön.

Jag stannade ute en stund själv när mamma gick in och fixade lunch åt oss. Då åt jag snö på gräsmattan. Mamma sa att det var Pi och Örk, men det tycker inte jag. Hon sa att det var smutsigt och att katten kanske kissat där. Hon svamlar hon...jag ser ju att det är rent och vitt så jag tar mig en rejäl tugga till, så det så!

I kväll kommer moster Emmi och Carl. Åh, vad jag längtar efter att få leka och busa med dem. Jag blev jätteglad när mamma sa att moster ville komma och leka på mitt rum.

Det är fredag idag. Jag såg att mamma hade köpt chips och jag vet att hon gjort det för min skull. Jag brukar få några stycken på en liten tallrik när vi har gäster. Mums!

Målar & "slabbar"

Idag målar vi. Pennfattningen är det då numera inget fel på, till mamma pedagogs stora lycka ;)

Rätt som det var sa Leo - Titta mamma bil!, när han målade. Sedan blev det - Titta, Bamsche, å Kaaalma (Skalman),  å jaaa lille Kutt! Haha

Då han målade på det nya pappret hade jag just haft kontakt med min svägerska Eva ( Alvas mamma). De väntar ju smått nu i juni och jag sa något i stil med att Eva ska få en bebis. Då målar Leo vidare och utbrister - Eeeeba, bebisch, schäng. JAA Jeppe! guul. Jag undrar jag om Jeppe då är det långa strecket? Visserligen är han ju både lång och smal, men inte så värst gul precis, fniss.

Trots, trots och trots inför middagsvilan gjorde att det tog en evig tid och det slutade med att jag blev riktigt arg. Trist men när ungen min är trött och ska "öva" en stund hos farmor och Kjell igen är det inte kul för någon om han inte sovit en stund. Men nu så... snart dags att väcka honom. 30 min får det bli idag.

Ytterligare en favortisysselsättning är att "slabba" (som vi säger i Skåne), med vatten. Leo kan stå hur länge som helst vid vasken och greja och hälla, om och om igen.

Hur roligt som helst!

Underbara Tiffany! Jag bara älskar filmsnutten när hon springer vårruset :) hahaha
Jag vill med detta önska er alla en fortsatt trevlig kväll. Även om vintern är i antågande och jag hoppas att Leo får uppleva snö ett par gånger till innan våren kommer, så är det inte utan att jag längtar efter ljusare tider och vårluft. Tills dess bjuder jag på denna Skånska underhållning.

Leo snackar och tänker.

Leos inlägg:

När vi steg in i affären i morse ville jag inte sitta i "korgen", eller kundvagnen som mamma säger. Jag sträckte mig högt, högt upp och fick tag i en röd korg. Jag sa till mamma att jag kunde själv. Hon sa okej och jag slet på min tunga korg med kaffebönor, tandkräm, kattmat och bullar genom hela affären. När vi kom fram till kassan berättade för Kerstin att det var Bamsetandkräm och att Bamse äter honung och blir stark. Hon förstod inte riktigt allt jag sa men Bamse och stark upprepade hon i alla fall.

Mamma och jag var hos Edvin och hans nya lillebror Gustav och lekte en stund på förmiddagen. Bebisen skrek och jag bad snabbt mamma att hålla honom. Då pussade jag honom på ryggen och klappade på hans mjuka hår.

Jag har fått en sen julklapp av min faster m. familj också. -Va, va e detta? Wow, en heeeescht! , utbrast jag då jag öppnade paketet med en egen häst. Mamma undrade om han skulle heta Grålle. Jag tittade förvånat på henne och svarade - Heschten Olle! Han kan till och med låta när man springer med honom, det du!

Jag kan ju vara ganska kräsen och tramsig med somliga livsmedel, men idag åt jag både palsternacka och fisksoppa och det i mängder. Det är ju bara det att jag gör det när det passar mig själv, bestämd som jag är.

Här sitter jag och tänker...Mamma och pappa säger att de tycker att jag är söt och gullig.

Snö

Snön föll i fina flingor i kväll, tiddelipom...
Leo och jag pälsade på oss och struntade i att middagsmaten blev supersen. Det gäller ju att passa på. Leo har varit med om snö vid ett tillfälle innan. Då kom det massor under förmiddsgen som regnade bort på eftermiddagen. Det var en stor och minnesvärd händelse för sedan dess har han ofta pratat om snö.
Nu när den föll öppnade jag dörren. - Schnö! Ja, schnö. UT! säger väl allt. Självklart uppfyllde jag den önskan.

Jag drog runt kälken i mörkret då Leo pekade på skolans lekplats och sa att han ville åka kana ( rutschkana). Jag frågade om han verkligen vågade det när det var mörkt och det var ingen tvekan.
Sedan drog jag runt honom på kälken och upptäckte en kulle på skolgården. Där åkte vi tills Leo föll med ansiktet ner i snön. Han grät lite medans jag torkade och sen var der bra igen. Det är en tuff kille den där Crona ;)

Ps! Idag har det inte varit minsta lilla trotsantydan. Tack för det, supergoe unge!

Bröllopsdag & gäster

Idag har familjen Crona varit tröttmossiga och sovit till klockan nio i morse (rekord) allihopa, med undantag för ett uppvak vid halv sju. Men det är klart att i går skulle Leo absolut upp klockan 5:20. I gårkväll hade vi vännerna Sara och Micke med sina töser på middag. Barnen lekte och trivdes, inte minst Leo som tydde sig till Tuva mest hela kvällen. Men jag förstår honom, det är ju en superfin och snäll tjej att se upp till. "Puba"? hördes från hans säng direkt i morse. Malva hade höjt händerna i luften och utropat "Ja!" när föräldrarna förklarat att de skulle till Leo :)
Efterhand knoppade de små in lite här och var i huset.

Vi, eller rättare sagt jag kom plötsligt på att vi har 6-årig bröllopsdag idag. Det firades med en lång cykeltur på trehjuling ute i blåsten. Sedan var det ju så passande att vi bestämt att Leo skulle öva inför sin kommande övernattning hos farmor och Kjell, just idag. (Leo har endast 2 gånger hittills varit utan oss och då bara några timmar.) Idag tänkte vi därför att han skulle få öva då det mörknade och dessutom äta middag själv med dem. Det funkade hur bra som helst och vi körde under tiden till Cafe' Killeröd och mumsade på vars sin räkmacka framför den tända kaminen. 

Normalt? ;)

Ja, vi har ju nämnt vår sons favorisering för somliga djurarter. Hästar, kaniner, fiskar och elefanter är finfina varelser enligt vår son. Nu hör det ju till saken att vi försökt få honom att finna ett gossedjur som trygghet vid läggdags. Vi hade med oss en kanin och en snuttefilt till Sydafrika. Dessutom fick Leo med sig en nalle från sitt boende. Han brydde sig aldrig om någon av dem, trots att vi försökte få honom att koppla nedvarvning med dessa.
För någon vecka sedan började han bära med sig leksaksbilar, stenar och annat till sängen. Vi frågade då om elefanten skulle sova hos honom och svaret var givet. Det vi menade var mjukiselefanten! Leo har även fastnat för och lekt med elefantvattenkannan jag haft i många år. Nu ska han till varje pris ha den också med sig vid nattning. Normalt? Nja, den är ju inte mjuk och det bankas i väggen och i huvudet på oss om han kommer på natten, men han älskar den...precis som alla elefanter så låt gå. Vi har alltså en son med snutt- elefantvattenkanna i hårdplast. Alla har vi våra egenheter, normala eller ej.

Ny sovstil, täta byten m.m.

Ibland har han då för cool sovstil, våran gosse :) Det sägs ju att man ska prova många olika inlärningsstilar för att hitta någon eller några som passar en. Leo verkar köra på den idén även vad gäller sovstilar, haha. Han verkar ha somnat innan han hunnit ända upp på kudden.

Vi tränar som bekant att lägga blöjan ett par timmar varje dag. Det går sådär som synes ;) Alla tunna långkalsonger och en del "konger" hänger på tork framför kaminen för att åter kunna sköta sin uppgift i morgon.

Leo fick några mynt av farmor att tanka sin taxi med South Africa text och flagga på. Sparbössan är en gåva till Leo (när han benämndes som Kotte), från våra rara vänner. Flera av våra nära och kära kom då och då med så passande välgenomtänkta presenter att jag häpnas. Nog för att vi alltid vetat att vi hade många underbara personer i vår närhet, men det var bland annat dessa Kottepresenter och insättningar på vårt "Om-du-vill-hjälpa-oss-konto" som höll oss uppe i vår elefantgraviditet. Tack än en gång alla som stöttat oss! Ingen nämnd, ingen glömd...

Grabben i huset är en riktig fixare och grejjare. När jag kom in i Tv-rummet igår möttes jag av den härliga synen ni ser i grönt. Ja, det gröna är visserligen en duk, men det som ligger på den då?? Jojjomensan, det är återigen en salivfylld dockskåpsgardin, prydligt placerad där det tidigare stod en Cult design ljusstake. Var är då den? Ja du Saida, tell me please!

Leo i affären -Sånt...å sånt...å sånt. Va?? gäs?!
Jag -Nej Leo, det är inte gräs det är dill.
Leo -Naaaj, ene dill. E gäs! Ja!
Damen intill skrattade så gott, ja jag med faktiskt.

Annars ska väl tilläggas att det är en kille med mycket stark vilja och egna åsikter om hur saker och ting ska ske, vi har här hemma. Åtminstone då och då...
2,5 på väg mot tre år hej på dig!

Ps! Vi saknar era kommentarer här på bloggen. En del av dem kommer på facebook, men ni är ju ändå ca 130 läsare dagligen, så kom igen nu. Det värmer oss och är så kul att få respons här. Ha en fortsatt trevlig kväll!

Trettonafton

Trettonafton firas med ett besök på Järnvägsmuse'et, hårklippning, sagoläsning, badkarsbad och en cykeltur. Ännu är klockan bara fem, så vi får väl se vad vi mer hinner med ;) Lite mat vore nog på sin plats snart. 

Leo blev störtförtjust i lekavdelningen med batteridrivna tåg och räls att bygga själv. Blodsockernivån var mot slutet låg och något blossande eksem i det lilla ansiktet (sedan igår), besvärade gossen då vi skulle köra hem. Leo vrålade då Daniel bar ut honom. Väl på utsidan skulle han icke följa med oss till bilen. En vilja av stål har vår son! Vi gick, sa hej då och svängde runt hörnet och gömde oss. Efter att ha stått där och sparkat i asfalten en stund vände han minsann och skulle gå tillbaka in, unge.

Att vara ute och cykla är toppen, nu när man når ner till pedalerna. Med hjälm på huvudet, reflex runt benet och Fjällrävenkånken på flaket är man redo för en tur till farmor och Kjell.

Leos krusiga hår har åkt av med den lilla saxen. Mest för att han annars besväras av hårbottenklåda då det blir för tjockt och varmt. Vi letar med ljus och lykta efter en hårtrimmer som funkar bra till afrohår. Om någon har tips så hör av er. Vi har köpt två olika men nej...håret fastnar. Problemet med sax är att resultatet blir randigt hur man än klipper. De små tofsarna är kluriga att förutspå :)

Ha en trevlig kväll, vad du än ska ta dig för!

Reafynd & ny pocket.

Barnkädesmärket Pomp deLux är för mig en favorit som ni säkert förstått. Företaget marknadsför och säljer sina produkter via homepartyn och nätshopping. Kläderna finns alltså inte att få tag på i butik. Det enda minus är att kollektionen till små pojkar är pytteliten jämfört med flickornas. Hoppas på lite bättring på den fronten framöver. Mindre marinblått också tack ;)
Hur som helst, nu är det 50% på nätet och jag passade på att klicka hem några plagg.

Jag har påbörjat läsningen av en ny pocketbok. Flykten från läger 14 är skriven av en reporter som via åtskilliga intervjuer lärt känna Shin, den ende person som fötts i Nordkoreanskt fångläger och lyckats fly. Man uppskattar att det idag finns drygt 200 000 människor i dessa läger. De flesta vet inte ens varför de hamnat där. Anhöriga räknas dessutom straffskyldiga i tre generationer framåt. Fruktansvärt och nästan så att jag inte ens klarar av att läsa om hur det är i dessa fångläger. Stängslen sägs synas på google earth och det finns minst 18 läger där en del är så stora som 5 gånger 4 mil. Världen måste göra något!!

Loves lemon

Mor opp i dan vad gäller favoritsmaker. Vi älskar båda citron, även om det endast är en av oss som äter dem med sked.

Sonen har börjat säga ifrån om sina egna behov. I går bad han om mellanmål. Idag om dricka och att få gå ut. (Toaletten när det gäller nr2 har funkat ett bra tag nu med endast ett fåtal missar.) Vi tog med trehjulingen ut och nu cyklar han som bara densingen. Vi var på lekplatsen vid skolan, på cykelstigen och hade givetvis hjälm på huvudet. Rätt som det var sa Leo "Leo kyckla famo, hejdå" och det var bara att hänga med ;)

Sedan tillverkade Leo helt spontant Elsa (en hund), Joschan och Henke i lera. Elsa o Josssn kunde liknas vid prinskorvar och stackars Henke låg där som en klump. Fantasin är det få inget fel på, haha.

Kusin Alva som är lika gammal som Leo var här och lekte igår. Vi imponerades över dessa bådas kärlek till varandra. Det lånades ut grejjer, pussades, fnittrades och stollades utan dess like och utan ett endaste litet bråk som annars vore helt naturligt och mer att räkna med om man är 2st 2, 5 åringar som vill ha samma saker.

Att pappa och Leo har kalsonger (vi potttränar Leo så ofta som möjligt) och att mamma har trosor samt att mamma har "böst" och Leo och pappa "böstvåtto" har gossen full koll på i detta nu.

Att svälja fruktskal på vindruvor, hinnorna på clementinklyftor och liknande går det betydligt sämre med ;)

Några av er har undrat över om Leo ännu somnar själv i sin säng och svaret är ja. Han går upp och tittar fram i dörrhålet några gånger och vi går tillbaka med honom. Han kliver aldrig över tröskeln till sovrummet så det gäller att hålla koll från soffan. Vi vill ju inte att han ska stå där ensam och vara orolig lille plutten.

Linslus framför kameran, det är Leo det :)

Gott Nytt 2014

Vi firade nyårsafton traditionsenligt tillsammans med familjen Pommer. Sedan har vi olika år ibland varit fler som firat tillsammans , men i år var det "bara" vi. Leo blev jätteglad när pojkarna M & C dök upp i dörren. De lekte, såg på film och hade kul hela kvällen. Leo somnade 23:40 och sov sig som en stock igenom tolvslaget och snusade till kl. 8:45 i morse! Vi hade en kväll med många godsaker på bordet, Svartepetterspel, skratt och raketer. Leo undrade i morse om M och H's arm. Jag förstod inte eftersom han tog sig på armen och sa att "Måns putta armen. Henke putta armen." Slutligen gick det upp för mig att han menade att raketerna sprutade från deras armar (som Leo upplevde det).

Vi tackar 2013 för den fantastiska gåvan att äntligen få ha blivit föräldrar. Så många nyårsaftnar vi stått där vid tolvslaget och viskat halvt drömmande, halvt uppgivna till varandra. "Blir vi en familj i år eller?"

2013 var året det skedde. Den 13e maj fick vi barnbesked nr 13, så nummer 13 har numera vårt självklara turnummer som ni säkert förstår.

Ï